Kvärlövar’n och Elitaren var de två som dök upp till torsdagens träning. Det var 100% fler än förra torsdagen!
Torsdag 5 januari 2017. Hoppsan, helt plötsligt hade vintern kommit. Kvicksilvret visade på minus nio grader när Elitaren rullade iväg till Saxtorp. Stjärnklart och stilla och frosten nöp i kinderna. Men alla vägar var torra så det var fint att cykla. Saxtorp nåddes utan några missöden. Men det var oroväckande mörkt vid Fotbollsgolfens parkering. Längre upp på Hagensvägen såg det ut som en cyklist. Men det var den röda baklampan som syntes. Men alldeles strax så gjorde den cyklisten en 180-graderssväng och rullade ner mot parkeringen. Det var Kvärlövar’n som kom rullande med ett stort leende på läpparna. Lite snack i väntan på att klockan skulle bli 18.00 och lite till. Men det var alldeles tyst, stilla och dött förutom de två. Jaha, då är det inte något annat att göra än att rulla ut i skogen. Man bestämde sig för en runda på röda slingan i Saxtorpsskogen.
Det var väldigt stilla i skogen. Inte något rörde sig. Jo det var en dam som var ute och vallade sin hund vid Scoutstugan annars såg man inte något spår av mänsklig närvaro. Man följde den slingrande stigen runt, kors och tvärs i skogen. När man kom upp vid dagiset och svängde ner på stigen till höger så flög en uggla upp framför Elitaren. Ljudlöst och majestätiskt försvann den in i mörkret, bort från den starka ljuskäglan. Efter detta möte så var det helt dött i skogen. Inte ens en liten skogsmus sågs.
När varvet var avverkat så stannade man till för att få lite energi i form av Elitkaka. Kvärlövar’n försökte också att få liv i sina händer igen. Han hade bara ett par tunna neoprenhandskar. Sådana är inte gjorda för minusgrader och nu var det ju bortåt tio av den sorten. Men in med händerna i armhålorna medan Elitkakan tuggades. Sågot lite varmare hann väl fingrarna bli. Sedan så rundande man av. Kvärlövarn vände mot nordost och Elitaren söderut mot Hofterup.
Nästa träning på söndag kl 10.00. Samling vid Fotbollsgolfens parkering.
Här anländer schnurrbart till träningen medan White Lady tittar på, lite roat…
Torsdag 8 december 2016. Rena värmeböljan. Nio (9) grader varmt vid halvsexsnåret på kvällen. Det blir ju inte tal om att frysa utan snarare om att inte svettas för mycket. Kicken meddelade via SMS att han varit på julbord och var nu så stinn att han inte kunde röra sig och långt mindre cykla. Dessutom hade lavemangkärlet kommit på avvägar så han fick vänta på att naturen fick ha sin gång. Söndag nästa träning, kanske…
Men Elitaren hade inte varit på något överdådigt julbord utan bara ätit lite fil och müsli. Så med lätthet hoppade han i trikåerna och rullade iväg till Saxtorp. Där var det nästan lika mörkt som på Kameruns bänk. Två ljuskällor syntes. Det var Mini och White Lady. Då blev det inte alldeles ensamt i skogen.
Men det anslöt ytterligare några, bl a Kakmonstret, Samuel och Schnurrbart. White Lady var fortsatt orolig i benen och ville ta en landsvägstur upp över Glumslövsbacken och så. Hon var lite trött på skogen. Så är det med kvinnor, lite tvärt om? Istället för att växla om och cykla landsväg på sommaren när det är varmare och skönare väder och byta av med skogen på vintern så skall man göra tvärt om… De flesta i gruppen var lydiga, vana hemifrån? Så de nickade ja till White Ladys förslag. Kvar blev Schnurrbart, Samuel och Elitaren. Samuel hade en ordentlig träningsvärk efter att ha börjat jogga igen. Så han ville ta det lite lugnare. Dessutom skulle han inte hinna tillbaka när han blir hämtad av sin pappa. Snittåldern blev ovanligt låg i Elitgruppen på grund av detta.
Medan White Lady & Co rullade ut på asfalten tog Elitaren ledningen och rullade ut på den rödmarkerade ”gula” slingan i Saxtorpsskogen. I skaplig Elitfart rullade man runt. Plötsligt hördes en duns och ett stönande från Schnurrbart! Vad hände? Hojtade Elitaren. Jag körde på ett vildsvin kved Schnurrbart. Lyckligtvis så ”ornade” allt sig och inget gick ”galt”. Huruvida det var en gris eller något annat som var roten till Schnurrbarts abrupta stopp kunde inte skönjas i mörkret. Roten var troligtvis roten på tallen.
