cyklofånarna

Söndag 12 november. Lite gubbacykling passar väl font på självaste Fars dag. Det tycke i alla fall kärntruppen i Cyklofånarna. Bokis kom punktligt till Elitaren som idag låg lite efter tidschemat. Men med raska steg klev han ut i förrådet där den nyservade MTB’n hängde. Efter torsdagen var det ju tvunget att byta bakdäck då det gamla sprack. Samtidigt fick gubbajeveln tummarna ur och bytte kedjan och kassetten. Med förhoppning om en bra start på träningen hakades cykeln ner på ett platt bakhjul… Punka… Suck… Det svors en liten ed inombords för att han varit så snål och inte bytt slang också när han bytte däck. Det var bara att kränga av slangen, peta dit en ny för att känga på däcket och pumpa. Det gick faktiskt bra utan några problem. Ibland kan det ju vara hart när omöjligt att kränga på däcket igen. Men idag flöt det på bra.

Det blev ett lite högre tempo än vanligt för att komma någorlunda i tid till Saxtorp. Där stod Kicken tillsammans med en levande Lövis. Det hade man ju inte väntat sig. Det var ju jättelänge sedan han visade sig. Jättekul att han hittat tillbaka. Efter en kort runda i Saxtorp rullade man över mot Järavallen via Välandalen. Då det var fint väder, bra mycket bättre än det duggregn som tidigare utlovats, så var det många ute i skogarna och på stigarna. Många med en eller flera fyrbenta ”loppcirkusar”. Som vanligt så stannade man till en stund vid starten på Järavallsslingan. Två fullfjädrade flickor rullade ut i spåret på sina heldämpade MTB’s. Efter en minut eller två rullade Lövis iväg för att jaga flickorna. I ett huj var han så borta och de andra tre gubbarna masade sig iväg ut på slingan de också. Strax innan ”Dödsstupet” stod de båda flickorna stilla så att även Elitaren, Kicken och Bokis kunde komma förbi. Lövis hade så klart redan passerat dem. Det var lite imponerande av Kicken som idag stod på betydligt bättre än vad han brukar. Tydligen inte lika rädd för rötter och dynga som innan. Jättebra! Fokuserar man för mycket på faror och små hinder har de en tendens att bli värre än vad de egentligen är. Farhågorna blir då självuppfyllande profetior. Som tur var lades profetiorna hemma idag! Varvet avverkades utan några egentliga malörer uteom på hemvägen längs med lithorinavallen där Elitaren kanade på en rot och höll på att hamna i fårstaketet. Men lyckligtvis lyckades han häva vurpan och kunde fortsätt det sita några hundra metrarna till målet.

Vid målet satt och stod det gott om folk med små barn. De skulle försöka grilla korv. Men av oset att döma blev nog de korvarna ”grillade” på tändvätska som låg och småbrann. Det var inte någon fjutt i glöden, bara en os av tändvätska som gav huvudvärk. Efter Elitkakspausen var det bara att rulla iväg hemåt så man slapp tändvätskeoset…

Nästa träning på torsdag kl 18:00 i Saxtorp. MTB med samling vid parkeringen Hagensvägen. Alla cykelsugna välkomna att hålla på. Glöm inte lyse bara!

Dagens runda.

Torsdag 9 november. Det mesta av regnet hade dragit bort. Det var bara ett pyttelitet duggregn kvar när Bokis anlände till Elitaren för torsdagscykling. I och för sig hade det inte störtregnat under dagen heller. Men det hade kommit lite dryg fyra millimeter. Men regnet är ju inte något att bry sig på, Det är ju bara utomhus. Gubbarna äntrade sadlarna och trampade iväg mot Saxtorp. Där stod Kicken och väntade lite oroligt. Bokis och Elitaren hade tagit det lite extra lugnt på vägen dit för Bokis hade fått en Covidspruta idag så man var en eller två minuter sena. När Kicken såg de båda sänktes hans axlar och man kunde höra hur han andades ut.

