Söndag 15 december. Tredje advent men inte speciell julstämning. Regnigt, blött och blaskigt. Men någon försyn såg till att det inte regnade nu på förmiddagen, utan det var riktigt skapligt cykelväder för att vara i december. Bokis dök upp med sin MTB på hållaren där bak. Tillsammans med Elitaren så drog de genom stigarna till mötesplatsen i Saxtorp. Framme där i väldigt god tid så man tog ett varv runt i den dungen. Varvet tar c:a fem minuter och fungerar bra som en uppvärmning. Precis innan man var tillbaka igen så kom Kicken vinglandes. Kul då var man tre träningssugna i alla fall. Efter några minuter så kom även Bosse Bus och han hade andan i halsen. Pratstunden fortsatte en stund till sedan rullade man iväg för en runda i Saxtorpsskogen. Järavallen hade man slagit ur hågen då det säkerligen var riktigt kletigt och geggigt där. Saxtorpsskogen klarar ihållande regn bättre, även om det blir geggigt på sina ställen här också. Några meter på väg så kom Hillis mötande. Han gjorde en 180-gradare och hängde på, i kanske hundratalet meter innan han vinkade hej då och gav sig ut på okända äventyr.
Man hann inte så långt på cerise slingan innan en lite äldre
orienterande dam kom mötandes. Trots cyklisterna lmnade stigen och rullade vid
sidan så fräste hon och tyckte inte att man skulle cykla nu när dom hade
orientering. Ett lika befängt uttalande som det omvända. Om vi skulle säga att
de inte fick orientera för att vi ska cykla. Nej, ett leende på läpparna och en
ömsesidig hänsyn så fixar det sig. Alla andra orienterare som man mötte svarade
glatt tillbaka på ”hej-hej:et”. Det är fantastiskt vad ett leende och vänligt
bemötande kan skapa en god anda. Det var ganska många orienterare som sprang
kors och tvärs i skogen. Men efter den första surkarten var det bara trevliga
och glada människor som man mötte.
Bit för bit avverkades slingan. Bosse Bus fångades av ett sly som fick cykeln
att rulla på ett håll och Bosse Bus på ett annat. Detta fick till följd att han
även fick ikull Bokis. Som tur var så hände inte något allvarligt. Det var bra
upp igen och borsta av sig det värsta.
Nu var det bara den sista biten kvar fram till Elitkakpausen. Mumsande på godsakerna och lite vanligt ljug. Sedan återstod bara hemfärden. Precis när den anträddes så började det regna och blåsa. En bitande kall vind. Tur att det inte var så långt hem.