Det blev bara Elitaren som fick smaka Elitkakor idag. Övriga hade nog gått och gömt sig, skraja för det lilla regnet som fallit tidigare under dagen.
Torsdag 30 mars 2017. Regnet som dragit in på eftermiddagen upphörde som beräknat i god tid innan kl 18.00. Ljumt i luften, runt tio grader och nästan ingen vind. Glad i hågen rullade Elitaren upp till Saxtorp och var där i god tid. Det blev ett par varv på stigarna vid Fotbollsgolfen. Klockan blev 18.00 och lite till men ingen ytterligare dök upp denna sköna kväll. Hög luft, nytvättad för pollen, ljumt så ingen skulle behöva frysa. Men nej, det kom inte någon mer för det. Elitaren vände styret ut mot Saxtorpsskogen och avverkade en runda där. Det var alldeles öde i den härliga syrerika skogen. Två tjejer som körde sulky korsade stigen i början. Annars var det helt folktomt fram till att Stora Byvägen skulle passeras på väg till Järavallen. Där stod en dam med sin New Foundland eller annan stor svart hund. Hunden gjorde som hanhundar brukar, lyfte på högerbenet och markerade en tall. Precis när Elitaren passerade så började hunden morra och sprätta i jorden. Detta så jord och torvor flög på Elitaren. En riktig mullkanonad, skulle man kunna säga. Med ett stort garv så fortsatte han över till Järavallen där det var lika tomt och öde som i Saxtorpsskogen. Precis när han kom fram till åsen som man kör upp och ner för några gånger innan man sedan nalkas Mördarbacken så stod där en stor , förvånad råbock och tittade storögt. När Elitaren var några meter från honom så skuttade han iväg in i den skymmande skogen. Sedan var det slut på liv i skogen. Inte förrän varvet nästan var avslutat så kom det ett par starka lampor mötande. Det var två löpare med pannlampor. Därefter var det helt öde. Elitaren vände hem över den stora kohagen och sedan vidare genom mossen.
Nästa träning på söndag 2 april. Samling i Saxtorp vid Fotbollsgolfens parkering kl 10.00. Racer eller MTB, valet är ditt!
Idag dök Ögat upp till träningen! Här tillsammans med Pia.
Söndag 26 mars 2017. Så var dagen inne. Dagen då arbetshästarna skulle få stå kvar i stallet och araberna skulle tas fram. Sommartid och racerpremiär. Blå himmel, sol och vindstilla. Även om det bara var någon enstaka plusgrad på morgonkvisten visste man att det skulle bli fler bara något lite senare. Ett SMS kom från Piruetten. Detta SMS visade på att han inte hunnit konvertera till sommartid ännu. Han var yrvaken och skulle köra ut senare när han fått kaffe i sig och vaknat. Han ville inte ge sig ut sömndrucken utan frukost. Elitaren stallade ut titanspringaren och rullade iväg. Oj, vad underligt det kändes. Sadeln är högre på racer än MTB. Över huvud taget är det mycket annorlunda att sitta på en racer. Men det är bara att fortsätta. Det brukar gå ganska fort att väja sig. Det gjorde det i år också.
I Saxtorp väntade Pia och strax därefter dök även Ögat upp! Det var länge sedan. Hon är annars mest ute och kutar. Men idag skulle det alltså bli cykla av, MTB. Så kom Häljarpsgänget rullande på MTB, Mini, Löpar’n(!), Tränar´n och White Lady. Löpar’n har problem efter att han krockade i höstaas. Wiplash är inte kul… Men idag så skulle han prova på att cykla lite.
På racerfronten dök Schnurr(bart), Kakmonstret von Pinkenstierna, Punka och Jerka. Racergänget rullade ut för att ta sig en runda upp om Ekeby. Det var lite trögt att hitta vilken väg man brukar ta. Mycket hade bäddats in i glömskans sediment under vintern. Men iväg kom man och MTB:arna rullade ut i skogen. Ja, skogen och skogen. Pia och Ögat rullade ut i skogen medan de övriga MTB:arna skulle ta sig en tur norrut.
Elitaren och Jerka visade vägen norrut för att sedan ganska snart vika av mot Annelöv och sedan vidare mot Billeberga. Det är trevliga vägar norrut lite trafik. Men ändå så blev det en incident strax innan Billeberga. En bil med släp kom i hög fart och blåste förbi på ett alldeles för litet avstånd. Jerka ställde sig i pedalerna för att köra ikapp och han precis upp bilen när den svängde vänster ut mot S. Möinge. Han kunde berätta att de som satt i bilen asgarvade. Sjuk humor när den är som sjukast. Att asgarva när man riskerat liv och lem på sex medmänniskor är inte friskt. Tyvärr han registreringsnumret inte att noteras. Men det var en silverfärgad bil med släp. Släpet var av äldre modell med trälemmar. Är det någn osm har en aning om vilka dessa dårar var så berätta gärna för dem att det inte var humor, snarare dråpförsök. Detta inträffade bortåt 10.30 sommartid.
