Söndag 6 april. Det blev ju lite snopet. Landsvägspremiär var inplanerad, men på morgonen var det minus tre grader. Detta kombinerat med någon nordlig vind. Det var för kallt för späcklagret att utsätta sig för det i kombination med fartvinden. Nej, det fick bli ytterligare ett MTB pass med förhoppning om att det blir landsväg på torsdag istället. Bokis och Elitaren hade sällskap till Saxtorp. Vinterhandskarna hade åkt fram igen. Bistert var det. Men när man väl börjat få igång värmeproduktionen i kroppen efter några kilometrar så kändes det bättre i den isiga luften. Det var lite fest varje gång man kunde cykla i solsken och slapp skuggan. Stor temperaturskillnad däremellan.
I Saxtorp satt Kicken och väntade, en så kallad ”Gubbe på stubbe”. Strax kom även Skidåkar’n. Alla var ju lite nyfikna på Elitarens dubbelpunkteringar från fredagen. Jodå, kunde han berätta. Vid koll så visade det sig att punkteringen satt på samma ställe på båda slangarna. Skidåkar’n hade ju kolla däcket men missat någon liten tagg. Hemma hade däcket krängts av helt och vridit och ränt och känt över allt. Men inget fanns att hitta. Nu var det spännande om han skulle lyckas hålla trycket i däcket hela rundan. Än så länge fanns det inga tendenser till punka.
När klockan var slagen, med lite marginal t o m, rullade man ut på lilla Saxtorpsvarvet. Man hann inte långt innan torsdagens fadäs upprepade sig. Elitaren svängde vänster istället för att följa stigen. Förklaringen blev de skarpa kontrasterna mellan full sol och skuggpartierna kompletterat med en viss disträhet. Det var det som skulle ha orsakat felkörningarna. I alla fall efter Elitarens utsaga.
Sedan gick det lite bättre. Lilla varvet avverkades och man drog sig över mot Järavallen via Välandalen. Elitaren lyckades hitta utan några ytterligare konstigheter. En kort paus vid starten. Då passade Skidåkar’n på att försöka peta bort hundskit från sitt framdäck. Inget speciellt kul att åka ikring med. Det är ju inte hallondoft heller på sådant fanskap.
Så rullade man ut på de torra fina stigarna. Hela säsongen har det varit fina omständigheter. Det verkar ha regnat ovanligt lite i vinter, eller hur? Men för MTB:andet är det ju inte någon nackdel och det är torrt. Mer lättrampat och så behöver man inte tvätta cykeln. Bit för bit avverkades slingan. ”Jerkers ås” som ligger precis efter halvvägspunkten, där får man upp ångan om inte förr. Up och ner flera gånger i följd. Mjölksyran kan lätt samla sig och man hinner inte vädra ut den mellan klättringarna. Även om låren allt emellanåt kändes som gjutna i betong hade man faktiskt ”bäret på bakelsen” kvar. Mördarbackarna… För något år sedan när man drog om slingan lite uppe vid golfbanan så kompletterade man ”Mördarbacken” med en sådan till som var etter värre. Med lite mjölksyra kvar i benen från ”Jerkers ås” och sedan pang på de båda ”Mördarbackarna”, då sprutar mjölksyran. Som tur är resten av slingan lättåkt. Faktiskt den lättaste delen av hela slingan.
Tillbaka igen så kunde man konstatera att det verkade som Elitaren lyckats med punkalagningen. Fortfarande rejält (läs: för mycket) luft i bakdäcket. Inte den minsta lilla fis hade läckt ut! Det fanns hopp om det alltså. Efter en Elitkaka rullade man hemåt igen. Nu med ambitionen att rulla asfalt å
på torsdag. Tänk på att det är säkrast att ta med sig lyse. Solen går ner vid åtta och sedan skymmer det. Lyse är en bra livförsäkring. Alla cykelsugna är välkomna att hänga på. Vi samlas som vanligt på parkeringen,, Hagensvägen, Saxtorp. Ingen föranmälan, det är bara att dyka upp. Elitkaka utlovas till alla fullföljande!
Dagens runda.