Så rullade man iväg igen och allt flöt på förutom att Schnurrbart hade lite problem med ännu en rot, eller om det var en liten kulting… När varvet var fullbordat så rullade man vidare mot Järavallen via Välandalen. Det började susa ordentligt i trädtopparna. Det blåste ganska hyggligt från nordväst eller så. Skönt att vara i skogen och inte ute på vägarna och cykla… Eter stora sjön så hojtade Samuel att han ökade lite. Pappa stod och väntade på Järavallens parkering. I ett huj så försvann hans röda bakljus i kvällens becksvarta mörker. Så kunde Schnurrbart och Elitaren lätta lite på tempot så man kunde prata med varandra. Ja min fick höja rösten för att överrösta gnisslet från Schnurrbarts cykel. Den behövde lite kärlek. Det hade den inte fåt i helgen i alla fall, för då hade Schnurrbart varit och svirat i Köpenhamn. Då hade det blivit några nya lager i gubben, men inte på cykeln. Vi fick in flera olika Jacobsen och de var fantastiskt goda, berättade Schnurrbart med något drömmande i blicken.
En kort Elitkakspaus innan man rullade vidare. Man tog Rosa slingan baklänges fram till man kom ut på gula slingan som man tog hela vägen ner till gångbron. Framme vid gattet mellan lilla och stora sjön så delade man på sig. Schnurrbart mot Häljarp och Elitaren mot Hofterup.
Nästa träning på söndag kl 10.00. Samling vid Fotbollsgolfens parkering i Saxtorp.
Samling vid Fotbollsgolfens parkering i Saxtorp. Fr v: Kicken, Bosse Bus, Tränar’n och White Lady.
Söndag 4 december 2016. Andra advent och drygt fem grader varmt. Ur led är tiden. Men hur som helst ger det fina omständigheter att cykla. En snabb rund hem om Piruetten. Men han skulle inte cykla idag. Han hade hört att snabbgruppen idag skulle ta en långrunda för att få distans i benen. Det var inget för honom sa han och vände på klacken och återvände till sofflocket. I Saxtorp var det ett antal som samlats; White Lady, Mini, Tränar’n, Bosse Bus, Kicken, John Silver och några till. Allt efter hand så anslöt sig även Bokis och Kakmonstret.
Snabbisarna rullade ut på sitt distanspass där kosan var satt upp emot Söderåsen. Elitaren rullade ut mot röda slingan med ett pärlband av MTB:are efter sig: Kicken, Bokis, John Silver, Kakmonstret och några till. I ett lagom gubbatempo rullade man in på slingan. Efter en stund blev det en lucka. Bokis hade det motigt. Han ville att alla andra skulle rulla på så skulle han köra i sitt tempo. Kakmonstret sa då att han gjorde Bokis sällskap. Man kom överens om att när man var framme vid stigen över mot Välandalen så skulle man köra tillbaka och möta upp.
Nu tog Bosse Bus över ledarskapet och drog upp tempot. Strax så hängde även John Silver på. Det blev lucka mellan dessa två herrar och de resterande allt emellanåt. Men de saktade in och återsamlade gruppen för att sedan igen trycka på och spräcka klungan… När man närmade sig slutet så rullade alla förbi Elitaren och drog iväg. Men strax var det återsamling då man kommit fram till vägen över mot Välandalen. Precis när man skulle börja rulla i bakspår för att möta upp Bokis och Kakmonstret så kom de rullande.
En kort paus sedan rullade man över mot Järavallen. Det sattes en ordentlig fart så att Bokis och Elitaren blev avhängda. Vid överfarten vid Välanbäcken så var det sista gången man såg skymten av dessa ivrigt trampande herrar. Bokis och Elitaren fortsatte över mot Järavallen längs stora sjön och in i gattet mot Lilla Sjön. Här råkade Bokis p sin systerson som han inte sett på länge. Ett litet stopp för att växla några ord. Sedan var det dags att ta sig upp till vänster och ner i mossen på endurospåret. Det gäller att passa på nu när det inte har regnat så mycket. Har det varit rikligt med nederbörd kan det bli väl klistrigt att ta sig fram där. Uppe igen från mossen var det dags att smaka Elitkakor. Ja, de snabba får skylla sig själv. Kör man ifrån ”koktrossen” så blir man utan. Det är priset man får betala för att vara snabb…
Styrkta av Elitkakorna så rullade man vidare in i björket och endurospåret där. Så småningom så kom man ut på en liten grusväg som man brukar cykla på när man är på väg hem från Järavallen. Nu tog man sikte på den blåmarkerade slingan so går bort emot där bonden tog bort spången för några år sedan. Nu var det dags att utforska den stigen igen. Några stora björkar hade fallit över stigen. En fick man lyfta cykeln över. En annan fick man krypa under. Framme vid diket så var fortfarande spången borta. Ingen god fe, eller glad bonde, hade återställt den. Man vände tillbaka några meter och tog sig in i hagen via den passagen där den blå slingan gick. Stigen följde sedan den gamla stigen som leder ner till en färist och så man kommer ut på stigen där man tidigare hade kommit till innan spången var borttagen. Nu började rundan gå mot sitt slut. Strax var man uppe vid de nybyggda husen och det var bara några hundra meter kvar tills man rullade ut på Skönadalsvägen. Ett litet stopp för ett avrundande snack innan man delade på sig och var och en körde hem till sig.