Efter Billeberga så var det Sireköpinge nästa. Kakmonstret von Pinkensierna började pipa om det inte var fikapaus. Hack i skivan var det så för att få tyst på honom så upplystes det om att han inte slutade tjata så skulle han bli utan. Den medicinen visste vart den tog… Under tystnad från Kakmonstret von Pinkenstierna så avverkades de sista kilometrarna till Ekeby. Där stannade man som vanligt vid gården/brevlådan och avnjöt Elitkakorna.
När kakorna var ätna och ljuget förmedlat så var det dags att rulla hemåt via Kingelstad-Bälteberga och så Ottarpsbacken. Fy vad tungt det var. Över huvud taget var det jobbigt att trampa idag. Väldigt olika från hur det är med MTB detta kombinerat med sommartid och en timmes förlorad sömn och som i Elitarens fall ha kånkat upp 300 kilo kompost på taket. Nog sjuttsingen kändes det i benen.
Men nu var man på hemväg. Genom Vadensjö där Bosse Bus bodde tidigare för att ta sig upp en liten bit på Rönneberga backe och sedan ner genom Hillis metropol, Asmundtorp. I Härslöv vek Punkan och Jerka av. De fyra kvarvarande höll sedan ihop hela vägen till Häljarp där Schnurr(bart) vek av. I Saxtorp så vände Bokis mot Dösjebro och sofflocket. Så kom de två sista till Hofterup och så var söndagens träning avslutad.
Nästa träning på tisdag. Då är det racerträning och man samlas vid Lidl i Landskrona kl 18.00.
Helt stångliga for alla iväg och glömde att få med Samuel. Som tur var så fick Mini stopp på folket så att även Samuel kunde ansluta.
Torsdag 23 mars 2017. En sådan härlig vårdag. Nästan helt stilla, blå himmel, sköna plusgrader och kvittrande fåglar. Dessutom var det full dager hela vägen till Saxtorp och en bra bit in på träningen. Tänk att på söndag så är det dags att ställa fram klockan till sommartid. En förlorad timme på natten, lite kallare när man går upp men belöningen kommer i en hel timme längre ljus på kvällen.
Som sagt bara upp på MTB’n och pinna på till Saxtorp. Det känns som bilister har blivit mer hänsynsfulla mot cyklister. Det var länge sedan någon idiot klämde sig förbi och riskerade liv och lem cykelföraren. Men idag var det dags. De allra flesta som körde om Elitaren på Grand Prixvägen var väldigt hänsynsfulla. De körde över helt i mötande fil. Jättehyggligt. Denna väg är så smal att det inte finns utrymme nog att köra om vid möte. Men i Ålstorp var det dags. Två bilar tätt efter varandra körde om trots möte. Den mötande bilen fick köra ut med sina högra däck i gruset utanför asfalten för att undvika frontalkollision och red därmed upp ett stort dammoln. Elitaren var de bara ett par decimeter från och hastigheten var säkert över de lagstadgade sjuttio. Detta gick så snabbt att det var bara den sista bilens registreringsnummer som registrerades. HSS 968. En Peugeot 3008 som ägs av Lars Hellberg i Malmö. Är det någon som känner honom så berätta gärna hur bilen användes idag. Den kunde blivit totalt demolerad om den frontalkolliderat. Om den klämt Elitaren kunde den fått fula bucklor och repor. Blod och hjärnsubstans kan man ju lätt skölja bort med kallt vatten om man inte låter det torka in.
I Saxtorp så hade det samlats ett tiotal cykelsugna. Nils från Lund, White Lady, Hillis, Mini, Punkan, Kakmonstret, Sara, Lille Skutt, Samuel och några till. Lefty kom som vanligt flåsande med andan i halsen några minuter efter sex…). Det är kanske därför han alltid flåsar, det är efter sex…). Hur som helst så rullade man iväg mot Järavallen för att finna lämpliga banor för barnträningen som är på gång att börja. Hej och iväg. Så kom Mini i ett huj och tjoade att Samuel inte hunnit med. Han hade inte fått av sin cykel från pappas bil när alla drog iväg. Han har lite av en Lefty-gen, Samuel. Oftast lite sen. I ivern att komma ut och cykla denna fina vårkväll så missades det att han inte var riktigt klar. Men Hillis hade stannat kvar hos honom och Mini fick stopp på den skenande flocken. Strax var även Samuel med och klungan kunde fortsätta mot Järavallen.
När man korsat stora vägen och kommit ut vid stora sjön så fortsatte man in mot lilla sjön. I gattet så tog man vänster och rullade ner i endurospåret i mossen. En slinga som kan passa de lite mer avancerade av barnen. När mossen är avverkad så kommer man upp i ett björke där spåret blir lite lättare. Några branta, vassa åsar skall passeras. Det kanske inte går direkt men efter lite träning kommer knattarna att fixa det också. Men Lefty hann inte så långt. Han drog av sin kedja nere i mossen. Där stod han med cykeln upp-och-ner, kedjan i handen och himlade med ögonen så att han bara visade ögonvitorna.
