Söndag 26 april. Vädergudarna är på gott humör. Sol, blå himmel och svag vind. Inte lika varmt som i torsdags. Men definitivt inte något att klaga på. Långärmad tröja och knävärmare på så blir det nog bra. Jodå, lite kallt i början men allt efter hand så blev det bättre. Elitaren var i Saxtorp i god tid. Anna var som vanligt på plats med sin MTB. Efter en liten stund så kom Andora på sin MTB med en hink full av petflaskor i ena handen. Det var dags för teknikträning. Nesor dök upp med sin dotter. Han hade tänkt att de skulle köra själva och försvann snabbt ut i skogen. Så kom Duncan må sin racer. Men vare sig Kicken eller Bokis dök upp. Medan Anna rullade ut i skogen, Andora tog hand om en annan tjej som hon stämt träff med så rullade Duncan och Elitaren ut mot Barsebäcksvägen via Stora Byvägen.
Vinden var av någon sydvästlig art så kosa ställdes söderut. Duncan pilade på och Elitaren fick verkligen kämpa för att hålla på. Duncan är ”Young and fit” medan Elitaren ”Old and fat” så han fick jobba och försöka tillgodogöra sig syret i sina flämtande andetag. Färden gick ner till Barsebäcks hamn och vid Sjöbo skola så var det cykelvägen över Gillhögsbacken. Här var det en kille med stora hörlurar som joggade mitt på gång/cykelvägen. Trots ihärdigt plingande så märkte han inte något. Artificiell dövhet kan man väl kalla det för. Farligt att vara ute i trafiken om man inte kan uppfatta ljud. En sak är ju om man är döv av naturen. Men att skapa en artificiell dövhet med hörlurar är onödigt och dumt!
En sak man lade märke till var att det förutom var många ute och cyklade så var det många tjejer också. I stort sett alla klungor man mötte eller körde i kapp hade en eller flera tjejer med. Jättekul! Via Sandskogen-Löddeköpinge till Borgeby och så vidare genom Flädie till Habo Ljung där det var dags att hämta lite syre under tiden som man mumsade på Elitkakorna som Elitaren bakat dagen innan. I torsdags så tog ju alla kakorna slut. Men nu var depåerna påfyllda igen. Under pausen så kom flera cyklande förbi. Alla erbjöds Elitkaka, men samtliga tackade nej. Konstigt, har Elitaren en så förskräcklig framtoning att folk blir rädda?
Så var det dags att rulla hemåt med förhoppning om att få tailwind, medvind alltså. Nja, lite mer åt sidvindshållet blev det faktiskt. Raka vägen genom Bjärred-Borgeby-Löddeköpinge och så vidare norrut. I Hänkelstorp vek Elitaren av hemåt medan Duncan fortsatte mot Landskrona.
