Författare: lennart

Torsdag 7 mars. Tänk vilken dag det blev idag. Kallt, men stilla och soligt. Bokis och Elitaren trampade gemensamt till Saxtorp för att möta upp om det var någon mer träniingssugen. Kicken hade ju anmält att han skulle på något obskyrt cykelmöte på Hanksville Farm. Ja, har han den minsta chans till ursäkt för att missa träningen så tar han den. Så är det bara… Det är fantastiskt vad det är ljust länge nu. Det fanns inget behov att tända lysena på hela vägen till Saxtorp. Inte förrän man rullade iväg ut på slingan behövdes det tändas några lyse. Härligt, på köpet kunde man cykla till koltrastens sång. Våren är en härlig tid.
Ut på slingan och iväg. Som vanligt i ett gubbatempo som sedan ökades lite allt efter hand. Precis innan ”loopen” blev Bokis och Elitaren omkörda av ett par unga pågar som hade gott om krut i benen. Swish så var det förbi och lugnet lade sig åter över skogen. Några fler cyklister, eller fotgängare heller för den delen, syntes till på resten av slingan. Det var tyst och lugnt sånär som på att Ulmestigs hund skäller och vaktar när man passerar där. Bokis skällde tillbaka, vov, vov. Då blev tydligen hunden alldeles paff och tystnade tvärt!
Stigarna var föredömligt torra denna kväll. Lättrampat och gött. När varvet var avverkat serverades Elitkakor som vanligt. Nu hade temperaturen fallit några grade och låg på nollan eller strax under. En kort paus för att sedan rulla hemåt till en varm dusch. Lite värme gjorde gott på tårna som nu blivit kalla på båda herrarna.
Nästa träning på söndag kl 10:00 i Saxtorp. Samlöong vid parkeringen, Hagensvägen. Alla cykelsugna välkomna att hänga på.

Kvällens runda.

Söndag 3 mars. Visst var det lite grått ute. Snudd på lite duggregn. Men temperaturen var vänlig med sina sju-åtta grader. Lite vind, men inte speciellt mycket. Inte i början i alla fall. I sedvanlig ordning gjorde Bokis och Elitaren sällskap till Saxtorp. Där på parkeringen stod Kicken och väntade. Han hade från början sagt att han inte skulle komma utan istället köra Vasaloppsspinningen i stället. Så råkade han titta på sitt träningskort där han fann att det hade gått ut. Att förnya det ville han inte då det varmare vädret är i antågande. Alltså fick han göra ett mentalt lappkast och köra MTB i stället. Ett klokt val!
Inga fler dök upp. Det var inte något att gråta över utan bara rulla ut på spåret. Lilla rundan i Saxtorp innan svängde över mot Järavallen via Välandalen. Allt rullade på bra. Eftersom det fortfarande är blött i markerna valde man att runda stora sjön och köra öster om den för att slippa ”simma” i vatten och dynga på den västra stigen. Det var inte speciellt många ute idag. Endast ett fåtal bilar. Bl a pick-upen som tillhör huliganen med det stora vita skägget. Gubben som brukar gå till attack mot cyklister. Lyckligtvis så råkade man inte på eländet. Att se hans bil räcker långt.
Framme vid starten för Järavallsslingan så gjorde man en väldigt äcklig iakttagelse. Någon intelligensbefriad varelse hade placerat en påse med hundskit på grillens galler! Hur i helvete kan man bara komma på att göra det. 75 m norrut fanns det soptunnor att lägga påsen i. Ibland kan man sakna spöstraffet i straffskalan. Detta är ett sådant tillfälle! Efter rundan var avslutad så förpassades hundskitpåsen till soptunnorna med Cyklofånarnas hjälp.
Ut på slingan i lite vanligt gubbatempo vilket man sedan ärade lite efter hand. Strax innan dödsstupet fick man ett stopp för att Elitarens bakskärm hade lossnat och ramlat ner på bakhjulet. Det gick ganska snabbt att fixa så att man kunde rulla vidare. Precis efter dödsstupet blev det stopp igen. Åter igen var det Elitaren som ”klyddade”. Hjälmen ville inte sitta riktigt på huvudet. Nu hade den kanat fram så mycket att den hängde på glasögon och skärmen gjorde att han hade i princip ingen sikt framåt alls. Lite pill så satt hjälmen lite bättre. En sak till att hjälmen krånglar är nog ”takgöken”, lampan som sitter uppe på hjälmen. Den är ganska stor och förhållandevis tung. Det blir nog till att prova med någon lite lättare lampa för att se om hjälmen sitter bättre sedan.
Efter denna lilla incident så rullade det på bra sedan. Inget ”klydd” bara cykling. Alla backar avverkades utan stopp. Pulsen gick upp på rött men ingen fick något stopp. Precis efter boket vid golfbanan satt det en radda damer och fikade. Efter en påstötning från Kicken började de även att heja på gubbatrion. Trevligt! Tillbaka vid starten plockade Elitkakorna fram och bjöds runt så att man fick in lite extra energi inför hemfärden. Kicken norrut mot Landskrona och de båda andra söderut mot Hänkelstorp.
Nästa träning på torsdag kl 18:00. Alla cykelsugna välkomna att hänga på!