Kakmonstret kom till hans undsättning med både verktyg och kedjelås. Sedan mekade han själv medan de resterande fortsatte rekognonceringsrundan. Elitaren och Nils tog ett par varv till i björket. Nils är ny på det med cykling och mountain bike. Men när tredje varvet avverkades så hade han fått riktigt bra flyt och klarade de lite knepigare partierna. Så är det, det tar lite tid innan man knäcker koden, men när den väl är knäckt så händer det stora saker. Snyggt jobbat Nils!
Efter det tredje varvet så rundade Nils av och cyklade mot bilen i Saxtorp. Punkan, so åter dykt upp och Elitaren fortsatte över mot rosa slingan. Som vanligt var det Elitkakspaus. Även om man bara var två så blev den ändå paus och mums på kakor. Om det var prasslandet av påsen eller doften av kakorna som gjorde det får vi låta vara osagt. Men strax stod det ytterligare tre Cyklofånar med ögon som en tiggande cocker spaniel och snålvattnet rinnande. Det var bara att fortsätta bjuda laget runt. Så ut på rosa. Punkan aviserade att han skulle rulla med tills man passerat dödsstupet. Därefter skulle han rulla hemåt. Trion hade ju fått ny energi nu efter inmundigandet av kakorna. Så de drog iväg och försvann allt längre fram och bort. Punkan hängde som sagt med till man passerat dödsstupet. Därefter var Elitaren ensam i spåret. Ja en och annan gång såg han lamporna från snabbtrion. Men det blev allt sällsyntare för att till sist försvinna helt. Men varvet avverkades även av Elitaren som därefter satte kosan mot hemmet i Hofterup.
Nästa träning på söndag. Samling kl 10.00 i Saxtorp vid Fotbollsgolfens parkering. Då kan det ju vara dags att plocka fram racern för dem som så vill. Tänk på att det är sommartid då så att du ställt fram klockan en timme!
Lefty med kedjan i hand och Kakmonstret hungrigt stirrande på mannen med de goda Elitkakorna…re sugna cyklister till dök upp så fort det prasslades med kakpåsen.
Samling vid Fotbollsgolfens parkering. Lefty dök inte upp idag. Han meddelade att han skulle dricka alkoholhaltiga drycker och äta gräddtårta istället då han fyllde år…
Torsdag 16 mars 2017. Nu är det vår på riktigt. Ljust och ofta bortåt tio grader varmt. Luften är frisk och energigivande. Dessutom är det allt ljusare på kvällarna. En dryg vecka kvar, sedan blir det sommartid och då blir det ljust länge på kvällen. Alltså snart dags att stuva undan lamporna för säsongen. Under vägen till Saxtorp så gick det upp för Elitaren att nu börjar den kostymen bli lite väl varm. Det är dags att sätta på sig lite lättare kläder. Med svetten lackande trots ett lugnt tempo så anlände han Saxtorp. Där stod Mini, White Lady, Kicken, Daniel och en till på plats. Allt efter hand så rullade även Hillis, Schnurr(bart), Punkan och Tränar’n in. Samuel kom åkande med sin pappa. Två grupper delade man in sig i. Snabbisarna drog iväg på sitt håll medan Elitgänget avvaktade så alla med stresskörtlar kunde försvinna ur vägen innan man anträdde vägen till Järavallen. Elitaren i spets följd av Schnurr(bart), Punkan och Kicken.
Genaste vägen över Svanebacken och sedan travbanan ut mot och förbi sjöarna innan man siktade in sig på bron och vidare till parkeringen där rosa slingan börjar. Under denna färd så underhöll Elitaren gänget med en historia om Harry Scheins erektion då han hade sett filmen Citizen Schein, i går kväll. Här stannade man till en liten stund innan man begav sig ut på slingan. Då kom snabbgruppen rullande. Där ser man. Elitgruppen var snabbare än snabbgruppen idag trots att snabbgruppen fick någon minuts försprång så var Elitgänget ändå först till starten!
Än en gång fick man vinka iväg de med hög stressnivå så att Elitgänget kunde få cykla i lugn och ro. Ut på rosa slingan. Idag blev det inte något lätt spår utan man skulle ta alla delarna av slingan, stup, branta backar. You name it, allt skulle avverkas.
Lite längre fram i spåret kunde man se snabbisarnas lyktor. Kunde man inte se dem så kunde man höra dem när de hojtade till varandra. Speciellt Tränar’ns brölande gjorde sig märkt i skogen och bröt den annars så stilla miljön. Lyckligtvis så fick snabbisarna till sist upp farten och försvann framöver så Elitgruppen åter kunde njuta av den stilla skogen.
