Författare: lennart

Söndag 31 mars. Så var det sommartid. Dags att plocka fram racern och öppna upp landsvägssäsongen. Jodå, titanspringaren var i god form. Under lördagseftermiddagen hade den fått en omgång med kärlek och olja. Så det var bara till att rulla iväg till Saxtorp och samlingen där. Och se, ännu fler hade lockats ut i vårvädret. Bosse Bus, Mikael Baggesen, Bokis och Kicken på racers. Lefty, White Lady, Mini, Johnny va Geöur du, Lövis, Kamonstret med dotter på MTB. Vinden pep i ordentligt. Säkerligen kuling och ”kul styving” i byarna. MTB:arna undrade om inte landsvägsgänget hade valt fel cyklar denna dag. Det var ju betydligt mer lä i skogen än på landsväg. Men kvintetten på landsvägscyklarna tillhör inte de ömhudade. En kraftig motvind ger ju bara mer träning och styrka i benen!

När landsvägsgänget rullade ut på asfalten mot vinden så smög de andra sig så sakteliga ut i den läande skogen. Bosse Bus, mannen med pistongbenen, manades att gå fram och dra i motvinden så de andra fyra kunde ligga på rulle. Upp mot rondellen vid Saxtorps kyrka där Mr Bus svängde höger mot Dösjebro. Elitaren missade inte tillfället utan gick direkt fram och drog, i medvinden… I Dösjan så dags att svänga vänster mot Annelöv och där skcka fram Bosse Bus igen. Jodå, den taktiken fungerade. Så mot Trää och vidare mot Billeberga. Strax innan framme där blev man omkörda av ett argt tutande ekipage med släp som dessutom försökte preja alla fem av vägen. Med bara några ynka centimeters marginal så klarade sig alla med blotta förskräckelsen. Vad idioten i bilen antagligen inte fattade var att han körde om på lovartsidan. Då läar ekipaget när det kör om och då sugs cyklisterna automtiskt ut mot vägens mitt och dåren i bilen. Släpet har registreringsnummer MTC135 och tillhör Gröna Gården i Tullstorp. Berätta gärna för dem om att deras släp användes som ett mordredskap strax utanför Billeberga vid 10.30-11.00draget idag 31 mars. Detta så att de kan ta vederbörande i upptuktelse och gärna meddela vem det var så att polisanmälan kan lämnas in fullständigt ifylld!
När hjärtan hade svalts igen och pulsen gåt ner lite så kunde man fortsätta genom Billeberga och vidare mot Heden och Sireköpinge. Här kom Spaghetti-Håkan mötande tillsammanss med en annan. Där hade det varit läge att reklamera Elitarens vattenflaska från Cyelcity. När han skulle ta fösrta klungen så sprack flaskan och började läcka ut vattnet. Om tur var fanns det ytterligare en flaska med på cykeln. Vinden var som att cykla mot en vägg farten låg sisådär på en femton knyck, ibland något lite mer. Inte något världsrekord på snitthastigheten. Ja inte uppåt alltså… Vid korset i Sireköpinge så stannade man för en Elitkakspaus vid den porlande bäcken. Det var gott att få lite energi i kroppen så man kunde fortsätta dunka motvind mot Tågarp. Ja Baggesen han svängde höger för att ta sig hemåt vilket blir Panelkungens gamla domäner, Teckomatorp. I Tågarp så visade sig snitthastigheten vara 19,9 km/h. Visst var det motigt. Men nu kunde man börja ana medvinden som man skulle få vid Härslöv när man svängde mot Vadensjö. Så skönt när inte vinden dånar i öronen och benen går så mycket lättare runt i pedalvarvet. Medvind är da shit!