Dagens runda.

Torsdag 29 februari. Tack vare att det är skottår i år så hann vi alltså med en träning till i februari! 29:e februari som skjuts in vart fjärde år för att kalendern ska gå rätt så att vi inte får fira midsommar till jul och tvärt om. Dagen begåvades också med sol och klart väder. Dock ett friskt blåsande från söder. Men det var inte några varma förvildar. Nej, vinden bet ganska bra i all bar hud. Men som ni kära läsare säker är införstådda med så är det inte något som hindrar Cyklofånarna från att cykla. Bokis och Elitaren rullade tillsammans mot Saxtorp. Tänka sig att det är ljust. Lysena tändes inte förrän man hade passerat travbanan och skulle korsa 110:an. Det var inte så väldigt mörkt men man vet ju av erfarenhet att det är svårare som bilist att se cyklister än vad det är för cyklister att se bilister. Tänt lyse gör stor skillnad! På parkeringen, Hagensvägen, stod Kicken och väntade. När klockan var aderton slagen rullade man iväg. Ja skulle det komma någon till så fick de väl pinna på lite extra för att komma ikapp.
Nu var det verkligen behov av ljus. När Bokis och Elitaren rullade genom dungen på väg till samlingen hade det inte varit några problem med att cykla utan lyse. Men nu, en tio minuter senare, så var det nödvändigt med lyse. Ut på stigen som man lätt och vant hittade från Stora Byvägen. Men sedan dröjde det inte så länge innan man körde fel. Kicken hade en lång utläggning om ST1’s och Aimoparks appar. Fokuset var då inge hundraprocentigt på stigen. Till detta var även att det var torrt en försvårande omständighet. Torrheten gör att man inte ser stigen lika tydligt. När det är lite blött är stigarna betydligt mörkare än resterande. Distrationen tillsammans med torkan gjorde att man missade en högerböj och kom istället fram till en trädstam som blockerade stigen. Den stigen kommer man på när man ska trampa de sista metrarna till Elitkakspausen. Men nu kom man alltså på motsatt håll… Ett snabbt lappkast och tillbaka några meter för att sedan komma rätt på det igen.
En som var ute och rastade sin hund var det enda levande som syntes till. Inte nog med att hon hade reflexer på sina hundar, hon bar även en reflexjacka. Reflexjackorna är kanon. De syns hur bra som helst. En bra livförsäkring. Jämför med de flesta som gå omkring i svarta eller väldigt mörka kläder. Bär inte några reflexer. Det är inte utan att det ganska ofta kan bli incidenter där man är nära på att cykla över dem. Så använd reflexer. Om man inte gör det så borde det vara lag på att ha registrerat sig i donationsregistret!
Varvet avverkades utan några mankemang, Som vanligt avnjöt man Elitkaka efter varvets fullbordande innan man sedan vände hemåt. Nästa träning på söndag kl 10:00 i Saxtorp. Samling vid parkeringen, Hagensvägen.

Kvällens runda.