Dödsstupet avverkades tätt följd av de små branta backarna upp och ner för den lilla åsen där stigen sedan ringlar sig fram. Korta intervaller som gör att pulsen kommer igång.. Som tur är så följs den sedan av en plattare etapp där man kan få ner pulsen och på så sätt syresätta alla delar av kroppen igen. Bit efter bit så avverkades slingan. Detta utan några incidenter. Så kom man fram till Mördarbacken som även den avverkades. Efter den så är det ganska lätt bana även om den slingrar sig som en mask med födslovåndor. När man nästan var framme vid parkeringen igen så kom snabbisarna mötande. Men lyckligtvis så hade de hyfs nog i kroppen för att köra åt sidan och släppa förbi dem som körde med färdriktningen.
Framme vid rastbordet som står där rosa slingan börjar så var det dags för Elitkakor. Fram med godbitarna och smaska i sig. Lite kul historier berättades och många skratt. Historierna var av samma kaliber som den om Harry Schein så de var inte lämpliga att sätta i skrift. Men kul far dom! Nu fick Kicken hemlängtan och ville inte köra mer än bara hemåt. Detta eroderade de övriga tre’s träningsmoral. Så hela gänget rullade mot bron för att ta sig hem var och en till sitt.
Nästa träning på söndag kl 10.00. Samling vid fotbollsgolfens parkering i Saxtorp.
Söndag 12 mars 2017. Snabbgruppen hade fått ett sådant sug efter ett distanspass så de gav sig ut halvannan timme innan den ordinarie starten, 10.00. Kicken och Nils var på plats när Elitaren rullade in på Fotbollsgolfens parkering några minuter i tio. Så dök även Schnurr(bart) och Punkan upp och ytterligare en. En runda på röda slingan i Saxtorpsskogen till att börja med.
Ett lugnt och behärska t tempo så att alla kunde hänga på. Ut på röda slingan. Det var ett riktigt härligt kalasväder. Stilla, ljust och den friska klara vårluften. Solens skira strålar letade sig ner genom de kala grenverken och satte hen härlig ton på den mjuka mossan. Det känns verkligen att det är vår. Efter ett tag så mötte man surgubben i det stora vita skägget. Men dessbättre så svängde man av strax innan man möttes. Han är en riktig surskank som gör allt han kan för att vara till olägenhet för cyklister.
I övrigt så avverkades varvet utan några incidenter. Övriga som man mötte hälsade och var trevliga. Skogen är ju stor nog för alla, bara man är lite positiv. Ner genom Välandalen. Här hängde Nils på och stretchade sina gränser mot förra söndagen. Uppför brante fixade han också, vilket inte är alldeles självklart när man råkar ut för den för första gången. Över mot Järavallen. Här vinkade Nils hej då och rullade mot sin bil. Schnurr(bart) var sugen att köra uppför bullervallen. Han övertalade Elitaren att visa vägen dit, vilket han gjorde. Efter något tiotal meter så var det dags att vända tillbaka igen. Det var väldigt blött och dyngigt. Otjänligt cykelunderlag helt enkelt.
Vidare längs vägen tills man kom fram till nästa uppfart. Här klämde man i för kung och fosterland. Att hålla tillräckligt låg växel så att man orkar ta sig uppåt men att undvika att hjulet spinner loss eller att cykeln slår runt bakåt. Alltså lagom kraft i pedalerna och vara noga med hur man fördelar vikten på cykeln. Uppe för backen så var pulsen på topp. Det är vid sådana tillfällen som det kan hända. Att kan inte klarar av att hålla sig utan att det kommer i brallorna. Det var när ögat, men det klarade sig!
Så var det utför längs endurospåret. Åhej vad dyngigt det var. Det blev otaliga vurpor för att det var så kletigt att man inte kunde hålla kursen utan cykeln kanade helt plötsligt på ett helt annat håll. Dessa vurpor ledde också till att man fick en massa lera under skorna och därmed svårt att trampa i pedalerna igen. De grovmönstrade däcken såg närmast ut som slicks då de blev helt igensatta av lera. Runt stigen var det helt uppbökat av vildsvin. Det såg ut som om någon med jordfräs hade löpt amok och vänt upp och ner på allt gräs.
Strax hade man passerat detta svårforcerade parti och kunde rulla vidare mot rosa slingan. När man fick upp farten så yrde lerkokorna från däcken likt när en bonde kör av åkern och ut på vägen. Strax var man framme vid rosa slingans start och fick sina efterlängtade Elitkakor. Gubbarna letade efter pinnar för att peta bort den ansamling av lera som samlats på cyklarna. Det var heltjockt vid bromsarna och andra liknande ställen. Medan detta febrila arbete pågick så dök Hillis upp. Han hade startat med snabbgruppen och kört ett distanspass. Nu skulle han avrunda med ett varv på rosa.