Från Vadensjö är det en låg skön utförsåkning ner mot Örja/Landskrona. Innan där så vek Kicken och Bosse Bus av. De båda bor i norra delen av Landskrona. Detta medan Bokis och Elitaren oförtrutet trampade vidare. In på cykelbanorna. Men Landskrona, ni är lika tröstlösa som alltid på våren. Cykelbanorna sopas inte förrän närmre midsommar. Att cykla på cykelbanor som bitvis liknade mer grusväg än asfalterad cykelbana är inte något som lockar cyklister. Dels är det lätt att få punktering på vassa småstenar och sedan är det även lätt att får sladd och vurpa för att man inte får ordentligt fäste med däcken. Snälla Landskrona, sopa cykelbanorna om ni menar allvar med att ni vill att man skall cykla på dem. Petter Ehring, har du inte kontakter där i kommunen och kan berätta för dem?

Torsdag 28 mars. Våren går framåt och en från början mulen dag sprack upp så att solen kunde lysa med sitt ansikte på eftermiddagen och värma med sina härliga strålar. Ljust är det nu om kvällarna så lyset behöver inte vara tänt på väg till träningen. Under dessa fina omständigheter rullade Elitaren iväg till Saxtorp och Fotbollsgolfens parkering. På plats där var två stycken som ramlat ur garderoben såhär på vårkanten: White Lady och Mini. Ingen av dem har synts till sedan det började bli mörkt i höstas. Men nu dök de upp lite tussilago i vägkanten! Strax rullade det in en vit Volvo med en MTB på hållaren där bak. Det var Mattias som även han funnit vägen ut i vårljuset från garderobens mörker. Strax därefter så kom en riktig trotjänare, Bokis. Mannen som trotsar väder, mörker och allt annat för att komma till träningarna. Detta trots 85 år fyllda! 1934 är en benhård årgång!

Efter lite snack och att Mattias fått skruvat på sig skorna med en tång (ja vad gör man inte när det kniper) så var klockan någon minut över sex. Bokis och Elitaren rullade ut på en sedvanlig torsdagsrunda på cerise slingan i Saxtorpsskogen medan de andra tre tog en annan runda. Det märks att det går mot ljusare tider. Farten ökar lite från gång till gång. Bokis blir också piggare och piggare. Han är bättre i form nu än han varit på flera år. Några nya ledningar runt hjärtat och träning på det gör att han nu ligger som en plåsterlapp bakom även om man trampar på aldrig så mycket, gubbaj-v-l;-).

Rundan avverkades utan några incidenter. Ja förutom att Elitaren fick en liten björkkvist som fastnade i bakhjulet. Men ett kort stopp så var den borta och man kunde fortsätta till slingans slut. Där blev det var sin välförtjänt Elitkaka innan man rullade hemåt.

Nästa träning på söndag kl 10.00. Då är det sommartid och vi ska ställa fram klockan. Alltså tappar vi en timmes sömn om vi går och lägger oss samma tid som vanligt. Men det är ju som Vättern, valfritt… Dock är det dags att plocka fram racern. Nu börjar temperaturen komma upp och en landsvägsrunda i vårsolen skulle sitta som en smäck!

Söndag 24 mars. En så fin vårdag. Sol och en laber bris, 6-7 plusgrader. Härligt! Det var till att klämma in sig i lycran och swinga sig upp i sadeln för att rulla mot samlingen i Saxtorp. Frisk luft i näsan och fågelkvitter i öronen. Idag var det lättrampat. De sex kilometrarna till Saxtorp var lätt avklarade en sådan här dag. På plats där stod Duncan och väntade med sin nya racer. Så kom Kicken trampande på sin MTB. Bosse Bus och Mikael Baggesen på racers. Samuel, Hillis, Piruetten och Bokis på MTB.