Söndag 25 februari. Tänk att vakna till koltrastens sång. Vippa på persiennerna och se en blå himmel på andra sidan glasrutan. Det är väl sådana upplevelser som får livslusten att flöda. Det var bara att hoppa i trikåerna efter frukosten och göra sig redo för en förmiddag i skogen. Bokis kom punktligt som vanligt. Iväg mot samlingen i Saxtorp. På Davidslidsvägen kom Kicken mötande! Han har försökt göra det förr men inte riktigt hittat rätt. Men idag föll alltså pusselbitarna på rätt plats. Tillsammans fortsatte man sedan över travbanan, Svanabacken och till parkeringen vid Hagensvägen. Där väntade man i ett tiotal minuter men inga fler dök upp. Vad har det hänt med Ekebyar’n? Han var ju så på innan, men nu har det varit helt tyst och dött från hans håll de senaste veckorna…?
det var ju inte någon mer att vänta på, utan lappkast och ut på lilla slingan i Saxtorp för att sedan ta sig vidare mot Järavallen. När man passerat över Stora byvägen så hördes det plötsligt fler röster, inte bara Kicken…? Jo det var ett par MTB:are till som anslutet sig till klungan, jättetrevligt. Istället för att köra den dyngiga stigen väster om stora sjön så tog man vägen runt på andra sidan. Lite längre väg men inte alls så blöt och dyngig som den andra stigen. Över bron och vidare mot MTB-slingans start. Någon stans här försvann de båda som hade anslutit. Varför detta då? Var gubbatrion inte tillräckligt bra för att man skulle cykla tillsammans. Men skit samma, det går ju inte åt lika många elitkakor då.
Ett kort stopp sedan tog man sig an slingan i detta härliga vårväder. Man kunde höra hackspetten slå sina trumvirvlar och talgoxens; si-tu, si-tu… Mycket inspirerande. Denna inspiration bidrog nog också till att man trampade på lite extra. Det kändes på hemvägen att man trampat på bra. Det behövdes inte så mycket motlut för att mjölksyran skulle vissla i låren. Men det var då det. Det var alltså en god fart man höll hela slingan. Backe upp och backe ner. dagen till ära var det heller inte några incidenter utan allt bara rullade på. Det blev heller inte några luckor utan man höll ihop klungan hela vägen. Kicken har tuffat till sig ordentligt och bromsar inte in så mycket vid knixigheter längre. Nej, han har fått ett så mycket bättre flyt. Jättetrevligt!
Efter avverkat varv vankades det så klart Elitkakor inan man vände kosan hemåt. Kicken norrut mot metropolen Landskrona medan de båda andra drog söderut via kohagen till Hänkelstorp. Nästa träning på torsdag kl 18:00 i Saxtorp. Alla cykelsugna välkomna att hänga på!

Dagens runda.

Torsdag 22 februari. Nu har till och med mannen med läderveken sagt att det är vår! Inte nog med det utan i går kväll så sjöng koltrasten så fint. Milt väder men ett duggregnande. Prognosen var ju att det skulle ha klarnat upp till kvällen. Men det stämde definitivt inte. Men det var inte något som avskräckte varesig Bokis eller Elitaren. Man rullade iväg med gott humör mot Saxtorp. På parkeringen vid Hagensvägen stod Kicken och väntade. Ja, han hade ju lovat förra torsdagen att han skulle komma. Men när det är blött ute vet man inte riktigt hur han gör. Lite känslig för regn brukar han vara. Men idag hade alltså då tagit tjuren vid hornen och vågat sig ut! Strax kom det ytterligare ljus cyklande. Det var Kålle. Ja, det var tur att jag bestämde mig igår för att cykla idag, sa han och fortsatte: Hade jag dragit på beslutet då så hade jag nog inte kommit idag…
Klockan var slagen så man rullade ut på slingan, eller före detta slingan i Saxtorpsskogen. Det ändrar sig hela tiden. Än så faller det ner tid eller stora grenar och man får ibland göra en ny stig runt om. Men nu var det faktiskt tvärt om. Stammen som ligger i början efter man svängt vid ”varggropen” den hade nu murknat så mycket att man inte behövde hoppa över den längre. Det gick alldeles utmärkt att bara trampa på och sikta på rätt ställe. När man gör den lilla svängen ner om vid dagiset och man är på väg tillbaka igen så var det avspärrat. En tallgren hängde elöst en bit upp i trädet. Men lustigt nog var där ingen avspärrning precis under grenen. Bara framför och till grenen från det hål Cyklofånarna kom. Lite spännande. Dessutom hängde grenen så långt ner att man skulle kunnat få tag i den och dra ner den. Men det stod väl inte i arbetsbeskrivningen för den som satt upp avspärrningen… En annan avspärrning när man kom genom boket efter att ha rundat Ulmestigs hade Kicken haft pejl på. Där var det lätt att bara runda några träd och fortsätta med god fart. Trots duggregnet och mörkret så flöt orienterandet på bra. Farten var också god vilket gjorde att Elitkakspausen efter avverkat varv blev några minuter tidigare än annars.
Nästa träning på söndag kl 10:00 i Saxtorp. Samling som vanligt vid parkeringen, Hagensvägen. Alla cykelsugna välkomna att hänga på!