Alla rullade iväg samtidigt på rosa slingan. Man hade beslutat sig för att köra lätt spår för att korta ner sträckan och att klockan inte blev allt för mycket innan man var hemma. Hillis valde så klart den riktiga sträckningen. Under varvets gång så kom han ifatt ”genvägarna” några gånger för att på slutet köra förbi och vara långt före imål. När man kom vid bokskogen längs golfbanan kunde Punkan inte hålla sig utan gasade på och fick en till med sig. Nu var det bara Kicken och Elitaren kvar. Schnurr(bart) hade vikt av vid starten till rosa för att köra hem och fira sin bättre hälfts födelsedag. När denna sistaduon var framme vid starten på rosa slingan så stod Punkan och den andre där. Punkan berättade att Hillis hade precis givit sig ut på ett andra varv på rosa. Men det var ingen som var sugen på att ta upp jakten utan att man rullade hemåt. Kicken, punkan och den andre mot Landskrona medan Elitaren rullade över den stora kohagen genom mossen till Hofterup.
Nästa träning på torsdag kl 18.00. Samling vid fotbollsgolfens parkering.
På söndagarna framöver så när det är fint väder så är snabbgruppen inställda på att köra distanspass och därmed starta tidigare. Dessa beslut tas ofta ganska sent och därmed blir det ett kort varsel. Är du sugen att hänga på så skicka ett meddelande till Landskrona CK på Facebook så kommer du med på informationsslingan för distanspassen.
Uppe för den jobbiga backen med puls och andhämtning på topp. Kicken fick knata upp sista biten.Schnurr(bart) petar bort lera från sin cykel.
White Lady, Hillis & Mini vid samlingen i Saxtorp.
Torsdag 9 mars 2017. Ett skönt vårväder passande nog då koltrasten hörts sjunga i ottan. Med den friska vårluften i näsan rullade Elitaren till Saxtorp. Där var Hillis och Samuel redan på plats. Allt efter hand så rullade det in fler träningssugna: Mini, White Lady, Tränar’n, Punkan, Daniel och någon till. Som vanligt så tog White Lady till sin kaserngårdsstämma och rättade upp leden. Mini blev beordrad att leda gruppen men han behövde inte hålla hundrafyrtio knyck utan kunde nöja sig med 139…
Så rullade man ut på rosa slingan i lite lagom takt. Genom dungen vid Fotbollsgolfen, ut på Stora Byvägen för att strax svänga in på röda slingan i Saxtorpsskogen. Allt efter hand så smygökade Mini takten. Punkan och Elitaren fick kämpa för att hänga på, vilket man gjorde. Ända tills man kom till backen upp mot grusvägen när man börjar närma sig dagiset. Här fick Elitaren sig en törn av lite sly och vinglade till för att slutligen sitta fast i ett annat sly som kilat in sig mellan framhjulet och ramen. Men med lite trixande s kom man loss och kunde fortsätta jakten på de snabbe. Men nu hade de ökat farten ytterligare och höll sig inte under hundratrettionio utan var uppe i hundratrettionio och en halv. Den där sista förargliga halvkilometern som gör att man inte riktigt hänger med utan tappar avstånd till tätklungan.
När man varit uppe och vänt hos Ulmestigs och kom ut på ängen så försvann precis de sista bakljusen in i bokskogen på andra sidan. Alltså 3-400 meter före sistaklungans två man. Det finns inget annat att göra än att rulla på för vad man kan. Ivrigt trampade de båda kämparna på, studsade och hoppade över hålor och rötter. Punkan gjorde dessa hopp och skutt med lätthet. Nyss hemkommen efter en månad ”Down under” och magen full av kängurukött. Så det var inte hopplöst även om man hamnat på efterkälken…
Lite längre fram så missade man en sväng till vänster och fortsatte istället rakt fram. Tunnelseendet hade börjat göra sig gällande. Man fortsatte och snart var man tillbaka på slingan och förväntade sig att de snabbe skulle komma ångande bakifrån. Men när slingan var avverkad så var där fortfarande ingen som syntes eller hördes. Det enda som hördes var en hoande uggla och hela skolen var kol mörk. Man väntade en stund där stigen går över Stora Byvägen när man kör mot Välandalen. Men ingen syntes till. Duon svängde åter benet över cykeln och rullade vidare mot Järavallen.
Väl där så syntes det bara till en bil. Inga andra ljus. Bilen var sannolikt Samuels pappa som väntade på ättelägget. Punkan och Elitaren åt sina Elitkakor och pratade lite om Punkans resa. Hur länge man än drog ut på det så dök det inte upp några fler. Man beslöt sig för att runda av så man gjorde ett lappkast med cyklarna och rullade tillbaka mot gångbron, förvissade om att man skulle möta de andra. Men den förvissningen kom på skam. Ingen mötande. Framme vid gattet mellan stora och lilla sjön så delade duon på sig. Punkan fortsatte mot Landskrona och Elitaren till Hofterup genom mossen.
Nästa träning på söndag kl 10.00. Samling vid Fotbollsgolfens parkering.
