Torsdag 22 september 2016. Vilket väder. Hyggligt varmt, blå himmel och vindstilla. Perfekt för landsvägscykling. Men det blir mört så väldigt fort så nu blir det MTB på kvällarna och så får racern vila till söndagarna. Det var några
på plats i Saxtorp när Elitaren rullade i. Mini, White Lady, Kicken, Tränar’n mfl. Allt efterhand så dök även Punkan, Schnurrbart och Lefty upp. Den sistnämnde sladdade in på parkeringen med sin stora pick-up. På flaket skramlade cykeln runt. I sista minuten som vanligt. Men det var en till som faktiskt var ännu senare. Hillis. Man började med en ”nätt” uppvärmning och rullade Hillis tillmötes. ”Nätt” uppvärmning innebär att när man rullat 47,5 meter så började tempot dras upp. Snart var det så att klungan inte kunde hålla samman längre utan sprack upp. Hillis dök upp så man blev tretton i dussinet MTB:are. En hundraåttiograderssväng på grusvägen och in mot skogen. Samma ”nätta” tempo. Tunnelseendet började komma. Men det var bara att bita hop och trampa på.
Så plötsligt blev det stopp. Det var White Lady som fått stopp. Där stod hon och såg ut som en fågelholk med den ena armen i handen. Armen var helt loss, satt inte fast någon stans? Hur hade detta kunnat gå till? Hela gänget blev
engagerat i armen och i att försöka få den på plats igen.Men det saknades en bult. En eftersökskedja bildades, men ingen bult hittades. Efter ett litet tag så kom lösningen på mysteriet. Det var ett brott! På vevaxeln satt bulten kvar men hade gått av. White Lady är alltså så fruktansvärt stark att hon till och med trampa av vevarmen. Gott folk, ta er i akt och reta inte henne, det kan bli ödesdigert…
White Lady lommade hem och skulle eventuellt montera hop en annan MTB och komma tillbaka. Resterande delade upp sig i två grupper. Schnurrbart, Kicken, Punkan, Kent och Elitaren i en lagomgrupp medan resterande älgade på i sitt ”nätta” tempo. Lagomgruppen letade sig in på den markerade slingan i Saxtorpsskogen och rullade runt den tills man kom ut till Stora Byvägen. Där sattes kosan mot Järavallen. Elitaren visade vägen och på Järavallssidan så drog han upp gänget på utfyllnadsvallarna. Schnurrbart pinnade på och körde om och blev etta uppför, följd av Elitaren. Den kvarvarande trion fick stopp i backen och gick sista biten. Punkans vrål när han tog i för kung och fosterland hjälpte inte, han fick stopp strax innan toppkrönet. Det vrålet torde ha hörts ända till Landskrona…
Så vidare in på slingan där. Den var halvt igenvuxen på sina ställen. Detta av så
kul örter som brännässlor och björnbär. Men det är som vanligt bara att trampa på. Ner i mossen som är torr och betydligt lättare att ta sig igenom än när det har regnat. Här gjorde Elitaren en vurpa i den brantaste uppförsbacken , rullade runt med båda fötterna i pedalerna och stannade i ett träd. Upp igen och borsta av sig det mesta ”resdammet”. Så vidare mot Rosa slingan. Innan man gav sig ut där så var det dags för Elitkakor. Då kom även Marcus rullande i sin röd/gula Eslövskostym. Han väntade på sina polare. Han hade just avverkat rosa slingan på 24 minuter! Trots detta avböjde han Elitkaka…
När kakorna var uppätna så rullade man iväg. Nu började det skymma. Lysena sattes på men det var inte tal om någon tjugofyraminutersrunda man satsade på, snarare det dubbla. Det rullade på bra i gubbatempot. Men ju mörkare det blev ju svårare blev det, inte minst för Kent som inte hade någon belysning alls. Strax efter Mördarbacken så gick man ut på gula slingan för att underlätta för honom. Även om den delen av rosa slingan som väntade är den enklaste så är den svårt nog när det är beck mörkt och man inte har något lyse. Så i lugn takt tillbaka längs gula slingan.
Nu avrundades träningen. Kosan sattes mot Saxtorp så att Kent hade kompisar med ljus som kunde lysa vägen för honom så han kom till sin bil. Elitaren rullade genom mossen till Ålstorp och sedan vidare hem till Hofterup.
Nästa träning på söndag kl 10.00. Då kan man välja MTB eller racer. Racer håller vi på med så länge vädret håller och det inte blir för kallt. Samling som vanligt vid Fotbollsgolfens parkering.