Det var inte så mycket att vinka på utan att rulla ut på slingan efter att ämnet ”Paddrickare” blivit avhandlat. I dagens spalt med Bo Bergman hade någon ställt frågan om vad ”Paddrickare” var för något. Detta för att detta för att frågeställaren sett skyltar i Ålabodarna med ”Paddrickargränd” och ”Paddrickartorget”. Ingen enhetlig tolkning fanns så diskussionerna kommer nog att fortsätta…

Ikväll var det kletigare än vanligt i spåret. Vist kanade man lite fram och tillbaka på rötterna men det blev ingen ”batangis”, vurpa alltså. Detta ord kommer Kicken att skicka in till Bo Bergmans torsdagsspalt för att försöka utreda var det uttrycket kommer från och hur det uppstått. Fortsättning följer framöver.

Trots avsaknad av markeringar på slingan lyckades man ta sig runt utan några egentliga malörer. Visst fanns det några frågetecken, men allt rullade på och runt hela slingan kom man utan mankemang. Efter Elitkakspausen återstod det bara att rulla hemåt. Kicken mot Landskrona och de båda andra hörarna mot Hänkelstorp. När man kom ut på Stora Byvägen kände Elitaren att det var något konstigt med backdäcket. Bokis som låg efter kunde inte se att det var skevt eller så. När det var grusväg kändes inte något konstigt. Men så fort man var på asfalt kändes det väldigt konstigt. Roff, roff, roff, liksom. Mycket konstigt. Väl hemkomna och igång med att spola av cyklarna så kunde man till sist konstatera att bakdäcket var sprucket och att slangen tittade ut i en bubbla. ”roffet” kom från att bobblan tog emot ramen en gång varje varv. Det blir till att inhandla nytt däck imorgon och prisa lyckan att det inte blev en explosion på vägen hem…

Nästa träning på söndag kl 10:00 i Saxtorp. Samling vid parkeringen, Hagensvägen för en fin ”Fars Dags Runda!. Alla cykelsugna välkomna att hänga på!

Kvällens runda.

Söndag 5 november. Milt och stilla väder men ett lätt duggregn föll från ovan. Bokis var lite överraskad av regnet. Hemma i Kävlinge hade det varit helt torrt. Så han hade inte tagit med sig vare ssig regnjacka eller skoskydd. Elitaren tröstade honom med att regnjacka var knappast något som man behövde idag för att regnvädret skulle dra bort norrut. Han erbjöds dock att få låna ett par gamla skoskydd, vilket han avböjde. Då återstod det bara att trampa vidare mot Saxtorp för att möta upp andra träningsugna.

Framme i Saxtorp var det alldeles tomt och öde. Inte en kotte att se, jo förutom tallkottarna så klart… Men det var fortfarande fem minuter kvar till tioslaget så hoppet var inte helt ute. Se där kom ju Kicken iförd sin gula regnjacka. Det första som kunde höras ur han mun var en kraftig, köttig ed om dagens väder… Kicken är ju inte något större fan av regnväder, om man säger… När gallan var utspydd kunde han berätta att han varit i kontakt med kommunen angående att de målat över markeringarna. Förklaringen som gavs var att kommunen hade ansvar för att hålla slingorna i ordning. Då menade de att det kunde bli förväxling med den slingan som vi cyklat i femtontalet år. Det känns inte riktigt som något argument utan mer som ett ”hitte-på” för att ha någon ursäkt…

Men idag var det Elitarens tur att välja var man skulle cykla. Då föll valet givetvis på Järavallen. Elitaren hade ju försökt få till en Järavallsrunda många gånger i höst men då hade Bokis och Kicken gaddat hop sig och röstat ner det förslaget. Men idag skulle det alltså bli av för att det var upp till Elitaren att välja… Som vanligt en liten sväng i Saxtorpsskogen innan det bar av mot Järavallen. Men innan det hann man med att lyfta undan ett litet träd som låg över stigen. Kommunens röjning av stigarna är inte speciellt på topp om man säger. Tur att det finns starka Cyklofånar!

