Torsdag 8 december 2016. Rena värmeböljan. Nio (9) grader varmt vid halvsexsnåret på kvällen. Det blir ju inte tal om att frysa utan snarare om att inte svettas för mycket. Kicken meddelade via SMS att han varit på julbord och var nu så stinn att han inte kunde röra sig och långt mindre cykla. Dessutom hade lavemangkärlet kommit på avvägar så han fick vänta på att naturen fick ha sin gång. Söndag nästa träning, kanske…
Men Elitaren hade inte varit på något överdådigt julbord utan bara ätit lite fil och müsli. Så med lätthet hoppade han i trikåerna och rullade iväg till Saxtorp. Där var det nästan lika mörkt som på Kameruns bänk. Två ljuskällor syntes. Det var Mini och White Lady. Då blev det inte alldeles ensamt i skogen.
Men det anslöt ytterligare några, bl a Kakmonstret, Samuel och Schnurrbart. White Lady var fortsatt orolig i benen och ville ta en landsvägstur upp över Glumslövsbacken och så. Hon var lite trött på skogen. Så är det med kvinnor, lite tvärt om? Istället för att växla om och cykla landsväg på sommaren när det är varmare och skönare väder och byta av med skogen på vintern så skall man göra tvärt om… De flesta i gruppen var lydiga, vana hemifrån? Så de nickade ja till White Ladys förslag. Kvar blev Schnurrbart, Samuel och Elitaren. Samuel hade en ordentlig träningsvärk efter att ha börjat jogga igen. Så han ville ta det lite lugnare. Dessutom skulle han inte hinna tillbaka när han blir hämtad av sin pappa. Snittåldern blev ovanligt låg i Elitgruppen på grund av detta.
Medan White Lady & Co rullade ut på asfalten tog Elitaren ledningen och rullade ut på den rödmarkerade ”gula” slingan i Saxtorpsskogen. I skaplig Elitfart rullade man runt. Plötsligt hördes en duns och ett stönande från Schnurrbart! Vad hände? Hojtade Elitaren. Jag körde på ett vildsvin kved Schnurrbart. Lyckligtvis så ”ornade” allt sig och inget gick ”galt”. Huruvida det var en gris eller något annat som var roten till Schnurrbarts abrupta stopp kunde inte skönjas i mörkret. Roten var troligtvis roten på tallen.
Så rullade man iväg igen och allt flöt på förutom att Schnurrbart hade lite problem med ännu en rot, eller om det var en liten kulting… När varvet var fullbordat så rullade man vidare mot Järavallen via Välandalen. Det började susa ordentligt i trädtopparna. Det blåste ganska hyggligt från nordväst eller så. Skönt att vara i skogen och inte ute på vägarna och cykla… Eter stora sjön så hojtade Samuel att han ökade lite. Pappa stod och väntade på Järavallens parkering. I ett huj så försvann hans röda bakljus i kvällens becksvarta mörker. Så kunde Schnurrbart och Elitaren lätta lite på tempot så man kunde prata med varandra. Ja min fick höja rösten för att överrösta gnisslet från Schnurrbarts cykel. Den behövde lite kärlek. Det hade den inte fåt i helgen i alla fall, för då hade Schnurrbart varit och svirat i Köpenhamn. Då hade det blivit några nya lager i gubben, men inte på cykeln. Vi fick in flera olika Jacobsen och de var fantastiskt goda, berättade Schnurrbart med något drömmande i blicken.
En kort Elitkakspaus innan man rullade vidare. Man tog Rosa slingan baklänges fram till man kom ut på gula slingan som man tog hela vägen ner till gångbron. Framme vid gattet mellan lilla och stora sjön så delade man på sig. Schnurrbart mot Häljarp och Elitaren mot Hofterup.
Nästa träning på söndag kl 10.00. Samling vid Fotbollsgolfens parkering i Saxtorp.
Mer info på: https://www.facebook.com/LandskronaCykelklubb