Hej vad det går i skogen. Här börjar farten närma sig hundratrettionioochenhalv…Punkan i väntan på Godot? Nej, i väntan på snabbgruppen som aldrig dök upp…
Nils dök upp på träningen för första gången. En nybiten cyklist.
Söndag 5 mars 2017. Ja, det är ju tur att man har hakrem på cykelhjälmen. Det var ett oherrans blåsande. Men som bekant är det inget som stoppar en Cyklofåne. Jo, Piruetten hade SMS:at att han skulle ta sig en kopp kaffe till innan han vände sig om på soffan. Men Elitaren grenslade sin MTB och trampade upp till Saxtorp. Där stod en röd VW Passat med en MTB baktill. Det var Nils som varit på titt för ett par veckor sedan som ville prova att vara med och cykla. Medan han gjorde sig i ordning så anlände även Schnurr(bart). Det var god tid kvar till klockan slog tio, så man rullade ut på ett litet nätt varv i Fotbollsgolfsdungen. Tillbaka igen så hade även Samuel droppat in och Bokis kom rullande tätt följd av Röde Baronen! Det var väldigt länge sedan den sistnämnde hade synts till. Hade han landat sin trippeldäckare och åter igen fått terra firma under fötterna?
Så kom det en trio med hög ansiktsfärg rullande. Det var Hillis, White Lady och Tränar’n. Nu har ni varit ute en timme, undrade Elitaren. Nä, svarade White Lady, vi har varit ute i två timmar. Vi stack ut klockan åtta. Det är torrt och fint ute på rosa slingan. Nu skall vi hem och duscha, sedan drar vi till Göteborg och Cykelmässan. Stollar, tänkte alla de andra…
Stollarna drog iväg och så rullade de andra ut i Saxtorpsskogen. Elitaren först följd av Nils och de andra. Man tog ett lugnt tempo för att ta hänsyn till Nils som inte cyklat så länge. Man avverkade del efter del på röda slingan. Strax halvvägs så stötte man på ”kompisen”, mannen med det stora vita skägget med sin lilla hund av någon sådan skokrämsras eller liknande. Som vanligt så visar han med all tydlig handling att skogen är hans och ingen annans. Inte att man tar hänsyn till varandra och hjälps åt för att det skall bli trevligt för alla. Mitt på stigen och gärna ut med armbågarna för att ta så mycket plats som man bara kan. Tur att Cyklofånarna är så mycket trevligare och flexibla som tar en bra sväng ut i terrängen för att surskanken skall få plats med sina breda, vassa armbågar. På så sätt undviks kontroverser.
Resterande av rundan gick utan att man råkade på fler surskankar. De flesta som möts eller körs förbi är trevliga och hälsar. Surskankanken syntes till på hemrundan. Men lyckligtvis var han på en annan del av stigarna än Cyklofånarna. Den sista biten av röda avslutades fram till där stigen går över mot Välandalen. Här tackade Nils för sig då hn hade fått tillräcklig träning för dagen. Han tog Stora Byvägen mot parkeringen där han hade sin bil. Resterande rullade iväg mot Järavallen över Välandalen. Samuel rullade på i förväg för att möta upp sin stamfader som nu stod och väntade på honom på Järavallens parkering.
Röde Baronen, Bokis, Schnurr(bart) och Elitaren stannade till vid rastbordet och inmundigade var sin Elitkaka. Ja inte Röde Baronen som ståndaktigt tackade nej till godsaken. Efter energipausen så rullade man ut på rosa slingan, vilken man skulle klämma en bit av innan man vände hemåt. Fram till man avverkat Dödsstupet körde man. Där så skildes man åt. Schnurr(bart) och Röde Baronen drog sig nu mot Häljarp/Tågarp medan Bokis och Elitaren rullade mot Hofterup/Dösjebro via stora kohagen och mossen.
Nästa träning på torsdag kl 18.00. Samling vid Fotbollsgolfens parkering.
Söndag 26 februari 2017. Ibland blir man snopen när man vippar på persiennerna och ser att det är helt vitt ute. Lika snopet blev det idag, fast på andra hållet. Vid sänggåendet låg det fyra-fem centimeter snö som var puts väck på morgonen. Att det skulle bli milt med regn hade ju SMHI klargjort. Men att det skulle ta så hårt på snön var oväntat. Det var bara att direkt skrinlägga planerna på att byta till dubbdäck. Dylika skulle inte komma till sin rätt idag.
Precis när Elitaren rullade in i Saxtorp så kom Bosse Bus och kicken mötande på Hagensvägen. Strax därefter kom Hillis insladdande. Lite snac och så dök helt plötsligt Lefty upp. Alla fyra som var i tid granskade då noggrant sina klockor. Jo, mycket riktigt. Klockan var över tio. Fem över för att vara mer exakt. Alltså väl tid att rulla iväg. Lefty kommer ju alltid sent. Så han hade tur idag att de andra fyra var så involverade i sin diskussion att de inte rullade iväg precis.