Vid Välanbäcken låg det en död häger. Det var väl också det enda viltet som syntes till på rundan förutom en ekorre som snabbt klättrade upp i ett träd när cykeltrion rullade förbi. Ute på Järavallen var det väldigt lite aktivitet. Knappast några bilar alls. Det var väl duggregnet som skrämde bort folk. Efter en kort paus rullade man så ut på slingan för säsongens premiärtur. Det var ju lite spännande att se hur blött och kletigt det kunde vara i spåret. Men det var faktiskt inte så kletigt som man kanske kunde ha trott. Visst var det pölar lite här och var. Men inte som det har varit någon gång där man inte hade kunnat styra utan att dyngan bestämde på vilket håll man skulle. Men så inte idag alltså. Några träd hade fallit sedan förra vintern, så klart. Men stiftelsen hade ju röjt upp det snyggt. Det var bara ett ställe där en rotvälta tagit med sig stigen så att det blev en lite annan sträckning på stigen än innan. Bokis missade detta och fick lite markkontakt där. Men inga skador, bara lite lera på brallorna.

Rundan rullade på sedan utan några incidenter eller malörer. Dock så kändes det i benen att det var länge sedan man trampade runt på Järavallen. Den slingan är betydligt mer trixig och krävande än Saxtorpsskogen. Men kul är det!

Efter avverkat varv blev det så klart en liten paus med Elitkaka innan man fortsatte hemåt i det nu faktiskt fina vädret. Det hade slutat duggregna och ljusnat lite grand. Väldig svag vind och hög frisk luft kombinerat med runt tio plusgrader. Vad mer kan man begära av vädret i november?

Nästa träning på torsdag kl 18:00 i Saxtorp. Samling vid parkeringen, Hagensvägen. Alla cykelsugna är välkomna att hänga på!

Dagens runda.

Söndag 29 oktober. Lågtryck och regn. En kik på DMI’s radarbild såg det ut som att det nog skulle klarna upp lite efter 10-draget. Som tur var duggregnade det bara lite lätt. Bokis kom punktligt och svor lite över vädret. Men det är ju inte så mycket annat att göra än sätta igång med cyklandet. Blötan gör det lite kallare. Men efter några kilometers trampande börjar värmen så smått smyga sig på igen. Framme i Saxtorp var det tomt och öde. Men då dök plötsligt Kicken upp längs Hagensvägen och strax efter honom även Kock Rynke. Kock Rynke kom på gravelbike och skulle inte hänga med ut i skogen. Han ville bara kika förbi och säga hej. Trevligt!

Efter lite snack rullade Kock Rynke iväg ut på vägarna igen medan trion på MTB ställde kosan mot slingan i Saxtorpsskogen. Ja, Elitaren hade försökt rösta igenom en sväng till Järavallen, men blivit nerröstad av gubbajevlarna. Han fick gå med på Saxtorpsskogen i utbyte mot löfte att köra på Järavallen nästa söndag. Trots det blöta vädret var det en hel del som var ute med sina hundar. Det brukar annars vara ganska tomt och öde vid denna väderlek.

Allt rullade på medan man letade sig runt den övermålade slingan. Enda stoppet blev när man kom upp på Kaninstigen fösta gången. Här ville Kicken stanna till och putsa sina glasögon. Men då han har slipade glas innanför sportglasen hade det bildats imma som han inte kom åt att putsa bort. Brillorna fick het sonika stuvas ner i cykelväskan och Kicken fick lita till sin ledsyn resterande av träningen.

Varvet avverkades utan några missöden. Noteras kan att man fortfarande inte röjt vindfällena utan fortfarande på ett antal ställen ligger det träd över stigarna. I sedvanlig ordning avslutades varvet med Elitkaka. Då kom det en dam, som man kört om ett par gånger i skogen, promenerande med sin Svensk-Danska Gårdshund. Jodå, hon lät sig väl smaka när även hon blev bjuden på Elitkaka. Kicken drog igång en diskussion om slingan, övermålningarna osv. Så ställde han frågan till damen om honkände någon Tallinger. Det blev tyst en liten stund innan den förvånade damen svara de; Det är jag… varvid det var Kicken tur att bli stum av förvåning. Kicken har forskat lite i vad som hänt med slingan och syftet med övermålning. I detta arbetet hade han även pratat med damen i fråga, Tallinger!

