Torsdag 15 februari. Härligt, äntligen dags igen för cykling. Mannen med läderveken hade lovat en massa regn. Menfram till seneftermiddagen hade det bara kommit strax under en millimeter. Men diset övergick allt mer till dimma. När Bokis och Elitaren rullade iväg så kunde man se ett väldigt lätt duggregn i ljuskäglorna. Men det var inte något som man kunde känna. Skönt. Det var bara att trampa på. På Vildsvinsvägen såg man att ungarna varit ute med kritor på asfalten. Ritat hopphagar och annat. Det är ju ett vårtecken om något. Denna kvällen gick det inte att tveka på om det var vår eller inte. Runt nio plusgrader och stilla. Ett riktigt skönt väder trots dimman. Det som var otäckt var att det var en hel del ute med sina fyrbenta loppcirkusar utan att ha reflexer på vare sig hund eller sig själv. Tänk om de förstod hur dåligt de syns. Elitaren höll på att cykla över en gubbe som inte såg förrän på ett par tre meters håll. En snabb knix på styret och krocken undveks. Det borde vara lag på att alla som är ute när det är mörkt utan att bära reflex skulle vara anmälda till donationsregistret!
Precis när man tagit sig uppför Svanabacken hördes en bekant röst. Kicken. Han hade varit en sväng runt vid sjöarna och var nu på väg till samlingsplatsen, parkeringen Hagensvägen. Framme där var man i god tid. Man väntade så klart och under tiden berättade Kicken om problemet han hade haft med framhjulet. Nu var det i alla fall löst så att han kunde cykla igen på sin 29:a. Även om man väntade så dök det inte upp fler. Det var bara att göra ett lappkast på cyklarna och rulla ut för att leta sig in på slingan, eller man ska kanske säga före detta slingan nu när den är övermålad. Det var lite extra spännande att hitta ikväll. Det är ju lite marigare när det är mörkt. Och nu när det var både mörkt och dimmigt fick man vara extra alert. Men det gick bra. Visst var det några tillfällen där man nästan missade slingan, men man lyckades rätta till det i sista stund varje gång.
På hemvägen, efter man rundat Ulmestigs och var på väg in i boket efter ängen så skrämde man upp en uggla som ljudlöst flög iväg in i mörkret. Det är en fantastisk upplevelse att se hur denna pampiga fågel helt ljudlöst kan flyga in i mörka skogen utan att kollidera med några kvistar eller grenar. En väldig skillnad mot den duvan som man hade skrämt tidigare. Ja det var inte någon duva man såg, men det typiska klappandet/fladdrandet brukar tyda på duva. Det är ju inte någon ljudlös fågel precis…
Rundan avverkades utan något speciellt mankemang. Kicken fick en gren i bakhjulet, men i övrigt inte något speciellt. Självklart avrundades det hela med Elitkaka innan man rullade hemåt. Nu lättade dimman och duggregnet tilltog så att man även kunde känna det. Men strax var man hemma efter att ha avverkat en riktigt skön runda. Dock var man lite väl svettiga då man haft lite för mycket kläder på sig. Nästa träning på söndag kl 10:00 i Saxtorp. Samling vid parkeringen, Hagensvägen. Alla cykelsugna välkomna att hänga på!
Kvällens runda.