Torsdag 22 augusti. Det fina vädret har kommit tillbaka. Men temperaturen är lägre än tidigare. 20 grader lite drygt. Men temperaturen faller sedan ganska snabbt med solen när den går ner. Precis ett sådant tillfälle när det är svårt att klä sig. Antingen blir det för varmt eller så blir det väl kyligt. I valet mellan värme och kyla så slog vågskålen över till förmån för värme. Alltså åkte den långärmade cykeltröjan på. Bokis är mitt uppe i flytt och hade meddelat att han inte kunde träna denna kväll. Så Elitaren fick jaga iväg till Lamellgatan i Landskrona ensam. Men framme där så var det flera träningssugna på plats. Det var ju några veckor sedan Elitaren fick sällskap där en torsdag. Bland annat så var Kicken på plats, liksom Hasse ja och kors i taket, Nestorn, oj, oj, oj! När man rullade iväg så kunde åtta hjälmbärare räknas in.
Rutten so pekades ut var att ta cykelbanan till Häljarp för att sedan svänga mot Asmundtorp över Tofta. I lagom gubbatakt rullade man iväg. På väg mot Tofta så gjorde man upptäckten att Vägverket hade fräst bort markeringarna för cykelbanorna som hade varit där på försök. I Asmundtorp så var det cykelvägen till Billeberga som gällde och därifrån kosan söderut mot Trää. Vid några tillfällen så fick man slå av på takten och vänta in några som tappat rullen. Det är ju så med gubbar att allt efter hand så ökar takten. Testosteronet flödar och hornen växer ut. Men så en vissling eller rop från någon som påpekar att alla är inte med.
Från Trää så var Annelöv nästa anhalt innan styret svängdes åt vänster mot Dösjebro. Men ända dit cyklade man inte utan vek av vänster igen mot Dagstorp. Här började Kiken pipa: Vi har stannat tre gånger hittills men vi har inte fått någon Elitkaka. Då fick Elitaren pedagogiskt berätta för honom att som vanligt kom inte kakorna fram förrän efter att man cyklat minst en timme! Timmen passerades precis när man svängde mot Västra Karaby vid Gammelgård. För att inte Kicken skulle svimma av energibrist så blev det stopp där. Elitkakorna hivades fram och bjöds runt. Med förtjusnings smaskade man i sig kakorna. Så var det dags att rulla iväg igen.
Genom Västra Karaby och vidare via Hänkelstorp-Hofterup-Barsebäcks by ut till Barsebäcksvägen för att ta medvinden norrut, hemåt. Platt väg och väldigt rak. Nestorn och en till drog iväg i ett högre tempo några till hängde på. Då vaknade den lille röde med treudden i Elitaren. Han satte full fart förbi den snabba klungan och skrek ”Bergspris” trots att det är en av de plattaste etapperna man kan hitta. Naturligtvis blev effekten som den blev. Som att hälla bensin på brasan. Snabbklungan trampade på ännu hårdare och försvann framöver mot horisonten. I ett lugnare tempo kom så Hasse och Kicken. Elitaren vände av vid golfbanan för att vingla hem medan de andra fortsatte norrut.
