Söndag 6 september. Ja, det är bara att inse. Hösten smyger sig sakta men säkert på. Strax under femton grader när det var dags att rulla iväg. Långärmat som gäller alltså. Vinden var frisk av någon västlig karaktär. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att avgöra vart vinden exakt kommer från när man cyklar på Grand Prixvägen. Där är skog och träd som gör att vinden kan kännas från alla möjliga håll när den snurrar runt bland träden. I Saxtorp så var Anna på plats med en lånad Gravelcykel! Jodå, berättade hon, att hon hade tänkt att jaga gubbarna idag istället för att köra ensam i skogen! Jättekul! Strax så dök även Hasse & kicken upp tätt följda av Bokis & Lövis.
När klockan var tio slagen så rullade man iväg. Ut på Stora Byvägen för att sedan trampa söderut på Barsebäcksvägen. Jajamänsan, västlig var ordet. Det var nog ganska precis i väst som vinden var. Så kantvind hela vägen ner till Barsebäckshamn där man sedan vände upp mot Gillhögsbacken. En sådan skillnad en nittiograderssväng kan göra. Från ett dånande i öronen och ett hyggligt tungtrampat pedalvarv så blev det plötsligt helt tyst och lättrampat! Medvinden är magisk! Upp över Gillhög och vidare genom Sandskogen och Löddeköpinge för att ta sig ut på cykelbanan mot Borgeby. Som den alerte läsaren nog förstår så var det en Habo Ljugrunda på gång. Via Borgeby slott-Flädie och så vidare till Habo Ljung där det blev en sedvanlig Elitkakspaus. Där visade det sig vara mycket trafik idag. Löpare, racercyklister,tursitcyklister och så de med de spanska cyklarna; El-cyklarna… Men ingen av dem ville ha Elitkaka när den bjöds. Så det stackarna fick pinna vidare utan att fatta vad de nyss gått miste om…
När det var färdigpausat och kakorna låg tryggt i magsäcken och alstrade energi så rullade man iväg igen. Faktiskt en liten aning medvind. Även om det var mest sidvind så var det också medvind! Härligt och inspirerande. Att det var inspirerande tyckte även Anna som började att ligga framme i klungan och fila på. När man kom till och passerade Borgeby så gick hon fram i spets för att ta den positionen och inte släppa någon fram eller förbi. Tvärt om några av gubbarna hade svårt att hänga på tempoökningen och släppte lucka. Det fantastiska var också att hon behöll ledningen med samma avslappnade min. Helt oberörd av momentet som hon producerade så körde hon med lätthet från gubbarna så att de blev blåa i huvudet. Elitaren hade tur för han var snart hemma. Anna fortsatte trampa på utav bara den. Lövis hängde på medan Elitaren vände av hemåt. Bakom dem var det bara tomt, tomt, tomt…
Nästa träning på torsdag kl 18.00. Då kör vi med Örestadcyklisterna och utgår från Lamellgatan i Landskrona.