Efter en liten pratstund rullade man hemåt, betydligt våtare än vad man trott från början. Men det våta torkar ju igen, så det är ju inte något problem. På torsdag har Elitaren förhinder med Bokis och Kicken har bestämt att köra från parkeringen, Hagensvägen, Saxtorp kl 14:00. Är det någon som är sugen är det bara att hänga på!

Dagens runda.

Torsdag 26 oktober. Ingen vind men ett lätt, lätt duggregn verkade ha parkerat sig över västra delen av Skåne. Men regnet var så lätt att det nästan gick att räkna som hög luftfuktighet. Det var bara att swinga sig upp i sadeln och trampa norrut mot Saxtorp tillsammans med Bokis. Det är ganska mörkt redan vid 17:30-tiden. Bäst att tända lyset så att man syns ordentligt. Framme i nittograderskurvan på travbanan såg man en annan cyklist på andra sidan 110:an. Kicken, så klart. Han stod där för att möta upp när Bokis och Elitaren kom. Tillsammans körde trion till parkeringen vid Hagensvägen via Svanabacken. Man anlände nästan prick 18:00. En stunds väntande, men ingen med dök upp.

Så rullade man ut på kvällens träningsvarv på den före detta cerise slingan. Nu hade duggregnet avtagit och upphört. Men rötterna var fortfarande blöta och hala. Det gäller att hålla koll på stigarna framför sig. Lite besvärligt nu när man måste hålla koll på vart slingan går. Det blev en och annan okontrollerad sväng där någon illasinnad rot tyckte att cyklisten skulle köra åt något helt annat håll än vad han gjorde. Lite hicka fick man vid några tillfällen men inget värre än så.

Bit för bit avverkades slingan. Inga träd hade det röjts förutom den tall som låg över stigen till parkeringen. Det trädet var prydligt uppsågat och lagt vid sidan så att det blev fri passage. Någon patrull borde sändas ut och ta rätt på vindfällena. Vi cyklister kan i värsta fall hoppa av cyklarna och klättra över vindfällena. Men man ser många äldre som går i skogen. Äldre som har det lite svårt med balansen och att lyfta på fötterna. Barnvagnar har heller det inte så lätt att ta sig fram. Dessutom finns det träd dom hänger och kan falla ner. Det kan bli riktigt farligt! Så snälla. Ta en runda och röj upp.

Efter avverkat varv var det som vanligt stopp för Elitkaka och kanske slå en liten pink. Dessa aktiviteter kryddades med lite allmänt ljug innan man då rundade av och rullade hemåt. Kicken mot Landskrona och de båda andra mot Hänkelstorp. Nästa träning på söndag kl 10:00. Vi samlas som vanligt i Saxtorp, parkeringen Hagensvägen innan vi rullar ut i skogen. Vi siktar på att rulla över till Järavallen. Alla cykelsugna välkomna att hänga på!

Kvällens runda.

Söndag 22 oktober. Det eländiga blåsande hade som tur var dragit bort. Det var stilla och ganska fint med cirka tio plusgrader. Mannen med läderveken hade lovat att solen skulle kunna titta fram under dagen. Det hade ju varit skönt med någon stråle sol. Bokis kom punktligt som vanligt till Elitaren. När MTB’n var avhängd från bilen rullade man så iväg mot Saxtorp. Man passerade några små barn som stod och hoppade i en vattenpöl. Ett par år gamla då är de lättroade…

I Saxtorp stod Kicken och Asmundtorpskan väntande. Som vanligt lite dividerande om var man skulle köra. Bokis hade lite bråttom hem och ville stanna i Saxtorpsskogen. Med ålderns rätt fick han bestämma. Det var spännande att se hur mycket som blåst ner på slingan. På vägen från Hänkelstorp till Samlingen i Saxtorp hade man sett några träd som fallit. Men det enda som var ett hinder på den vägen var i början av stigen till parkeringen. Men där hade någon vänlig själ sågat av grenarna på den tallen så att man kunde kliva över. Det är bara att hoppas på att det kommer någon med en större såg så att även stammen han kapas av för fri framfart.

