Torsdag 28 januari. Då så kom vintern på besök igen. Ett tunt lager snö, och på sina ställen is, på marken. Så var det dags att sätta på dubbdäcken igen. Lite drygt två minusgrader när Bokis och Elitaren rullade iväg mot Saxtorp. En kall vind från nord någonting gjorde det bitande kallt. Det finns ingen vana vid kyla och idag så bet det i kinderna. Det tog extra lång tid innan man fick upp värmen i kroppen. Men till sist var det slut på huttrandet. Framme vid Fotbollsgolfen så var det alldeles öde. Klockan var ett par minuter i sex. Så chansen att någon mer skulle komma, var inte så stor. Men så dök det upp ljus längre upp på Hagensvägen. En cyklist. Vem månde det vara? Flärpen? Kicken? Figuren kom allt närmre och svängde in. Till sist så kunde man se att det var Kicken! Det var också siste man. Nu var klockan någon mminut över och man ville inte stå stilla för länge utan ut och trampa på för att hålla värmen.
Trion rullade genom dungen ut på Stora Byvägen för att strax vika av till höger ut på cerise slingan. Det var inte dyngigt i skogen i alla fall. Tjälen gjorde att marken var hård. Som tur var så var där heller inte en massa spår som hade frusit till och bildat fåror so gör det besvärligt att styra. Nej då. Det var bra underlag, om än skumpigt. Men MTB är MTB. Det är därför man har dämpare. I alla fall på framgaffeln.
Så det var bara till att trampa på. Ett par som var ute och rastade sina hundar var det enda levande som syntes till i skogen denna kväll. Kicken fick en klyka i bakväxeln så att det blev ett kort stopp för att peta loss den. Annars så rullade allt på utan vidare incidenter. Tillbaka till start igen så fick alla gubbarna bråttom. Samma ska pressade dem alla tre. Blåsan, ni vet den med urin. Såhär års kan det vara en uppgift. Med kalla, valna fingrar så ska man försöka få fram den lille kompisen som är extra liten i kylan. Dessutom har man hängslebyxor. Innan kompisen väl har kommit över ”ribban” så går ögonen i kors. Det måste har varit en syn för gudar. Tre gubbar som står där med krumma ryggar och fumlar med valna fingrar…
Som tur så avlöpte allt som det skulle, även om oddsen inte var de bästa. Så kunde man hugga in på Elitkakorna som var frasigt knapriga. Eller croustillant, som fransosen säger. Detta berodde helt enkelt att elitkakorna hade börjat frysa där i bakfickan. Lite mer för tänderna att bita i men energin kom alla tillgodo. Sedan var det bara att rulla hemåt. Nu började både fötter och fingrar att bli kalla. Så snabbt hemåt så man kunde få tina upp sina yttre extremiteter igen. Jodå, tårna var kylslaget röda och det gjorde ont av det grövsta i dem trots att duschvattnet bara var lite ljummet…
Nästa träning på söndag kl 10.00. Samling vid Fotbollsgolfen, Hagensvägen. Alla glada välkomna att hänga på!