Bosse bus kände sig lite matt idag. Han berättade att han kört med Fix igår och då hade han fått ligga på rött hela tiden. Detta väckte en stor glädje hos alla de andra och man var inte sen att påpeka att det var så man hade det när man cyklade med Bosse Bus. Svinhugg går igen, som det heter…

De tre på landsvägshojar rullade iväg ut på okända äventyr medan de övriga sökte sig ut på stigarna i skogen. En halvrunda i Saxtorp för att sedan rulla över till Järavallen. Samuel drog iväg först medan de andra höll sig i gubbatempot. Vid ”loopen” så möte man Samuel som kom ångande i mötande. Här fortsatte man rakt fram för att söka sig mot järavallen via Välandalen.
I ett pärlband forserade gänget ravinen och drog vidare mot rosa slingen via ”Grisstigen” och gångbron. Framme vid starten så var där en husbil som försökte annektera bordet. De hade ställt upp husbilen och dragit ut markisen ända till bordet och så lagt sitt eget cmpingbord ovanpå bordet. Men man gjorde som vanligt, lutade cyklarna mot bordet och tog ett litet snack för att lägga upp taktiken innan man rullade iväg.

Så rullade Hillis och Piruetten iväg ut på slingan. De andra tre grubbarna efter, men i en makligare takt. Nu har terrängen torkat upp bra efter allt regnande. Det var i stort sett bara en lerpöl att forcera och den var ganska tidigt på varvet. I övrigt var det bra ”före”. Bokis gjorde en vurpa då han halkade på en rot. Annars var det inte några incidenter. Två olika ekipage med far och son passerades under varvet. Kul att se när knattarna kämpar i backarna!

Tillbaka igen så stod Piruetten och Hillis där. Så blev det utdelning av Elitkakor. När dessa var uppätna så kom Samuel i en flygande fläng. Han hade kört hela varvet i Saxtorpsskogen för att sedan gå över till Järavallen. Naturligtvis fick även han en Elitkaka. Sedan var det dags attt bege sig hemåt, utom för Piruetten. Han tänkte utnyttja sin permission fullt ut och ta ytterligare ett varv på rosa slingan.

Nästa träning på torsdag i Saxtorp kl 18.00. Samling som vanligt vid Fotbollsgolfen, Hagensvägen

Torsdag 21 mars. Det bli allt mer vår. Uppehåll i regnandet och riktigt mild temperatur. Det tog inte många tramptag innan insikten kom om att det var ett strå för varma kläder som kommit på. Svettigt men gött! Helt ljust också. Det började inte skymma förrän senare. Vid samlingen i Saxtorp stod Pontus, Wilmer och Bokis. Pontus börjar få blodad tand för MTB (lagom till racersäsongen börjar…). Kvartetten rullade ut på cerise slingan i Saxtorp. Skönt att det inte regnat något speciellt de senaste dagarna. Stigarna hade återhämtat sig och var fina att köra på. Lite lätt kletigt var det bara där de värsta dynghålen ligger. Gott före alltså.

I en ganska bra fart rullade man runt. Bokis har piggnat till efter sin bypass. Det är stor skillnad sedan årsskiftet. Som en plåsterlapp hänger han på bakhjulet. Det var riktigt skönt i skogen. Grönskan börjar komma, koltrasten och alla de andra fåglarna sjunger för full hals. Bitvis var det nästan så att det behövdes hörselskydd. Härligt!

Efter avverkat varv så var det obligatorisk Elitkakspaus, lagom till att mörkret lagt sig. Kakorna mumsades och lite ljug utväxlades mellan de fyra innan det var till att rulla hemåt. Pontus och Wilmer mot parkeringen och Bokis mot Dösjebro. Elitaren vände mot Svanabacken och Davidslidsvägen via travbanan. Och se, där på Davidslidsvägen så formligen kryllade det av grodor. Lustigt nog så hade Facebook denna dag berättat för honom att det gjorde Davidslidsvägen för fem år sedan också just denna dag! Härligt. Det visar ju att det är vår på riktigt!

Nästa träning på söndag kl 10.00. Samling som vanligt vid Fotbollsgolfens parkering, Hagensvägen, Saxtorp.