Det låg många tallruskor och kvistar på marken. Men som tur var låg det inte träd över stigarna. Men de små kvistarna kan ju ställa till det de också. Kicken fick stanna ett antal gånger för att peta bort ris och grenar ur transmissionen. Annars rullade det på bra. Man kunde dessutom hålla sig på slingan hela varvet utan felåkning!

Efter avklarat varv var det så klart dags för Elitkakor. Här fick Bokis näsblod när han skulle snyta sig. Som tur var hittade han någon liten papperslapp att stoppa in i den blödande näsborren. Klart, så var det till att rulla vidare till Hänkelstorp.

Nästa cykling på torsdag kl 18:00 i Saxtorp. Vi samlas då som vanligt vid parkeringen på Hagensvägen i Saxtorp. Alla cykelsugna är välkomna att hänga på!

¨Dagens runda.

Torsdag 19 oktober. Det var ett fasligt blåsande men som tur var torrt. Risk för regn var utlovat, men det såg inte så hotande ut. Bokis kom rullande punktligt i vanlig ordning. Vinterkläderna var på för nu var det bara en handfull plusgrader som då kombinerades med en väldigt frisk ostanvind. Brrrr, det var baraa att sätta igång och trampa för att få upp värmen. Det är ju så om man fryser lite lätt i början brukar det visa sig att man är rätt klädd när man fått upp värmen i kroppen efter några kilometrar. Detta tänkande fungerade även idag. När man kom på travbanan så stod Kicken och väntade vid stora vägen 110:an. Tillsammans avverkade man sedan Svanabacken och den sita biten till parkeringen vid Hagensvägen. Ingen mer dök upp. När klockan var några minuter över sex rullade man ut på slingan.

Det tar inte många meter när man kommit ut på slingan innan man får hoppa av då det ligger vindfälle och blockerar. Det är för trixigt att cykla. Styret är för brett för att komma genom. Men strax är det upp i sadeln igen för att trampa på. Lite lurigt att hitta efter att mörkrets makter varit framme och målat över markeringarna. Men med tungan rätt i mun och att man är på alerten så hittar man slingan. Men fel blev det. Första gången när Elitaren missade svängen tillbaka i ”loopen”. Men det var lätt fixat, bara att backa tillbaka så var man på spåret igen. Men lite senare tappade man spåret och kunde inte hitta tillbaka igen. Då provar vi blå slingan, tyckte Elitaren. Det var ju blå markering där. Ett litet tag lyckades man hålla sig på blå slingan. Men den är inte speciellt bra utmärkt så hux flux hade man tappat den också. Det var bara att hugga till med en annan stig. Den stigen blev smalare och smalare och allt mer igenväxt och kom ut längs en åker. Så syntes det några hus och man följde stigen ditåt och man kom upp på asfaltväg som löpte upp till Kaninstigen! Precis där man brukar komma ut, men då från ett annat håll. Jippie, då var man ju på slingan igen!

Kaninstigen ner förbi Scoutstugan för att vika in i skogen igen. Ytterligare ett träd blockerar stigen så man får stiga av och klättra över björkstammen. Allt rullade på och från och med nu lyckades man hålla sig kvar på slingan utan några fler felåkningar. När varvet var avverkat så visade sig att man cyklat ungefär lika långt som vanligt. Lärdomen blev att det är inte lättare att följa blå slingan som dessutom inte är lika roligt som den vanliga. Den har mest vägar som går rakt fram och inte så mycket slingrande småstigar.

Nästa träning på söndag kl 10:00 i Saxtorp, MTB. Samling vid parkeringen Hagensvägen. Alla träningssugna välkomna att hänga på!

Kvällens runda.