Kvällens runda.

Söndag 18 februari. Mannen med läderveken hade varnat för att det skulle dra in ett regnväder vid lunchtid. Men här på förmiddagen var det ganska fint. Nattfrosten höll på att töa bort men det låg tunna isskikt på vattenpölarna. En sydlig vind som inte var allt för kraftig. Det gick lätt och enkelt för Bokis och Elitaren att rulla till Saxtorp. Dit kom man i god tid så där var inte någon som väntade. Kicken hade meddelat att han skulle ha ett endags sportlov så han skulle inte komma. Men strax kom det inrullande en vit Passat med en MTB där bak. Lövis! Skönt att han fått tillbaka sin bil som varit borta ett tag på grund av en havererad växellåda. Strax efter kom det en smurfblå cyklist rullande på Hagensvägen. Det var Kålle som vågat sig ut. Då blev man i alla fall fyra stycken som rullade ut.
Med Elitaren som guide svängde man in på Saxtorpsslingan som tag början på och gick sedan över direkt på sluttampen istället för att snurra runt i ”loopen”. Så över Stora Byvägen med sikte på Välandalen för att fortsätta vidare över 110:an till Järavallen. Förr i tiden kallades stigen vid stora sjöns västra kant för U-båten. Det epitetet passar bra nu också. Det står säkert tio-femton centimeter vatten påbörjat av den stigen. Dyngigt är det också. Det gäller att ha en så lätt växel att man orkar dra runt pedalerna. Ett stopp och man får kalla fötter. Ja vattnet i pölarna ligger nog runt nollan för Elitaren fungerade som isbrytare åt de efterföljande cyklisterna. Men allt fungerade bra och alla kom igenom torrskodda.
Som vanligt var det ett kort stopp vid starten på slingan. När sedan Lövis stukat om bandanan till svettrem så rullade han iväg och därefter trampade Kålle. När de två som har mest bråttom kommit iväg så rullade även åldermännen, Bokis och Elitaren. Åldermän, ja deras sammanlagda ålder uppgår till 158 år!
Det var torrt och fint på slingan idag. Inte något speciellt kletigt. Det fick räcka med kletet vid sjön. Allt rullade på bra. Kanske lite bättre än annars för vid tre tillfällen var Bokis och Elitaren så nära Kålle att man kunde se honom. Normalt brukar han inte synas till förrän man är tillbaka igen. Det visade sig sedan att man faktiskt kört lite snabbare ä vanligt. Var det månne därför man tyckte att det var lite tungcyklat idag? Man hade kanske legat en kugge eller två högre än annars. Då blir det ju så klart lite tyngre också. Lövis kom mötande i slutet på slingan. Men inte alls lika tidigt som annars. Det var inte så många hundra meter kvar till parkeringen. Ännu ett tecken på att det gått lite fortare idag.
Allt avrundades så klar med en Elitakaka. Då dök det även upp en annan cyklist som först inte ville ha någon Elitkaka. Men när man berättat för honom att de var goda så ändrade han sig, och det ångrade han inte. Efter Elitkakan var det till att börja rulla hemåt. Lite stänkande hade det börjat levereras. Det var bara att satsa på att man skulle vara hemma innan det blev mer regn. Det lyckades man också med. Det var inte så många droppar man fick på sig innan dagens träning var avslutad.
Nästa träning på torsdag kl 18:00 i Saxtorp. Samling vid parkeringen, Hagensvägen. Alla cykelsugna välkomna att hänga på!

Dagens runda.

