Söndag 18 april. Oj, vilket väder det verkade till att bli. Svag vind och sol från en blå himmel och temperaturen var nästan tio grader redan vid avfärd hemifrån vid halvtiodraget. Lite lättare klädsel idag. Det kändes lite kallt från början, men det skulle nog rätta till sig när ångan hade kommit upp i arbetstryck. I god fart utan att behöva elda på för mycket rullade Elitaren till Saxtorp. Där stod Kicken, Silverpilen och Hurtbullen väntande. Efter hand så anslöt sig även Flärpen, Bosse Bus och Bokis. Den lätta vinden för dagen kom från nordost, så man bestämde sig för att köra en Viderup-Ellingerunda efter att Kicken hade demonstrerat hur han hade lyckats fjela in en del av en ventil i sin framfälg. Nu låg den där inne och skramlade och förde väsen. I och för sig hördes det inte så mycket i Saxtorpsnejden då det var fullt ös av knattrande tvåhjulingar på crossbanan. Men när väl det ljudet blivit distanserat och man förväntade sig tystnad förutom vindbruset och suset från däcken. Då kom Kicken med sina lösa grejor…
Elitaren och Silverpilen tog ledningen. 104:an till Dösjebro sedan vidare mot Södervidinge – Stora Harrie för att ta sig vidare mot Krutmöllan-Håstad när den lilla stumpen på 104:an avverkats efter Stora Harrie. Nu steg adrenalin- och testosteronnivåerna på ungtupparna. Flärpen och Silverpilen jagade uppför backen efter år. De andra förutom Bokis och Elitaren var inte sena att hänga på. Bokis och Elitaren rullade på i sin gubbatakt då de inte hade samma höga hormonnivåer som de andra. På väg mot Håstad så samlade man hop sig igen och kunde sedan i klunga rulla genom Örtofta och vidare mot Viderup för att svänga av mot Ellinge. Ny backe och hormonnivåerna svallade igen. Flärpen trodde att han hade klarat bergspriset. Han blev lite moloken när Elitaren berättade att bergspriset var att man inte fick någon Elitkaka. Just då kom Bosse Bus till undsättning och sa att han hade tagit bergspriset för att flärpen hade stannat någon meter innan den röda linjen. Det belåtna leendet hos Bosse Bus bleknade snabbt när Elitaren berättade vad bergspriset bestod av…
Vid järnvägsövergången fick man stanna då bommarna var nere. Straxk kom också ett Öresundståg farande. Bommarna gick upp. Så Bokis och Elitaren som stod längst fram satte fötterna i pedalerna och trampade igång. Mitt på spåret så började det att plinga igen och bommarna gick ner. Så de fem sölkorvarna som lade mer tid på att prata än att klicka i pedalerna han inte över utan fick vänta på ytterligare ett tåg. Detta medan Bokis och Elitaren kunde rulla fram till Elitkaksträdet i sin egen lilla gubbatakt. Efter en stund så kom då de övriga också så man kunde få sina Elitkakor.
Medan man stod där och mumsade på sina Elitkakor så kom en annan cyklist och stannade till för att undra om det var något problem. Men det var det ju inte. Även han erbjöds en Elitkaka. Då kunde man se paniken i hans ögon och hur han drog iväg som en avlöning. Är det något som sitter kvar sedan barnaåren tro? Lita inte på fula gubbar som vill bjuda på godis…
Så kom man överens om att Testorterongänget skulle rejsa på hemåt i medvinden medan Bokis och Elitaren kunde gunga hem lite lugnt via Örtofta – Västra Hoby -Kävlinge. Jodå, allt gick bra kvintetten försvann snabbt i fjärran, ja inte minst för att de tog 104:an direkt medan gubbarna tog småvägarna. I Kävlinge hoppade Bokis av för att rulla hem medan Elitaren fortsatte de sita kilometrarna hem via Hög – Västra Karaby.
Nästa träning på torsdag kl 18.00. Då kör vi med Örestadcyklisterna och samlas då på Lamellgatan i Landskrona. Ligger vid Veidekke-Saxtorp Trading-Bodbörsen.
Alla glada är välkomna att hänga på. Elitkakor utlovas!
