Söndag 9 mars. Vi är fortfarande begåvade med ett fantastiskt fint väder. Nästa helt blå himmel och sol. Temperaturen är runt fyra grader vid avfärd mot Saxtorp. Här har vi det eviga problemet, hur man ska klä sig? Lite längre fram på dagen så når temperaturen tio – tolv grader. Som vanligt fegar man på morgonen för att inte frysa. Detta medför så klart att man efter en stund är genomblöt av svett för att man har för mycket på sig… Ja, ja, hur som helst är det ju ett I-landsproblem. Bokis är fortfarande krasslig om än bättre. Alltså var det en solotur för Elitaren till Saxtorp. Där stod Asmundtorpskan, Jimmy och Kicken väntande. STrax kom även Kålle ångande.
Asmundtorpskan är inte så mycket för att värma upp i Saxtorpsskogen utan pep direkt ut till Järavallen medan gubbarna körde sin vanliga uppvärmning i Saxtorpsskogen. Dagen till ära så slapp man Kickens kompis, ”Ättikssyrekärringen”. Alltså kunde man trampa på utan att bli åthutade och utskällda. Över till Järavallen via Välandalen. Stigarna är så klart fortfarande väldigt torra och fina, för det har ju inte kommit någon nederbörd på länge. Trots detta är det fortfarande dyngigt på stigen förbi stora sjön. Men det är ju inte något att gnälla över. Bara växla ner och trampa lite hårdare så är strax den sträckan avverkad och man kunde fokusera på att ta sig till och över gångbron. En kort paus innan man rullade ut på spåret. Som vanligt släppte man iväg Kålle först så att gubtatrion sedan kunde köra i sitt gubbatempo.
Ut och iväg. Det rullade på bra i det lättrampade spåret. Bit för bit avverkades banan. Inga incidenter över huvud taget. Nej, allt gick som en dans. Strax innan halvvägs började Jimmy och Kicken att prata om att det gick fort. Elitaren förstod inte någon ting. Han bara trampade på i ett tempo som inte var plågsamt. Men Kicken undrade om han inte skulle får ett personligt Stravarekord. Hur det blev me det vet vi inte i skrivande stund. Men vid ett par tillfällen siktade man Kålle. Han hade tydligen inte kommit iväg så väldigt mycket längre.
Tillbaka vid starten igen var det så klart dags för Elitkakspaus. Medan man mumsade och kalasade på dessa energirika godsaker kom en pappa cyklande på sin MTB där han monterat en barnsits fram. I den barnsitsen satt en lite rosaklädd flicka. Hon älskade att åka MTB. När hon fick frågan om vilket hon gillade bäst, Järavallen eller Vallåsen, kom svaret rappt och precist: Vallåsen. Då är det ju mer fart och fläng när man kör downhill! Givetvis fick detta ekipaget också Elitkakor. Flickan tackade och påpekade att de hade egen mellis med också! Ett mycket kul och uppskattat möte!
Sedan var det bara att rulla hemåt. De tre Landskroniterna till Landskrona och Elitaren till Hänkelstorp med burande lår. Allt gick bra ända till ridstigen från Sköndalsvägen och till cykelbanan var avverkad. Där på asfalten märkes det direkt att det var dåligt med luft i framdäcket. Punka alltså… Ett kort stopp för att pumpa lite mer luft i framdäcket. Sedan var det bara att hoppas att luften skulle räcka den sista dryga kilometern hem. Det gjorde den också, bara man inte tog skarpa kurvor snabbt för styrningen var väldigt labil. Men hem kom Elitaren utan fler missöden. Om det blev stravarekord eller inte vet vi inte. Men slingan avverkades fem minuter snabbare är förra söndagen.
Nästa träning på torsdag kl 18:00 i Saxtorp. samling på parkeringen, Hagensvägen. Alla cykelsugna är välkomna att hänga på. Ingen föranmälan, det är bara att dyka upp. Elitkaka utlovas till alla fullföljande.
Dagens runda.