Torsdag 12 oktober. Det var ett fasligt blåsande om än inte kom upp i de styrkor som mannen med läderveken hade förutspått. Som tur är blir man inte påverkad av vinden på samma sätt i skogen som på landsväg. Träden läar ju bra. I vanlig ordning kom Bokis pigg och glad spot on time. Så det var bara för Honom och Elitaren att rulla iväg mot Saxtorp. Precis innan dungen vid fd Fotbollsgolfen kom Kicken mötande och gjorde sällskap med de båda andra till parkeringen. Där väntade man en stund, utan att någon mer dök upp. Nähä, då blir det en stolt trio ikväll alltså, tänkte man och trampade ut i det fd cerise spåret. Det var spännande om man skulle hitta runt efter att mörkret fallit nu när mörkrets makter varit framme och målat över markeringarna.

Allt rullade på bra. Första delen av slingan är ganska enkel att hitta runt på. Men allt flöt på förutom att Bokis lyckades få in lite grenar i hjul och växel ett par gånger. Men efter att ha pillat bort riset var det bara att fortsätta igen. Halvvägs igenom slingan ungefär var det dags att tända lysena för då var det ganska mörkt. Med lysena på fortsatte man trampa på.

Vid Ulmestigs mötte man ett par andra som var ute. Det var en pappa med en liten knatte. Båda på MTB. Skillnaden var att pappa hade vare sig hjälm eller bakljus, vilket knatten hade. Elitaren sa till honom att ha hjälm han också om han ville att knatten skulle fortsätta med hjälm. Detta uppskattades inte av honom. ”Du är duktig du” sa han uppretat. Ja, det är jag, svarade Elitaren. Jag har utbildat i ledarskap. Det är ju så att ledarskap är inte vad man säger utan vad man gör. Du måste leva ditt ledarskap och själv följa det du begär av andra. Kapitel 1A i ledarskap.

Cyklofånetrion körde om och fortsatte sitt trampande på stigarna. Allt rulade på i sin bokstavliga mening. Inga fler kvistar någon stans utan allt gick som det skulle. Enda missen/felkörningen på hela rundan var att man missade den lilla stigen till vänster ut på ”pumptracket” den lilla böljande stigen strax innan man var framme vid övergången mot stigen till Välandalen/Järavallen. I allt övrigt hittade man runt trots alla övermålade markeringar.

På söndag är både Kicken och Elitaren på villovägar. Någon annan får gärna skriva på Facebook och dra ihop träningssugna.

Kvällen runda.

Söndag 8 oktober. Så var det dags igen för Elitaren att sätta sig i sadeln. Lite drygt tre veckor efter kraschen i Asmundtorp. Racern är fortfarande på verkstad då det var ett antal veckors leveranstid på framgaffeln. MTB var det enda till buds stående medlet för en cykelsugen Elitare. Så, så fick det bli. Bokis dök upp spot on time vid Elitarens boning så att de båda kunde följas åt till Saxtorp. Där väntade Asmundtorpskan och Kålle. Båda på MTB. Tanken var att hålla sig i Saxtorpsskogen hela tiden. Bokis var lite konstig i halsen och ville inte anstränga sig för mycket. Elitaren har ju fortfarande sviter i vänsteraxeln efter kraschen. Så han stannade gärna i Saxtorpsskogen och ta det lugnt och hålla sig borta från alla vurpor.

När klockan var någon minut över tio rullade man iväg ut på cerise slingan, eller rättare sagt det som varit cerise slingan. Härom veckan hade ju någon vänlig själ fyllt i de bleknande markeringar. Men nu hade mörkrets makter varit på besök och målat över kanske hälften av alla markeringar eller kanske ännu fler än så. Som tur är har man ju cyklat runt slingan i, ja det måste väl vara 15-20 år sedan den dök upp. Så slingan är ganska väl inövad i ryggmärgen vilket gör att det går att ta sig runt ändå. Men ett par missar eller nästan missar blev det. Det gäller at vara på spänn hela tiden och inte sitta i andra tankar. Då tar man sig runt. Det är tråkigt att man lägger energin på att måla över markeringar istället för att röja upp vindfällena efter hans vilda framfart. Röjning är en mycket mer konstruktiv handling än att måla över markeringar.

