Söndag 3 mars. Vaknade upp till lite regn, precis som det var utlovat. Men DMI gav vid handen att regnet skulle upphöra vid tio-draget. Milt väder sex-sju grader och ett duggregn som var så fint att det nästan fick räknas till hög luftfuktighet istället. Upp på kolfiberpållen och iväg till Saxtorp via stigar och småvägar. Skön, då slipper man bildrullarna på Grand Prixvägen. Denna vägstump är den som det är allra flest incidenter på där bilister beter sig oansvarigt gentemot cyklister.
Elitaren var iväg i god tid så när han kom till Fotbollsgolfen i Saxtorp så var var det nästan en kvart kvar till tio. Istället för att stå och frysa så rullade han ut en runda på stigarna runt dungen med Fotbollsgolfen. Ganska precis en kilometer är det varvet. Tillbaka igen så stod Bosse Bus på racer och väntande och Bokis kom rullande på sin MTB. Någon minut senare så kom det en figur cyklande på Hagensvägen. Kan det vara Kicken? Nä, sa Bosse Bus, han trampar på alldeles för alert så det kan inte vara Kicken…. När figuren kom riktigt nära så visade det sig att det var Kicken (även om han var rapp i trampet). Några fler dök inte upp. Hemliga gruppen hade ju varit ute igår en runda, så det låg väl hemma på sofflocket idag.
Bosse Bus rullade ut en runda på landsväg medan de andra tre vände styret mot skogen. Bokis skulle vara hemma tidigt idag så man beslöt sig för att nöja sig med en runda i Saxtorpsskogen och inte köra över till Järavallen. Det tog inte så lång stund innan man erfor att surgubben med vita skägget åter hade vaknat till liv. På sina ställen låg det en massa grenar över stigen. Helt klart var det inte något som hade fallit från träden. En del av grenarna syntes att de hade leget länge på marken. Så det var någon som dragit ut dem från skogen och lagt dem tvärs över stigen. Men det krävs mer än så för att stoppa gubbarna. Med lätthet så cyklade man rakt över allt bråte. Surgubben har någon form av patologisk fixering till cyklister. Han gör vad han kan för att inte någon skall cykla i skogen. Möter han cyklister så ger han sig på dem handgripligen. Han har vält omkull allt från flickor i tioårsåldern till gubbar närmre de åttio. En attack finns dessutom på film där man kan se att han välter Elitaren trots att han körde sidan om stigen för att ge gubbfan fri tillgång till stigen…
Förutom grenarna så såg man inte röken av den folkilskne surgubben, utan man kunde i lugn och ro få sin motion och fullborda rundan. Först trodde man att surgubben hade varit i farten igen på stigen längs ängen vid Ulmestigs. Men det visade sig vara barn som lagt pinnar till en hopp-hage i jämnhöjd med vindskyddet. Tillbaka till infarten igen så var det dags att hiva fram Elitkakorna. Sedan var det dags att rulla hem var och en till sig. Kicken mot Landskrona, Bokis till Dösjebro och Elitaren till Hänkelstorp.