Nästa träning på torsdag kl 18.00. Samling på MTB vid Fotbollsgolfens parkering i Saxtorp.
Piruetten på väg mot Saxtorp med Elitaren som en skugga där bak.
Söndag 27 november 2016. Sista söndagen i november och första i advent. Soligt väder men kallt och tidvis blåsigt. Piruetten var nästan klar när Elitaren rullade in på den knastrade singeln på han gårdsplan. Detta berodde inte på att Piruetten låg före sitt vanliga schema, utan på att Elitaren låg efter sitt. Tillsammans rullade man längs Grand Prixvägen till Saxtorp. Detta utan några missöden eller incidenter.
En handfull cykelsugna var på plats när duon rullade in ganska precis kl tio. Det frapperande var att Lefty då redan var på plats. Vadan detta? Ja, själv var han lika oförstående. Medvinden kanske? Hur som helst, oavsett förklaring så noterades det i protokollet att han varit i tid och detta för andra gången i rad! Det kanske är läge att köpa trisslotter idag…?
Två grupper delade man upp sig i. En snabbgrupp med åtta cyklister; Hillis, Piruetten, Samuel, John Silver, Lefty, Samuel och två till. Elitgruppen utgjordes då ab Bokis, Schnurrbart och Elitaren. Snabbisarna drog iväg snabbare än en avlöning medan Elitgruppen rullade iväg i en mer maklig takt. Gubbarna måste ju hinna bli varma först. Det går inte att rivstarta med kall motor. På Järavallen så var det orientering. OK Silva brukar ha orientering där varje adventssöndag, Advent orient som de kallar det. Så tanken var att hålla sig i Saxtorpsskogen. Ut en runda på röda slingan där. Det var lite konstigt att det inte var fler som var ute och rörde sig i skogen en sådan här fin dag. Men det är väl kakbak, knäckkok och annat som drar.
Bokis hade det tufft idag. Hans ben blev fulla av mjölksyra så fort det blev det minsta motlut. Det blev en liten paus för att han skulle kunna hämta andan och få bort lite syra. Då plötsligt ropade Hillis ”Pling-pling!” och så kom snabbgruppen och swischade förbi. Det var tur att hjälmen var ordentligt knäppt, annars hade en väl farit av i fartvinden de hade med sig. Så rullade man iväg igen och efter att drygt halva slingan var avverkad så ville Bokis rulla själv. Efter lite överläggningar så gjorde man en deal. Schnurrbart och Elitaren skulle rulla på och när man kört varvet ut så skulle man vända tillbaka och möta upp Bokis. Så blev det. När man kom till stigen som korsar Stora Byvägen och leder mot Välandalen så vände de båda tillbaka för att möta upp Bokis. Men man kom inte mer än kanske femtio till sjuttio meter så dök Bokis upp igen. Då var det dags för Elitkakorna. Elitaren prasslade upp påsen från ryggficka och bjöd på godsakerna. Schnurrbart drog igång för fulla muggar med att berätta sina rövarhistorier. Denna gång var historian klockren. Den handlade om en Omega av månlandningseditionen som plötsligt hade hamnat på Schnurrbarts arm av en händelse men på lite krokiga vägar hittat tillbaka till sin fjunige ägare.
Nä nu började det bli kallt i kostymerna. Det går bra att snacka sig varm men desto svårare att lyssna sig varm. Bokis och Elitaren började frysa så man rullade iväg igen. Denna gången valde man bort den röda slingan och tog lite friåkning på de många vindlande stigarna i skogen. Efter ett tag så hade man tappat bort Bokis!? Lappkast på cyklarna och så tillbaka på stigen man kommit. Kors och tvärs körde man, ropade efter Bokis. Men förgäves. Ingen syntes, hördes eller svarade på de ekande ropen i skogen. Så rundade man av och rullade tillbaka till röda slingans start. När man kom ut på asfalten, Stora Byvägen så kom plötsligt Bokis rullande där. En sten föll från hjärtat. Har man cyklat ut tillsammans så skall man cykla hem tillsammans.
