Söndag 10 juni. Ännu en dag med fantastiskt cykelväder. Skyigt men varmt och tort och inte någon vind att tala om. Upp på springaren och iväg till samlingen vid parkeringen norr om stora sjön på Järavallen. Den sista samlingen där på ett tag då det var sista barnträningen för denna terminen. Så nu fram till barnträningen sätter igång igen så flyttas samlingen tillbaka till Fotbollsgolfen, Hagensvägen i Saxtorp.
Några campare titta ut yrvaket och undrade vad det var som hände när det rullade in en massa cyklister. De hade ju lagt sig i lugn och ro i gårkväll och så vaknade de upp i rusningstrafik?
Eftersom det var sista barnträningen så gick Kålle omkring och bjöd glass på alla knattarna. Ja där var ju några som passerat knatteåldern men som ändå passade på att norpa sig en glasspinne… När klockan var 10 slagen så rullade man iväg. Sex stycken på racer och så ett gäng ut i skogen på MTB. Kicken berättade att han tagit med sig sitt kort så en lämplig tur skulle vara till glassfabriken i Lomma. Tackar som bjuder sa man i korus och biföll denna önskan. Upp i sadlarna och iväg ut mot Barsebäcksvägen för att ta ett första sikte på Barsebäckshamn. Bosse Bus körde på sin tempohoj och kröp snart ner i cockpit i bästa aeroställning och pumpade på med sina pistonger till ben. Farten piskades upp till spyfärdig, i alla fall för Elitaren… En lucka uppstod till VM-Bosse. Men strax så susade Rynkebyaren ocm och jagade ikapp, tätt följd av Duncan. I Barsebäckshamn så samlades man åter igen och kunde ta sig an mount Gillhög tillsammans. Ganska enkelt knäckte man de tjugotalet höjdmeter innan man kunde njuta av utförsåkningen ner till Barsebäcksby.
Så rullade det på. Farten var ofta uppåt de fyrtio knycken. Mjölksyran pulserade i benen och alla luft gick åt till att syresätta kroppen. Inget blev över att meddela sig med. Så kom man fram till målet, Lomma Glassfabrik. Kicken började då skruva på sig och sa att där var alldeles för lång kö, så han ville hoppa över glassen… Men alla lät si i alla fall väl smaka med en Elitkaka innan man vände hemåt igen. En liten vindlande tur genom det nybyggda området och så vidare till Bjärred. Här upptäckte man att man tappat bort Dunkan. Kvintetten vände och cyklade samma väg tillbaka för att kunna undsätta om Duncan kört punktering eller annat haveri. Men ingen Duncan syntes till. Bosse Bus hade stannat någon och frågat. Denne hade sett en som stämde in på Duncans signalement cyklande samma väg tillbaka via Flädie som man kört hit. Jaha, det var inte något annat att göra än att vända hemåt.
I god fart passerades Bjärred och Borgeby på hemvägen. Allt bara rann på. Bilister tog hänsyn och det var ett bra samspel mellan dem i plåtburkarna och de oskyddade cyklisterna. Detta ända fram till man kom in i skogen på Grand Prixvägen. Vägen som är känd för sina många incidenter mellan bil och cykel. Här kom en vit Hundkoja/Mini och klämde sig förbi Kicken och Elitaren i hög fart trots mötande bilar. Avståndet mellan kall plåt och varma pulserande cyklister var inte bara minimalt utan helt åt helvete livsfarligt. Bilen har registreringsnummer MWB544 och ägs av Kerstin Ingegerd Svensson i Dösjebro. Är det någon som läser detta och är bekant med henne så berätta hur nära det var att hennes fina bil fick repor, bucklor och blodstänk idag!
Nästa träning på tisdag kl 18.00. Då är det racer som gäller och samling sker vid Puls Arena i Landskrona. Mer info: https://www.facebook.com/LandskronaCykelklubb
Välkommen!