Så rullade man iväg ut på röda slingan i Saxtorpsskogen. Elitaren först följd av Kicken, Bosse Bus, Lefty och Hillis. Det var ett skönt vårväder. Lite blött på marken men ingen väta uppifrån som tur var. Lefty uttryckte sig: ”Det bästa med denna årstiden är att den varma och ljusa tiden ligger framför oss”. Lite poetiskt nästan… Saxtorpsskogen avverkades utan några incidenter eller annat. Enda som skulle komma i närheten av en incident var Kicken gisslande cykel. Ett fasligt pipande och gnisslande. Som en lightversion av gnisslet på en rangerbangård. Var detta månne betingat av hans nyliga besök på Eslövs Leksaksmuséum? Där har man ju en av Sveriges, om inte till och med den största, modelljärnvägen. Var det så att han plockat med sig gnisslet därifrån?
När varvet var avverkat så rullade man över till Järavallen. Pia hade varnat för att det skulle vara en massa förvirrade orienterare denna söndagsförmiddag. Men det gäller ju ömsesidigt att ta hänsyn så kvintetten rullade över dit. Ett kort stopp för Elitkaksintag innan man rullade ut på rosa söingan. Elitaren föreslog först att man skulle köra mosols och hoppa av så fort man kom till gula slingan och därefter cykla hemåt. Lefty och Hills ville köra hela slingan vilket Bosse Bus hängde med på också. Nu började grupptrycket bli stort. Vilket medförde att även Kicken och Elitaren hängde på. Kicken hade faktiskt tänkt sig att avvika efter att han fått sin Elitkaka. Men grupptryckets hårda press fick honom att prioritera om och följa med.
Hillis och Lefty drog iväg först. Sedan körde de andra tre med Elitaren i spets. De två snabba försvann snart ur sikte. Vid några tillfällen kunde man se dem när de vindlande stigarna kom i närheten av varandra. Det var väldigt stilla och lugnt i skogen. Två orienterare och en kontroll var det man såg av hela det stora orienteringsarrangemanget.
Efter avverkat varv så rullade Bosse Bus och Kicken mot Landskrona längs Barsebäcksvägen medan Elitaren rullade över bron för att rulla till Hofterup via stora kohagen.
Nästa träning på torsdag kl 18.00. Samling i Saxtorp vid Fotbollsgolfens parkering.
Samuel lastar av sin cykel vid Fotbollsgolfens parkering.
Torsdag 23 februari 2017. Lite småregn och några plusgrader. Inte världens mest inspirerande väder, men som bekant finns det inget dåligt väder, bara dåliga kläder. På med Lycran och Gore-Texen och så iväg till Saxtorp. Där stod en bil parkerad lite på snedden. Ur bilen kom en man som undrade om det var ok att hänga på någon går. Javisst, självklart var det så. Alla som är trevliga och gillar att cykla är välkomna. Då skulle han återkomma en söndag för att prova på när det var ljust. Välkommen, välkommen. Under tiden Elitaren stod och pratade med mannen så kom Samuel åkande med sin pappa. Mannan hoppade in i sin bil och rullade iväg och Samuel kom ur pappans bil och gjorde i ordning sin cykel.
Det visade sig att det blev nte några fler som ville cykla. Elitaren och Samuel. Nu började det bli lite inslag av snö i regnet. De båda rullade ut på röda slingan i Saxtorp. Allt efter hand så började snöflingorna bli större och större och fler och fler. Ju längre man cyklade ju mer blev det. Efter en stund började snön även att lägga sig. Efter ett tag så var det till att även släcka ”takgöken”. Lampan på hjälmen gjorde att man bländades av de stora snöflingorna och man såg inte så mycket. Lustigt att man ser mer när man halverar antalet lampor. Men det är samma fenomen som att man ser bättre i dimma med halvljus än med helljus.
Nu gick färde över mot Välandalen och Järavallen. Man kom inte runt helt på röda slingan. Snöyran gjorde att det var svårt att följa markeringarna. Fastän man cyklat den slingan hundratals gånger så sitter den inte hundra i ryggmärgen. Men det spelade mindre roll. En kik på klockan visade att det var lagom att ta sig över mot Järavallen för att möta upp Samuels pappa som skulle komma dit och hämta honom.
Nu började snön lägga sig med både en och två centimeter. I de brantaste partierna var det lätt att slira. Det dög inte att trycka på för mycket på låga växlar. Då tappade man bara greppet och slirade runt. Väl på Järavallen var det tomt och öde. Elitaren plockade fram Elitkakorna medan man väntade på Samuels ”färdtjänst”. Bra timing var det. När kakorna var halvätna så kom bilen. Elitaren finkade hej då och rullade mot Hofterup medan Samuel stuvade cykeln på cykelhållaren. Det gällde att trampa på så att han inte började frysa. Fingrar och tår började bli lite kalla. Allt var genomblött nu och alltmer snöblask fastnade på cykeln. Hemvägen gick utan några missöden.
