Kicken hade Mycket Trötta Ben!

MTB:arna samlade på en och samma bild.

Torsdag 20 juli 217. Tidigare i veckan hade man lovat hällregn. Men på kvällskvisten hade det inte kommit en enda droppe. Däremot hade det blåst ordentligt. Dryga 20 grader varmt så det var väl så nära sommar som vi kommer denna sommar. För säkerhets skull stuvades lösärmarna och regnjacka ner i ryggfickan innan Elitaren rullade mot Saxtorp via Piruetten. Men där var det tomt. Bortrest? Ett svagt minne dök upp att han skulle iväg till någon stuga med barn och fruga. Så det blev till att rulla ensam till Saxtorp.

I Saxtorp kom Punkan rullande i god tid. Punkan och Elitaren. För övrigt var det väldigt tomt. Men så kom det en MTB:are. Kicken hade sagt att han skulle köra MTB för att hn hade Mycket Trötta Ben. Han kom rullande så småningom. Han hade haft motvind och så ville han gärna se målgången i Tour de France, Men det var brant uppför mot målgången så han hade rullat iväg när det var 4 km kvar. Kicken ville bara rulla lite nätt i Saxtorpsskogen medan den andre ville även köra rosa på Järavallen. Han hade ju piskat White Ladys tid på rosa med 15 sekunder!

Punkan och Elitaren rullade iväg mot Hofterup. Vinden var ost-nordostlig. Så ner till Hofterup och sedan ta Furuhillsvägen till Dösjebro. Här fick man lite lä i motvinden. Skönt för det var ett rysligt blåsande. När man passerat Dösjebro så provade man på att ta cykelvägen österut. Det gick jättebra ända tills man kom till Dagstorp. Där tog beläggningen slut och det blev grusväg. Så här lämnade man cykelvägen och letade sig upp till vägen som går mot Södervidinge. Det var till att fortsätta dunka motvind. Oj, oj, oj vad motigt. Det är konstigt. Motvind ger ju mer träning, ändå så är motvinden så avskydd bland cyklister…

I Södervidinge så fortsatte man mot Stora Harrie orten där Expressens legendariske Chefredaktör, Ivar Harrie, var sprungen. Krutmöllan nästa. Så skönt det var när man kunde vika av ner mot Kävlingeåns dalgång vid Krutmöllan. Vinden blev lite sida-med och så var det nerförsbacke, till en början i alla fall. Efter ån så går det uppför igen. I denna uppförsbacke började det spela. En väldig massa musik hördes. Elitaren undrade om Punkan hade någon speldosa med sig. Nej, det var telefonen som ringde.  Han var önskad hemma inom inte allt för lång tid. Så efter en kort Elitkakspaus vid gården på väg mot Västra Hoby så var siktet ställt ått nordväst. Härligt att trampa på i medvinden. Även om båda hade No Wind-ljuddämpare för öronen så dundrade det ändå i motvinden. Men nu blev det helt tyst. Så tyst att man kunde höra vad man tänkte.

I god fart rullade man. Ett par backar avverkades. En kort ut ur Västra Hoby och så en lite jobbigare när mans skulle uppför bron som går över vägen mellan Kävlinge och Lund. Med pulsen på topp rullade man sedan ner mot Kävlinge och vidare mot Hög. Här tog man av mot Västra Karaby och på så sätt passerade man förbi där Skånegården som står på Skansen låg innan den blev flyttad till Kungliga hufvudstaden. Efter Västra Karaby när man kommit ut på Grand Prixvägen så vände Punkan vidare västerut för att ta Barsebäcksvägen läng kusten till Häljarp och sedan vidare hem till Landskrona. Elitaren var nästan hemma, så han växlade ner ett par kuggar för att rulla av innan han var hemma.

Nästa träning på tisdag kl 18.00. Då är det racer som gäller. Samling vid Lidl/St1-macken i Landskrona.

Mer info på: https://www.facebook.com/LandskronaCykelklubb

Nej, det var inte interpol som ringde. det var hemmet som framförde önskningar om att ha Punkan där och inte ute på slätten.
Med lätta fjät och ett stort leende i medvinden pinnade Punkan på i medvinden för att komma hem till barnbarnet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

19 + 16 =