Torsdag 14 mars. Oj, oj, oj, de första två veckorna i mars har gett lite drygt 60 mm regn. Regnet börjar påminna om förra vintern. Vi behöver ju regn för grundvattnet, men lita paus just nu för att låta det sjunka undan. Bokis ringde och meddelade att han stannade hemma i brasvärmen. Jaha, tänkte Elitaren, jag får väl rulla till Saxtorp själv. När Bokis kastar in handduken så brukar alla andra ha gjort det sedan länge. Iväg genom vattenpölarna i det lätta regnet. Strax innan parkeringen vi Fotbollsgolfen så hoppade det två rådjur ut framför Elitaren och in på andra sidan stigen. Ett par tramptag till så stod de båda rådjuren där och tittade förvånat på det konstiga som kom rullande där iförd lustiga kläder…

Framme på parkeringen så gjorde Elitaren stora ögon. Där stod Pontus med sin bronsfärgade pick-up. Han var inte ensam heller. Med sig hade han även junior. Pontus är en dedicerad landsvägscyklist som tveksamt ger sig ut i skogen. Men idag hade han repat mod i barm och skulle utmana ödet. Detta tillsammans med sonen. Ut på cerise slingan i Saxtorpsskogen. På väg ut så pekade Elitaren vart han hade sett de båda rådjuren. Se där, de stod kvar, fast denna gång med de vita akterspeglarna vända mot cyklisterna.

Ut på slingan. Saxtorpsskogen är en sandskog. Men trots detta så orkar den inte längre svälja undan regnvattnet utan gurglar som om den håller på att drunkna. Nu är stigarna kletiga och allt emellanåt lite svår att styra på. Framhjulet glider ibland hit och dit och styrets utslag går inte igenom. Det gör även att det blir ett sugande underlag. Det krävs lite mer kraft än vanligt för att trampa runt. Men det är ju positivt, det blir ju mer träning!

Efter en stund fick man stanna så junior fick släppt ut lite luft ur sina hårdpumpade däck. Det hade varit ett grusvägspass i måndags. I skogen är det bättre med lite mindre luft i däcken än vad man har på vägarna. Varvet avverkades utan några incidenter. En förskrämd hare och några hundrastare var vad man råkade på. Som vanligt så avslutade man med att mumsa Elitkaka innan träningen avslutades. Pontus och junior rullade till parkeringen medan Elitaren vände mot Hänkelstorp. Innan Saxtorpsskogen lämnades så hoppade ytterligare ett rådjur över vägen! Är det månne brunstsäsong eller något sådant nu?

Söndag 10 mars. Under natten var det ett ohejdat blåsande. Det skakade och knakade i huset. Allt emellanåt så fanns det en farhåga att taket skulle blåsa av. Men som tur var så skedde inte detta. När dagern kom så hade stormandet lagt sig. Det såg riktigt fint ut. Det var skönt att rulla iväg i den nytvättade vårluften. Blött på marken så klart, men frisk och hög luft. Men det låg en lite spännande händelse framför. Efter att Paintballanläggningen passerats så i granet där efter kom plötsligt ett svart vildsvin rusande mot Elitaren. ”Harrejeses” det är nog dags för några ave Maria, tänkte han. Pulsen var på topp och adrenalinet pumpade runt i kroppen. Benen gav lite drygt maximalt tryck i pedalerna. Här gällde det att komma undan för att klara livhanken. Lyckligtvis så fick pulsen och rädslan lägga sig efter någon kort sekund (som ändå kändes som ett bra tag). Det visade sig att det inte var något svart vildsvin utan en svart Labrador som ville komma och hälsa… Resterande av färden till samlingen vid Fotbollsgolfen var helt odramatisk förutom att det kom en skur med snöblandat regn. Kicken kom till mötes på stigen vid parkeringen. Bokis och Bosse Bus kom tillsammans rullande. Bosse Bus på sin nya superhala tempobåge. Bokis så klart på MTB. Det är ju bara de riktiga ”stridisarna” som är ute och plöjer på landsväg när det bara är någon enstaka plusgrad och blött. Precis när man var på väg att börja rulla så kom Lefty farande. Fyra och en halv minut över tio. Alltså trettio sekunder tidigare än vad han brukar vara…