Nu var det bara att rulla hemåt. Schnurrbart tog kursen norrut mot Häljarp medan Bokis & Elitaren rullade mot Hofterup/dösjebro.
Nästa träning på torsdag kl 18.00 i Saxtorp. Samling vid Fotbollsgolfens parkering.
Snabbgruppen swischar förbi. Samiel närmast i bild, Schnurrbart håller i jackan så den inte flyger av i vinddraget.Schnurrbart berättar rövarhistorier med stor glädje och inlevelse.
Lefty förbluffade alla med att nästan vara i tid till träningen. Han var själv lika förvånad!
Torsdag 24 november 2016. En väldigt fin novemberkväll. Några plusgrader och i stort sett ingen vind och inget regn. Skånsk november annars brukar vara regn på tvären. Alltså ett sjutusans blåsande och ihållande regn. Nu var det tvärt om, riktigt behagligt. På väg till Saxtorp så swischade något förbi Elitaren. Det var Kakmonstret som kom i högsta speed med benen snurrande som om han lade en trumvirvel med dem. I Saxtorp så var det helt mörkt. White Lady hade ju tagit bondpermis och dragit ner till någon öken för att cykla omkring bland träden(?) där. Ingen ansökan om uppskov från träningen hade lämnats in…
Så knastrade det till och John Silver rullade in på gruset. Klockan blev sex och då syntes ett ljus komma cyklande. Då skulle man väl bli fyra i alla fall. Det blev ”hagesläpp” på alla. Tre fågelholkar på rad. Lefty i tid, var det månne dags för världens undergång? Hur kunde detta komma sig. Själv hade han inte någon aning och verkade lika förvånad som de övriga tre. Någon minut senare så rullade Hillis in. Alltså senare än Lefty. Normalt är det näst intill omöjligt att göra. Men idag så hände det. Notera det alla kära läsare. Idag var Lefty nästan i tid!
Eftersom man bara blev fem så beslöt man sig för att köra tillsammans. Elitaren skickades fram som farthållare så att han inte blev frånåkt. Det var ett tungt ansvar som han axlade. Att försöka hålla tillräcklig fart så snabbisarna där bak inte somnade eller började frysa. Så han älgade på vad han kunde. Genom dungen vid Fotbollsgolfen och ut på Stora Byvägen för att strax svänga in på den röda slingan i Saxtorpsskogen. Vid loopen så skrämde man iväg tre rådjur som först tittade förvånat när fem ivrigt trampande Cyklofånar kom farande. Men sedan tog de det säkra före det osäkra och hoppade in i mörkret.
Lite sladdande på rötter förekom. Nära en och annan vurpa, men alla klarade att hålla sig på hjulen. När varvet på röda slingan var avverkat så drog man sig över mot Järavallen via Välandalen. Framme vid rosa slingans start så var det dags för paus och att käka Elitkakor. Hillis fick något dimmigt i blicken och klämde fram med en nostalgiskt darrande stämma att det var länge sedan han hade smakat sådana. Detta har en mycket enkel förklaring. Han är ju så jäkla snabb att han kör från ”markanteriet” i vanliga fall. Men pausen bestod inte bara av kakätande. Det provades cyklar. Tre av deltagarna hörde med enbenta framgafflar; Lefty, Hillis & John Silver. Enbenta som några jäkla pirater. Kakmonstrat och Lefty ville prova hur det kändes att köra heldämpat och tog ar sin runda på Hillis respekjtive John Silvers cykel. Ögonen gick runt i skallen på de båda testförarna efter provturen. De fick det nog svårt att fortsätta trampa på sina hardtails.
Men så började man bli kalla. Elitaren sa att han skulle ta en runda på den gula motionsslingan och inte den rosa MTB-slingan. Detta föll alla i smaken så man rullade runt den gula för att sedan söka sig mot gångbron igen och vidare hemåt. Lefty och Hillis vek av mot Häljarp respektive Asmundtorp medan de andra tre rullade mot Hofterup.
Nästa träning på söndag kl 10.00. Samling som vanligt vid fotbollsgolfens parkering.
Kakmonstret omtumlad i en drömvärld. Mycket annat än heldämpat fanns nog inte i hans huvud. Han kunde knappt stå upp ens…Ivrigt trampande på det gula motionsspåret.
