Torsdag 5 januari 2017. Hoppsan, helt plötsligt hade vintern kommit. Kvicksilvret visade på minus nio grader när Elitaren rullade iväg till Saxtorp. Stjärnklart och stilla och frosten nöp i kinderna. Men alla vägar var torra så det var fint att cykla. Saxtorp nåddes utan några missöden. Men det var oroväckande mörkt vid Fotbollsgolfens parkering. Längre upp på Hagensvägen såg det ut som en cyklist. Men det var den röda baklampan som syntes. Men alldeles strax så gjorde den cyklisten en 180-graderssväng och rullade ner mot parkeringen. Det var Kvärlövar’n som kom rullande med ett stort leende på läpparna. Lite snack i väntan på att klockan skulle bli 18.00 och lite till. Men det var alldeles tyst, stilla och dött förutom de två. Jaha, då är det inte något annat att göra än att rulla ut i skogen. Man bestämde sig för en runda på röda slingan i Saxtorpsskogen.
Det var väldigt stilla i skogen. Inte något rörde sig. Jo det var en dam som var ute och vallade sin hund vid Scoutstugan annars såg man inte något spår av mänsklig närvaro. Man följde den slingrande stigen runt, kors och tvärs i skogen. När man kom upp vid dagiset och svängde ner på stigen till höger så flög en uggla upp framför Elitaren. Ljudlöst och majestätiskt försvann den in i mörkret, bort från den starka ljuskäglan. Efter detta möte så var det helt dött i skogen. Inte ens en liten skogsmus sågs.
När varvet var avverkat så stannade man till för att få lite energi i form av Elitkaka. Kvärlövar’n försökte också att få liv i sina händer igen. Han hade bara ett par tunna neoprenhandskar. Sådana är inte gjorda för minusgrader och nu var det ju bortåt tio av den sorten. Men in med händerna i armhålorna medan Elitkakan tuggades. Sågot lite varmare hann väl fingrarna bli. Sedan så rundande man av. Kvärlövarn vände mot nordost och Elitaren söderut mot Hofterup.
Nästa träning på söndag kl 10.00. Samling vid Fotbollsgolfens parkering.