Helt ensamma i skogen var man inte. Det var rätt många som var ute och rastade sina hundar. Jo, hundar, för de flesta hade mer än en i koppel. Några kunde man tro drev ett hundhotell eller var någon magnat inom kennelklubben. Varvet kunde avverkas utan några problem. Avlutade gjorde man som vanligt med Elitkakor. Därefter vände Kålle mot Landskrona igen medan de övriga tre rullade söderut. Ja, Asmundtorpskan skulle inte hem. Mu hade hon värmt upp och skulle ut för att ta ett varv eller två på Järavallen! Oj, oj, oj, sa Bokis och Elitaren med en mun och skakade på huvudena. Nej, ett varv i Saxtorp fick räcka. Det var ju sex kilometer för att ta sig hem igen. Det fick vara nog för gubbarna.

Nästa träning på torsdag kl 18:00. MTB kör vi då och samlas vid fd Fotbollsgolfen, Hagensvägen. Alla cykelsugna välkomna!

Dagens runda.

Torsdag 14 september. Lite svalare väder men fortfarande fint för årstiden. Den korta kostymen kompletterades med armvärmare och så var klädseln perfekt. Elitaren rullade iväg genom Saxtorp och Häljarp för att där ta ”Supercykelvägen” till Landskrona och Puls Arena. Där väntade A-sson. Efter en liten stund rullade även Flärpen, Silverpilen, Torbjörn & Josefin in. Men se där, var det inte Kicken som kom på MTB! Han hade kört av växelwiren och hade inte fått det reparerat ännu. Han kom bara för att vara social och rullade sedan iväg mot Saxtorp för att göra en okulärbesiktning av slingan där. Det övriga gänget, de med racercyklar rullade ut på en Trää-runda.

Ut mot Säby för att svänga mot och genom Tullstorp och vidare mot Råga Hörstad. Eftersom där var tre med rakade ben och en med tatuerade dito rullade det på bra. Det var bara att trampa på och bita ihop för att inte tappa rullen. I Råga Hörstad fortsatte man så mot Asmundtorp i god fart. Nästan framme vid 110:an hörde Elitaren rop från Flärpen och Silverpilen som låg längst fram. De bromsade kraftigt vilket Elitaren också gjorde. Dock började han bromsa sekunden senare än de båda andra. En silverfärgad bil som kom mötande svängde vänster precis framför klungan. Elitaren lyckades parera så han kom mitt emellan Flärpen och Silverpilen. Enligt pulsklockan höll Elitaren 31 km/h när han dammade in i bakre delen av det som visade sig vara en Mercedes. Luftfärd och så landade han på asfalten med huvudet först och axeln därefter. Lyckligtvis miste han aldrig sansen utan minns hela förloppet.

Efter en liten minut fick Elitaren hjälp att ta sig gräsplätten vid sidan. En sjukvårdskunnig kvinna i grannskapet kom till undsättning och placerade honom i framstupa sidoläge som kompletterades med varma filtar. Ambulans och Polis larmades. Ambulanspersonalen kollade noga så att det inte var några frakturer eller annat på ryggen innan han placerades på båren och lastades i ambulansen. Ett kort Polisförhör innan ambulansen rullade till akuten i Lund. Här fick Elitaren tillbringa hela natten och följande förmiddag. Kl 01:00 var axel och högerhand röntgad. Men plåtarna skulle bedömas av en specialistläkare vilket inte sker på nätterna. Kl 10:30 fick han till sist frukost efter att man konstaterat att det var ett nyckelben ur led och inte något som skulle opereras. Det skulle ju sitta gott med frukost efter att inte ha ätit något sedan lunch dagen innan. Den glädjen förtogs lita av att tanten som delade rum med honom då höll på att saneras efter att ha bajsat på sig. Den aromen låg tung i luften. Kanske inte den bästa aptitretaren.

Strax innan lunch kom sjukresor och hämta Elitaren för hemfärd med vänsterarmen i mitella vilket den ska ha i två veckor. Tack all härliga goa träningskamrater och givetvis även den sjukvårdskunniga kvinnan, för hjälp & stöd till Elitaren!

Rundan, så länge den varade.