Söndag 20 november 2016. Äntligen söndag och dags för cykling igen. Några plusgrader och blå himmel. Ut med hojen från förrådet och iväg till Piruetten som var ute i sitt förråd och letade cykelkläder. Detta iförd en T-shirt och ett par fladdriga boxershorts. Men strax så hade h hittat alla paltor och fick svidat om i ett huj så att man kunde rulla iväg till Saxtorp. Strax innan där så kom Kicken till mötes. I Saxtorp så hade det samlats en hel del cykelsugna. Mannen med portvinstån, Tränar’n, White Lady, Bosse Bus, Pia och många andra. Så kom även Samuel rullande. Sist av alla var som vanligt Lefty. Ibland ställer man ju den luriga frågan: Om du var ett djur, vilket djur skulle du då vara? Leftys svar måste ju bli sen-gångare…
Tre grupper delade man in sig i. White lady ville köra grus- & asfaltvägar och skulle dra sig en tvåtimmarstur mot Teckomatorp. En annan grupp med Samuel, Bosse Bu, Piruetten och några till skulle köra i skogen. Elitgruppen bestående av Schnurrbart, Kicken, Bokis och Elitaren skulle e också stanna i skogen. Fört en runda i Saxtorpsskogen på den röda slingan. I lagom gubbauppvärmningsfart så rullade man iväg ut på slingan.
Det var ett härligt höstväder att cykla i. Sol, blå himmel och inte mycket till vin. Men det senare skulle ändra sig under träningen. Härligt med sol. Problemet är bara att solen inte kommer så högt upp och när man då kör mot den så får man dess sken mitt i nyllet. Detta gör att det då är svårt att se stigen och eventuella hinder på den. Men allt rullade på utan incidenter. Vid loopen så mötte man den andra gruppen som också blev kvar i skogen. Det var förvånansvärt få som var ute och rörde sig i skogen. Detta jättefina höstväder var verkligen inbjudande. Men hur som helst så gjorde det att man kunde cykla på utan att ta hänsyn till andra som var ute och rörde sig.
När varvet var avverkat i Saxtorp så satte man kosan mot Järavallen via Välandalen. På stigen i Välandalen så var det aktivitet. En höll på att lasta ved i vagnen som drogs av en åkgräsklippare och en so var halvvägs nere i en brunn för att montera bort sin bevattningspump inför vintern, kan tänkas. Över stora vägen och så vidare mot utfyllnads högen, bullervallen. Den är jobbig att cykla uppför, speciellt när det är blött. Men nu hade det inte regnat något speciellt på några dagar. Så det skulle inte vara några problem, trodde man…
Det visade sig att det är så mycket lera som håller kvar fukten så det var riktigt blött och kletigt. Ingen lyckades cykla hela vägen upp utan det var till att gå och leda cykeln en kortare eller längre bit. Till sist var alla uppe med leriga fötter. Nu var det till att rulla vidare. Som tur är så tar det leriga slut ganska snart efter att man nått platån. Vidare mot Järavallen där man stannade till för att inmundiga Elitkakor innan man fortsatte ut på rosa slingan.
Det var faktiskt inte så väldigt kletigt i det spåret. Några ställen var det så klart blött, men förvånande lite över lag. Detta beror väl på torkan tidigare i år som sänkt grundvattnet så att det regn som kommer kan träcka långt mer i jorden. Man rullade på i sitt gubbatempo och tog både stora och små backar. När varvet var fullbordat så stannade man till en liten stund innan man delade sig för att rulla hem. Schnurrbart och Kicken tog Barsebäcksvägen mot Häljarp respektive Landskrona medan Bokis och Elitaren cyklade över gångbron för att ta vägen genom Hofterups mosse till Skönadal. Här delade man på sig. Bokis fortsatte mot Dösjebro och Elitaren mot Rotundan.
Nästa träning på torsdag kl 18.00. Samling som vanligt vid fotbollsgolfens parkering.
Torsdag 17 november2016. Lite småmysigt novemberväder. Fem-Sex plusgrader, svag vind och inget regn. Det var bara att byta från dubbat till odubbat igen och trampa iväg till samlingen i Saxtorp. Ut på Grand Prixvägen och iväg. Men vad konstigt det hackade emellanåt. Ny kedja i torsdags. Funkade bra på hjuparet med dubbdäck. Men hade den andra kassetten blivit för sliten? Tydligen. Tur att Elitaren hade rullat iväg i god tid. Det var bara hem och kränga av hjulet, norpa kassetten på det andra hjulparet och så iväg igen. Men det dröjde inte länge förrän det började hacka igen och så blev det helt stopp. Men vad ända in i glödheta fanders var detta för elände? Kedjan vek sig och ville inte passera runt? Ny kedja men vad kan det vara???