Bosse Bus hade cyklat tre mil innan han kom till Saxtorp och kände sig nöjd för dagen. Han skulle vända hemåt för att tömma cykelskorna på det kalla regnvattnet och ställa sig i en varm dusch. De övriga fyra rullade ut för att ta en runda i Saxtorpsskogen. Järavallen var säkerligen lerig i överkant efter att det kommit 40 mm regn den senaste veckan. Det sjunker undan och torkar upp snabbare i Saxtorpsskogen. Men även här var det blött och ett sugande underlag. I lagom gubbatakt avverkades bit för bit av slingan. Dyngigt på sina ställen och det sugande underlaget krävde lite extra tryck i pedalerna. Några hundrastare och en orienterare mötte man i spåret. Annars var det tomt och öde i skogen. Som vanligt avslutades rundan med en Elitkakspaus innan man vände hemåt. Ja, Lefty skulle ta en runda till någon stans. Men de tre åldermännen tyckte att det var nog och rullade var och en hem till sitt. Detta utan att råka på fler vildsvin.

Nästa träning på torsdag kl 18.00 i Saxtorp. Samling som vanligt vid Fotbollsgolfen, Hagensvägen.

Söndag 3 mars. Vaknade upp till lite regn, precis som det var utlovat. Men DMI gav vid handen att regnet skulle upphöra vid tio-draget. Milt väder sex-sju grader och ett duggregn som var så fint att det nästan fick räknas till hög luftfuktighet istället. Upp på kolfiberpållen och iväg till Saxtorp via stigar och småvägar. Skön, då slipper man bildrullarna på Grand Prixvägen. Denna vägstump är den som det är allra flest incidenter på där bilister beter sig oansvarigt gentemot cyklister.

Elitaren var iväg i god tid så när han kom till Fotbollsgolfen i Saxtorp så var var det nästan en kvart kvar till tio. Istället för att stå och frysa så rullade han ut en runda på stigarna runt dungen med Fotbollsgolfen. Ganska precis en kilometer är det varvet. Tillbaka igen så stod Bosse Bus på racer och väntande och Bokis kom rullande på sin MTB. Någon minut senare så kom det en figur cyklande på Hagensvägen. Kan det vara Kicken? Nä, sa Bosse Bus, han trampar på alldeles för alert så det kan inte vara Kicken…. När figuren kom riktigt nära så visade det sig att det var Kicken (även om han var rapp i trampet). Några fler dök inte upp. Hemliga gruppen hade ju varit ute igår en runda, så det låg väl hemma på sofflocket idag.

Bosse Bus rullade ut en runda på landsväg medan de andra tre vände styret mot skogen. Bokis skulle vara hemma tidigt idag så man beslöt sig för att nöja sig med en runda i Saxtorpsskogen och inte köra över till Järavallen. Det tog inte så lång stund innan man erfor att surgubben med vita skägget åter hade vaknat till liv. På sina ställen låg det en massa grenar över stigen. Helt klart var det inte något som hade fallit från träden. En del av grenarna syntes att de hade leget länge på marken. Så det var någon som dragit ut dem från skogen och lagt dem tvärs över stigen. Men det krävs mer än så för att stoppa gubbarna. Med lätthet så cyklade man rakt över allt bråte. Surgubben har någon form av patologisk fixering till cyklister. Han gör vad han kan för att inte någon skall cykla i skogen. Möter han cyklister så ger han sig på dem handgripligen. Han har vält omkull allt från flickor i tioårsåldern till gubbar närmre de åttio. En attack finns dessutom på film där man kan se att han välter Elitaren trots att han körde sidan om stigen för att ge gubbfan fri tillgång till stigen…

Förutom grenarna så såg man inte röken av den folkilskne surgubben, utan man kunde i lugn och ro få sin motion och fullborda rundan. Först trodde man att surgubben hade varit i farten igen på stigen längs ängen vid Ulmestigs. Men det visade sig vara barn som lagt pinnar till en hopp-hage i jämnhöjd med vindskyddet. Tillbaka till infarten igen så var det dags att hiva fram Elitkakorna. Sedan var det dags att rulla hem var och en till sig. Kicken mot Landskrona, Bokis till Dösjebro och Elitaren till Hänkelstorp.