Torsdag 4 maj. 2017 Äntligen torsdag och cykling igen. Varmare väder men det var ju ett sjutusan till blåsande. Ostlig vind som pep i utav bara den. Men ostliga vindar har den fördelen att det går att hitta vägar ut i motvind för att få medvind hem. Västliga är besvärligare. Det är ju inte vattencyklar vi har. Så västliga vindar så blir det oftast någon form av kantvind. När Elitaren ankom Saxtorp så var det redan en del folk på plats. Kicken, Mini och några till. Strax så kom Punkan Bosse Bus och Johnny va geöur du rullande tillsammans med någon till. Allt fler rullade in. Både på MTB och racer. Några höll låg profil och vilade idag. Det är ju några som skall köra H12 i helgen. De kör singelvarianten. Alltså köra så många var man hinner och orkar på en MTB-bana i Danmark. Detta på 12 timmar…
Det blev två olika gäng. Ett som drog ut i skogen och ett som höll sig på vägarna. Åtta stycken var man i den sistnämnda gruppen som började med att rulla mot Dösjebro. Bokis hade anslutit också, men han sa att han skulle köra själv då formen inte var i takt med hans vilja. Bokis följde efter men tappade snart kontakten med klungan och meddelade att han släppte. De övriga dunkade på i motvinden intog och passerade Dösjebro för att fortsätta mot Södervidinge. Långt innan där så kom doften från bageriet. Tänk att andas in brödånga samtidigt som man förbrände detsamma! Doften försvann så snart man passerat bageriet. Doften går ju inte mt vinden, mara med den…
Stora Harrie och så vidare mot Krutmöllan. Vägen mot Krutmöllan från 104:an är nylagd. Skön svart, slät nylagd asfalt. Det är något helt annat än den skrovliga, potthålsfyllda oljegrusen det var innan. En ren fröjd att cykla på. Givetvis tappade Elitaren i uppförsbacken. De andra sex trampade på för allt de kunde. De vädrade Elitkakor när de kommit upp. Men icke. Det hade bara gått en dryg halvtimme sedan man lämnade Saxtorp. Reglerna är minst en timmes cykling innan kakorna kommer fram. Kicken han gjorde vad han kunde för att övertala Elitaren att ta fram kakorna fastän tiden inte var liden. Men den gubben gick inte. Alla hade stannat till i korset och fikade på att svänga mot V. Hoby. Men Elitaren svängde bestämt mot Håstad/Örtofta och trampade på i motvinden. Det tog inte lång stund innan de resterande hängde på och kom ifatt. Har man bakfickan full av Elitkakor så är man en attraktiv kompis…
Framme i Örtofta så var det vidare mot Viderup för att sedan ta backen upp mot Ellinge. Än en gång så åkte Elitaren av så det rungade om det. Uppförsbackar är inte hans starkaste sida. Gnällandet om kakorna fortsatte. Men Elitaren var benhård. Inte förrän man var framme vid pausträdet. Snacka om att gnölandet kom igång när bommarna gick ner precis innan man hann passera spåren. Efter en stund så kom ett Pågatåg och susade förbi. Men bommarna gick inte upp. Förklaringen fick man någon minut senare då det kom ett X2000-tåg svischande på andra hållet. Så var man över och kunde fortsätta några hundra meter till fikaträdet. Äntligen dags för kakorna och ansiktsfärgen började komma igen på de gnölande träningskompisarna.
Nu började Bosse Bus bli orolig.. Han hade beställt middag till kl åtta. Hur i håken skulle han hinna till Landskrona i tid. Han pangade på i pedalerna och drog iväg mot Örtofta. Men att ta vägen över V. Hoby ville han inte. Det var 104:an som gällde gör att han inte skulle få allt för kalla köttbullar. Strax innan Kävlinge så sprack klungan. Bosse Bus, Johnny va geöur du, Punkan och en till eldade iväg för att få varma köttbullar? Nu var ju kakorna ätna och kompisskapet därmed mindre värt. Vad är en uppäten Elitkaka värd gentemot en varm köttbulle?
På vägen hem via Furuhillsvägen så mötte Elitaren Bokis. Han hade varit ute på en ganska rejäl runda i sitt tempo. Men nu höll han på att runda av. Han fick en Elitkaka och så pratade man en stund innan de båda körde hem var och en till sin dusch.
Nästa träning på söndag. MTB eller racer. Samling vid parkeringen norr om stora sjön på Järavallen.Infart mot Brukshundklubben och så första vägen till höger. Välkomna!