Det var bara att ta apostlahästarna och leda hem cykeln de 677 metrarna. Ut med mekstället och upp med hojen. Nä, men titta. Ditt klantarsle! Kedjan hade inte kommit rätt i bakväxeln. Dessutom var det inte första gången detta hänt. Din oförbätterliga slarvpelle! Med lite fix och trix genom att dela på bakväxelns arm så kunde kedjan dras rätt igen. Väl klar där så upptäcktes en annan sak. En länk höll på att lossna! Vid närmare kontroll så var det niten där kedjan skarvats hop som inte hade gått tillräckligt långt in. Det var bara till att ta fram kedjebrytaren och försöka nita på den igen. Det lyckades som tur var.
Så till sist kunde Elitaren rulla iväg till Saxtorp. Men att möta upp till träningen var passé. Nu var han t o m senare än vad Lefty brukar vara så det var inte en chans att någon skulle stå där. Strax efter ridhuset kom en Nissan Qashqai (reg nr RYT267) och körde om. Bilen passerade med nöd och näppe på ett behörigt avstånd och så svängde den in framför med påföljden att det stora hästsläpet följde med. Som tur var så missade släpet Elitaren men marginalen kunde räknas till tio femton centimeter. Elitaren gav upp ett vrål av chock/rädsla av situationen. Bilen svängde in på P-plats/bussfick. Den kvinnliga bilföraren rullade ner sidorutan och undrade varför detta vrål? Därför det inte var så många centimeter mellan hästsläptet och mig, svarade Elitaren. Kvinnan i fråga kunde inte i sin vildaste fantasi förstå att släpet följde med bilens manövrar och att man måste köra förbi med hela ekipaget innan man kan svänga in. Ägaren till bilen är Annika Zäll, Dressyrvägen1, Hofterup. Kvinnan som körde var blond. Finns det någon pedagog i hennes omgivnign så försök förklara att hela ekipaget måste vara förbi innan man svänger in vid omkörning till exempel. Risken är annars att hon får kolfiberflisor i däcken och därmed punktering. Inget kul om man har en häst i släpet. Ett skäl som kanske är starkare än att ta hänsyn och akta andra trafikanter.
Som tur var så gick resten av färden utan incidenter. Upp till Saxtorp och en runda på den röda slingan där. Lite flyt så kanske man kunde kanske någon av cykelkompisarna råkas där. Men icke. Den enda cyklist som råkades var en som var ute och rastade två hundar. Annars var det ingen annan på hjul. Efter avverkat varv så över mot Järavallen för att ta vägen genom mossen till Ålstorp. Halvvägs genom mossen så brakade och knakade så det stod härligan till på Elitaren vänstra sida. Hjärtat slog några extra slag. Vad i hela friden kunde det vara. Rådjur tar sig fram ljudlöst. Detta var ju ett väldigt brakande. Så någon som var ordentligt tung måste det ha varit. Vildsvin?
Elitaren kom igenom mossen utan fler konstiga upplevelser och kunde sedan ta Vildsvinsvägen(!) mot Hofterup.
Nästa träning på Söndag kl 10.00. Samling vid Fotbollsgolfens parkering i Saxtorp.
Tränarn googlar sin portvinstå och beslutar sig sedan för att vända hemåt innan träningen har börjat…
Söndag 13 november 2016. Vilken fin vinterdag. Blå himmel, sol och 5-6 minusgrader. Vindstilla. På med vinterkläderna och så kasta sig upp på MTB och knattra hem om Piruetten. Knattra, ja de fina Schwalbe dubbdäcken hörs ordentligt när man kör på asfalt. Men på sina ställen var det blankis så det känns tryggt med dem på. Piruetten öppnade i förd fillingar och morgonrock. Ut och cykla i minusgrader??? Utbrast han. Nä, nä, nä… kommer aldrig på fråga. Jag skall gå in igen och fortsätta dricka mitt varma kaffe. Ännu en gång så fick Elitaren köra själv till Saxtorp. Men strax innan där så kom Bosse Bus mötande. I Saxtorp så stod Mini, White Lady, Tränar’n och en till och väntade. Men Tränar´n avvek ganska omedelbart för att köra hem igen. Hans portvinstå bråkade med honom. Portvinstå och träning är ingen bra kombo. Efterhand så anslöt sig Schnurrbart, Pia och Kakmonstret.
