Torsdag 27 juni. Som tur var så hade gårdagens hetta med temp på 30+ grader ersatts med svalare luft från nord. Tjugo grader ungefär och en inte föraktlig nordanvind. Det var till att klämma in sig i trikåerna och svinga benet över sadeln för att ta sig norrut. Första anhalten var Saxtorp vid kyrka där Bokis väntades in. Sedan rullade man tillsammans mot Landskrona och Lamellgatan för att träna tillsammans med Örestadcyklisterna.
Där stod en åtta-tio cyklister och väntade på att träningen skulle börja. Ja familjen Andersson-Andersson var där också men i civila kläder. De skulle bara snacka, inte träna. Kicken och Mikael Baggesen var där med sina kända ansikten. Andra som gick att känna igen var Bengeten, Bagman och Nestorn. Så var det avfärd. Som de tidigare gångerna så letade man sig ut på cykelvägen mot Billeberga. Där var det ganska gott att cykla för vinden kom snett bakifrån. Medvind alltså. Medvind gör ju alltid en cyklist glad! Men Bagman blev inte glad. Ja, det hade i och för sig inte med vinden att göra. Det var något mackel med hans bakväxel. Han kunde bara köra på minsta klingan bak. Så han svängde tillbaka mot Landskrona igen och avbröt därmed träningen. Men de övriga som hade fullt fungerande cyklar fortsatte. Från Billeberga via Hedenborg och Sireköpinge till Brödåkra. Här svängde man mot Norraby och Spargodt.
Som vanligt så blev det paus vid Spargodt och Elitaren delade ut Elitkakor till alla. Efter en liten stund så var det dags att rulla iväg igen. Nu mot Ottarp och över den beryktade backen. Nu började pojkfasonerna komma fram. Testosteronet flödade allt emellanåt. Först uppe för backarna blev det helt plötsligt mycket prestige i. Klungan spräcktes gång efter annan. Men när krönen var passerade så väntade man in alla som kommit efter. Så höll man på tills man passerat Härslöv. Därefter är det ju den långa skööööna utförslöpan mot Säby. Här var det Nestorns tur att få ett ryck. Istället för att kryps hop bakom styret och åka frihjul, krökte han ryggen och trampade på så det rök om det. Men det dröjde inte länge innan Mikael och Bokis kom dundrande och jagade ikapp. I Landslrona droppade folk av lite här och var. Till sist var det bara Bokis och Elitaren kvar. De båda pinnade på vad de kunde i medvinden. Låren var tämligen stinna av mjölksyra. Nu skulle det sitta fint med en dusch och någonting i magen.