Söndag 3 november.
Första träningen i november. Denna månad som brukar vara en av de mest
fasansfulla, vädermässigt. Men idag så visade sig denna fruktade månad från ett
helt annat håll. Bortåt tio grader varmt och stilla. Inget regn. Förvisso blött
på marken, men det var igår som det regnade. Solen var nästan på väg att
spricka igenom allt emellanåt. Rena våren i luften. Fantastiskt! Bokis kom
punktligt med cykeln hängande på hållaren där bak. Strax kunde han och Elitaren
rulla iväg på stigar och småvägar till Saxtorp. När man passerade travbanan så
var den bitvis upptrampad. Men inte av hästar. Det var spår efter en flock
vildsvin som hade dundrat fram. Spåren var ganska färska så det måste ha varit
nu på morgonen som nöffarna joggat förbi där. Som vanligt så var det uppbökat i
hästhagen sidan om. Där fanns antagligen godsaker att äta där.
Framme vid Fotbollsgolfen så var det inte någon där. Klockan var en kvart i tio
så man bestämde sig för att rulla ett varv i dungen där för att hålla värmen.
Tillbaka igen en fyra – fem minuter senare så stod Kicken där. Nej han hade
inte ätit gås i torsdags. Han hade däremot turat och druckit brännvin, så det
var därför han inte dök upp till torsdagens träning. Så rullade det in en
Passat med en MTB hängande där bak. Det var Nesor som tydligen skulle göra ett
av sina sällsynta besök. Precis när man var på väg att rulla så kom Bosse Bus
flämtande. Ja pulsen var riktigt hög. Det märktes på att att han inte kunde
prata, ett halvt ord i stöten kunde han pressa fram. Han hade varit lite sen och
fått stå på ordentligt på slutet. Men han hann i alla fall!
Då det hade regnat en hel del under lördagen så bestämde man sig för att stanna i Saxtorpsskogen och ta ett varv på cerise slingan. Så iväg ut på slingan. Eftersom det var fint väder så var det också många som var ute och promenerade och rastade hundar. Glatt hej, hej och lika glada rop tillbaka. Ett undantag fanns förstås. En kvinna som var väldigt avog. Trots att cyklisterna lämnade stigen så hon kunde gå kvar så skulle det gnällas. Att det var dyngigt på sina ställen var cyklisternas fel, menade hon. Hon kunde inte i sin vildaste fantasi föreställa sig att det kletiga uppstod för att det hade regnat. Nej menade hon, hästar och cyklister var orsaken. Att argumentera var meningslöst. Hästar kan trampa upp marken. Men cyklar gör det inte. Var det någon stans som det var uppsprätt så var det i så fall en motorcykel som varit framme. En cykel sliter inte mer på stigarna än vad en fotgängare gör, snarast mindre.
Efter fullbordat varv så var det traditionsenligt Elitkakspaus innan man gick in för avrundningen. Lilla varvet på slingan innan Bokis, Nesor och Elitaren vände av mot Välandalen för att rulla hemåt. Kicken och Bosse Bus rullade då norrut mot Landskrona. Nesor följde med hela vägen ner till Skönadalsvägen innan han vände norrut igen mot sin bil som stod parkerad i Saxtorp.