Två grupper delade man in sig i En snabbgrupp och en Elitgrupp. Snabbgruppen drog iväg mot Järavallen direkt medan Elitgruppen började med ett varv i Saxtorpsskogen. Elitaren i spets följd av Kakmonstret, Bosse Bus och Schnurrbart. Ut på den röda slingan i lagom tempo. Att det var lagom tempo hördes på surrandet där bak. Schnurrbart och Bosse Bus pratade om sina trehjulingar de byggt. Schnurrbart hade sålt sin i fredags. Bosse Bus funderar på att sälja sin. Han är mitt uppe i flytt och har inte plats för den i sitt nya chateau där han landar framåt vårkanten. Han får några månader, ja inte i spjället utan, i en temporär lägenhet. Det blev ett glapp mellan han måste lämna sitt hus och när han kan flytta in i sitt nya chateau. Men efter ett tag så tystnade surrandet.
När man var längst borta vid Ulmestigs så avvek Bosse Bus. Hans permission varade inte längre så han fick älga på hem mot Vadensjö för att ta itu med andra sysslor än cykling. Den kvarvarande trion fullbordade varvet i Saxtorpsskogen innan man drog sig över mot Järavallen via Välandalen. Vid starten på rosa slingan så var det dags att sätta tänderna i Elitarens kakor, Elitkakorna. Mumsande på kakor och filosoferande om cykling och cykelklubb. Många goda tankar utbyttes. Men så började man frysa. Det var dags att dra sig iväg igen för att få upp värmen. Schnurrbart tackade för sig. Han skulle rulla hem och läka sitt revben. Revbenet är knäckt/sprucket/stukat. Ja inte på grund av någon cykelvurpa. Nej denne tekniske ingenjör skulle lossa en skruv och lade hela sin tyngd (och det vill inte säga lite…) på skruvmejseln. Det var då det kände. Hela sin tyngd blir ju väldigt många Kg per kvadratcentimeter, det behöver man inte vara ingenjör för att räkna ut…
Kakmonstret och Elitaren valde att köra rosa slingan baklänges. Siktet var inställt på att ta stigen som går mellan motorvägen och bullervallen längs golfbanan och ta sig till Hofterup den vägen. Men den stigen var troligen igenvuxen för man fann den inte. Så vidare på rosa slingan tills man korsade gula slingan då vek man av och följde den gula slingan så man kom tillbaka mot gångbron. Här tog man en annan väg tillbaka än vanigt. Ut över betesängarna och sedan in genom mossen mot Hofterup. Det är en förtjusande fin stig som det var längesedan man cyklade på. För något år sedan så lade man ut spänger på några avsnitt. Dessa är svåra att cykla på men nu när det är fruset så kan man lätt cykla sidan om. När denna trevliga stig tar slut är man framme vid nästa beteshage och då är man bara några hundra meter från Skönadalsvägen. Här skildes Kakmonstret och Elitaren åt för att rulla hem var och en till sig.
Nästa träning på torsdag kl 18.00. Samling som vanligt vid Fotbollsgolfens parkering i Saxtorp.
Schnurrbart instruerar Kakmonstret hur man byter skivbromsbelägg.Kakmonstret klättrar över stängslet för att komma ut på den trevliga stigen genom Hofterups mosse.
Torsdag 10 november 2016. Tänka sig att det var träning på självaste Mårten
Schnurrbart mumsar Elitkaka vid rosa slingans start.
Gås. Jodå, det var bara att flaxa ut fastän att vintern försöker tränga sig på. Det mesta av gårdagens snö var gu bevars borta men kvicksilvret sjönk under nollan och den blöta vägen på Rotundan började frysa till. Lika bra att sätta på dubbdäcken. De är ju nästan oanvända. Förra vintern var det ju inte något större behov av dem. Så sagt och snart gjort. Byta hjulen och så rulla iväg till samlingen i Saxtorp. Framme i god tid så det hanns med ett par varv i dungen runt Fotbollsgolfen. Nu började det snöa. Flingorna blev störreoch större. Till sist var de stora som vaddrondeller. När de singlade ner framför lyset så blixtrade det till och bländade. Nej men vad var detta för något? Men nu hade några fler anslutit sig till träningen.
White Lady, Mini, Schnurrbart och Samuel men inga fler förutom Elitaren. Att Hillis och Lille Skutt inte var på plats berodde sannolikt att de firade sin namnsdag men en brakmiddag gås kan man tänka. De fem tappra som slöt upp gav sig ut. White Lady, Mini & Samuel i en grupp och så Schnurrbart och Elitaren i en. Snabbgruppen skulle rulla lite i Saxtorpsskogen medan Elitgruppen rullade direkt över till Järavallen. Snöfallet var ymnigt så det var inte helt enkelt att hitta stigen som går från Stora Byvägen och ner mot Välandalen till. Men trots snöandet så lyckades man.