Nästa träning på söndag kl 10.00. Samling på Fotbollsgolfens parkering,
Schnurr(bart) och Pia pratar bruten tå vid samlingen i Saxtorp.
Söndag 19 februari 2017. Första söndagen på sportlovet. Helt enligt ”regelboken” så har allt vitt töat och regnat bort. SMHI har lovat att det skal bli kallt igen V9. Så är det V8 är så gott som alltid snöfri. Det är verkligen undantag att de lovfria på hemmaplan får någon snö eller is att roa sig med. Lite lätt duggregn, men de var så lätt så det nästan inte var något regn. Elitaren grenslade kolfibret och rullade hem om till Piruetten som meddelade att det enda han skulle rulla, var sig själv på soffan… Så var det bara att trampa vidare mot Saxtorp i sin ensamhet.
I Saxtorp stod Pia och väntade med sin brutna tå. Jodå, det hade varit lite ont att få på cykelskon men efter ett litet tags cyklande så hade smärtan också försvunnit. Så rullade Schnurr(bart) in. Klockan var fortfarande inte riktigt tio ännu så man fortsatte att prata onda tår till s klockan var fem över tio. Då förstod man att det inte skulle komma några fler. Var det månne så att de var på sportlov? Eller var det så att de var ”papir maché”-lirare. Sådana som inte tåler lite regn och väta…? Hur som helst så klarnade det upp allt efter hand så strax efter starten var det inget regn alls. Däremot var det friskt och skönt i luften.
Trion rullade ut på röda slingan i Saxtorp. Nu var det ljust och inte dimmigt så hoppet var lite större än i torsdags att de båda silverrävarna skulle hitta spåret hela vägen och inte vilsa till det. I lagom snacketempo rullade trion runt i skogen. Stigarna där nu all snö och tjäle var borta sög bra. Det var tungcyklat. Men å andra sidan så blir det ju någon form av styrketräning. Hade det varit lätt så hade ju vem som helst som kunde cyklat där. Men idag var det Elitgruppen!
Varvet avverkades utan någon antydan över huvud taget till någon felnavigering. Varvet runt sedan över mot Järavallen via Välandalen. Några hundägare som var ute och rastade sina vandrande loppcirkusar, annars var det öde i markerna. Det var inte så många bilar parkerade på Järavallen. Man stannade vid rosa slingans start och kalasade på Elitkakor. Likt hamstrar tuggade de på och fyllde kindpåsarna. När det var färdigfikat så vek Pia av och skulle rulla hem och se om sin blågrönröda, brutna tå. Hon tackade så mycket för dagens tur innan hon vek av. Schnurr(bart) och Elitaren drog ut på rosa slingan fast baklänges. Det var väldigt kletigt i spåret i början, dvs i slutet av slingan. Men lite längre in spå blev det bättre. I bokskogen längs med golfbanan var det fint spår. Denna biten är den enklaste på hela slingan. När man kör motvarvs så blir det jättelätt. Inga branta backar förrän långt senare. Första utmaningen är efter att man passerat Mördaarbacken. Den nästkommande backen är riktigt jobbig när man kör motvarvs.
Elitaren hade lite för hög växel här och fick stopp precis när framhjulet var uppe på platån. Men han lyckades skutta sig vidare så att han inte hindrade Schnurr(bart) som ångade på och upp över knallen. Strax var man då ute gula slingan som man tog för att komma närmsta vägen mot gångbron. Efter bron så stannade man till för att växla några ord innan man skiljdes. Då kom en man och gick förbi bed sin svarta labrador(?). Hej, hej, hälsade Schnurr(bart) och Elitaren glatt. Men med bister min och blicken fixerad rakt framför sig så kantade gubben på och visade inte med en min den minsta ansats att hälsa tillbaka. Så gick de båda ut mot kohagen, dit Elitaren hade tänkt att cykla. Men eftersom gubben var så förbenat sur så valde Elitaren en annan väg efter att han vinkat hej då till Schnurrbart. En annan övergång och så ut i kohagen för att leta upp stigen som går mot Hofterup/Skönadal. När de båda nybyggda husen passerades vid fårhagen så var det inflyttningsaktivitet i nyfunkishuset. Det har stått tomt ett antal månader. Men ett tag har Landgrenskyltarna varit borta, vilket tyder på att huset varit sålt. Men idag var där aktivitet och man kunde se möbler i huset!
Nästa träning på torsdag kl 18.00. Samling vid Fotbollsgolfens parkering i Saxtorp. Alla med ett gott humör och cykelintresse är välkomna!
Pia & Schnurr(bart) gnagade i sig Elitkakorna likt ett marsvin en morot. Som synes så växte kindpåsarna…Pia gör sig klar för att vika av och cykla hemåt. Schnurr(bart) har fortfarande fullt sjå med sin Elitkaka…