På Järavallen så gav man sig ut på rosa slingan direkt. Det var för kallt att stå och vänta. Det gällde att hela tiden hålla sig i rörelse. Det visade sig att köra med vinterdäck var något av ”overkill”. Det var nog bara på Rotundan som det var isigt. Ute i skogen var det inte speciellt mycket snö och is , vilket Elitaren hade befarat. Hur som helst så rullade man runt i lagom gubbamak. Det var ganska tungt på slingan. Den senaste tidens regnande och tösnöande hade gjort stigarna tämligen kletiga och sugande.
När man började nalka sig övergången över gula slingan för att ta sig mot partiet där man kör upp och ner för åsen så undrade man vart snabbgruppen tagit vägen? Hade tagit hela röda slingan i Saxtorp eller hade de tyckt att det var för uselt väder och kört hem igen. Då precis kommer två cyklister på gula slingan. De hälsade när de susade förbi och det lät om White Ladys kraxande. Schnurrbart och Elitaren ryckte på axlarna och fortsatte över gula slingan och vidare in på rosa slingans vindlande framfart. Var inte kompisarna sällskapliga idag så fick de väl låta bli. Straffet de får är att de inte får några Elitkakor…
Schnurrbart och Elitaren rullade på, upp och ner för åsen och så korsade åter gula slingan för att söka sig ut mot Mördarbacken. Fingrar och tår blev allt kallare. Vinterkläderna hade åkt på och även något tjocka handskar, men de var tydligen passé för de blev snabbt blöta och gav därmed ingen värme… De tunna skoskydden räckte inte heller. Men det fanns ingen återvändo. Det var bara att trampa på. Ju fortare man trampade ju snabbare kom man hem till värmen. När varvet var avverkat så stannade man till som snabbast vid bordet som står i anslutning till starten för att inmundiga en Elitkaka. Men snabbt upp i sadlarna igen. Det blev kallt väldigt fort. Nu var det bara att trampa hemåt till en varm och skön dusch.
Nästa träning på söndag kl 10.00. Samling vid Fotbollsgolfens parkering i Saxtorp.
Söndag 6 november 2016. Så har det riktiga novembervädret nått oss. Strax över nollan, regn och blåst. Men det hindrar inte någon från cykelträningen. På med lycran och hej hopp på sadeln. En snabb runda hem om Piruetten som var i färd med att göra sig klar för cykling. I den småregnande blåsten ångade man sedan på mot Saxtorp. Vid Ålstorp så kom där ut en cyklist ett hundratal meter
Samling vid fotbollsgolfens parkering i Saxtorp.
före duon. Sakta knappade man in på denne. Men sedan satte Elitarens hostande och harklande stopp för inknappandet. Det var mycket slem i lungorna idag och det tar tid att hosta upp det. Men framme i Saxtorp så samlades man alla. Det var Peter Hillhagen som älgat på framför Piruetten och Elitaren.
Tiotalet cykelsugna samaldes. Ett gäng med de snabbaste av de snabba rullade iväg först så Elitgruppen kunde få lugn och ro på sin runda. Bokis, Kicken, Schnurrbart, Marcus Nihlén och en till förutom Elitaren utgjorde denna grupp. I lagom takt rullade man ut på den röda slingan i Saxtorpsskogen. En del hundfolk som var ute i skogen och aktiverade sig och sina jyckar. Som vanligt när man kom till loopen så mötte man snabbgruppen som då rullat runt den turen.
Varje gång man mötte en kvinna på stigen blev Bokis efter. Första teorin var att han var speciellt glad för hundar. Men den teorin sprack när det inte var alla
Här möter Elitgruppen snabbgruppen i Saxtorpsskogen.
som hade hund med sig. Någon var bara ute och gick med stavar. Så det var väl något annat som drog… Men man väntade in så att han kom ikapp igen för att sedan fortsätta. Så gick det till varvet runt i Saxtorp innan man rullade över mot Järavallen. Vid starten till rosa slingan stod snabbgruppen. Samuel höll på att packa sin cykel på pappas bil för att återvända hem till Bjärred. Resterande i snabbgruppen rullade ut på rosa slingan medan Elitgruppen tog en Elitkakspaus.
När kakorna var uppätna så vände Bokis och Elitaren hemåt medan de andra
Återsamling vid rosa slingans start på Järavallen.
rullade ut på rosa slingan. Via paintballbanan rullade de båda hemåt till den varma och lockande duschen. Det skulle vara skönt att få värme i fingrarna igen…
Nästa träning på torsdag kl 18.00. Samling vid fotbollsgolfens parkering i Saxtorp.