Torsdag 15 februari. Härligt, äntligen dags igen för cykling. Mannen med läderveken hade lovat en massa regn. Menfram till seneftermiddagen hade det bara kommit strax under en millimeter. Men diset övergick allt mer till dimma. När Bokis och Elitaren rullade iväg så kunde man se ett väldigt lätt duggregn i ljuskäglorna. Men det var inte något som man kunde känna. Skönt. Det var bara att trampa på. På Vildsvinsvägen såg man att ungarna varit ute med kritor på asfalten. Ritat hopphagar och annat. Det är ju ett vårtecken om något. Denna kvällen gick det inte att tveka på om det var vår eller inte. Runt nio plusgrader och stilla. Ett riktigt skönt väder trots dimman. Det som var otäckt var att det var en hel del ute med sina fyrbenta loppcirkusar utan att ha reflexer på vare sig hund eller sig själv. Tänk om de förstod hur dåligt de syns. Elitaren höll på att cykla över en gubbe som inte såg förrän på ett par tre meters håll. En snabb knix på styret och krocken undveks. Det borde vara lag på att alla som är ute när det är mörkt utan att bära reflex skulle vara anmälda till donationsregistret!
Precis när man tagit sig uppför Svanabacken hördes en bekant röst. Kicken. Han hade varit en sväng runt vid sjöarna och var nu på väg till samlingsplatsen, parkeringen Hagensvägen. Framme där var man i god tid. Man väntade så klart och under tiden berättade Kicken om problemet han hade haft med framhjulet. Nu var det i alla fall löst så att han kunde cykla igen på sin 29:a. Även om man väntade så dök det inte upp fler. Det var bara att göra ett lappkast på cyklarna och rulla ut för att leta sig in på slingan, eller man ska kanske säga före detta slingan nu när den är övermålad. Det var lite extra spännande att hitta ikväll. Det är ju lite marigare när det är mörkt. Och nu när det var både mörkt och dimmigt fick man vara extra alert. Men det gick bra. Visst var det några tillfällen där man nästan missade slingan, men man lyckades rätta till det i sista stund varje gång.
På hemvägen, efter man rundat Ulmestigs och var på väg in i boket efter ängen så skrämde man upp en uggla som ljudlöst flög iväg in i mörkret. Det är en fantastisk upplevelse att se hur denna pampiga fågel helt ljudlöst kan flyga in i mörka skogen utan att kollidera med några kvistar eller grenar. En väldig skillnad mot den duvan som man hade skrämt tidigare. Ja det var inte någon duva man såg, men det typiska klappandet/fladdrandet brukar tyda på duva. Det är ju inte någon ljudlös fågel precis…
Rundan avverkades utan något speciellt mankemang. Kicken fick en gren i bakhjulet, men i övrigt inte något speciellt. Självklart avrundades det hela med Elitkaka innan man rullade hemåt. Nu lättade dimman och duggregnet tilltog så att man även kunde känna det. Men strax var man hemma efter att ha avverkat en riktigt skön runda. Dock var man lite väl svettiga då man haft lite för mycket kläder på sig. Nästa träning på söndag kl 10:00 i Saxtorp. Samling vid parkeringen, Hagensvägen. Alla cykelsugna välkomna att hänga på!

Kvällens runda.

Söndag 11 februari. Det var ett fasligt blåsande från öst. Men som tur var hade dagens utlovade regn inte kommit ännu. Det var bara att hoppas på att det skulle ta tid på sig så att träningen blev avklarad innan blötan kom. Kicken hade meddelat att han skulle köra spinning istället då han inte ännu hade fått sitt framhjul fixat. Vintercykeln var tydligen inte ett alternativ, inte ens när han lockades med nybakade Elitkakor. Fråga är om det inte var vädret som var den springande punkten. Vädret var i alla fall den springande punkten för Ekebyar’n. Han ville inte ge sig ut när det hade snöat. Men han meddelade att Företagaren och Ynglingen skulle komma. En ska han nog sett förbi är att det är stor skillnad på snöläget vid Söderåsen jämfört med Saxtorp & Järavallen! Man fick anstränga sig för att leta reda på någon snöfläck över huvud taget. Att hitta något ställe att halka/slira på var helt omöjligt!
När Bokis och Elitaren anlände till Saxtorp så hoppade Företagaren och Ynglingen ur en skåpbil och började göra sig redo för dagens utmaningar. Snart var kvartetten på rull. Som vanligt en liten sväng i Saxtorpsskogen innan man vände över mot Järavallen via Välandalen. När man kom ut på de öppna ställena så fick man verkligen känning av vinden. Både på dess styrka såväl som på dess kylande effekt. Det var att trampa på så att man snarast kom in i lä bland träden igen. När man passerade stora sjön på stigen väster om densamma så var det ovanligt blött. Det var nästan så att fötterna gick i vattnet när foten var som längst ner. Tungtrampat var det, speciellt de sista metrarna innan pölen gick över till bara gegga. Som tur var hade Elitaren varit förutseende och petat i en låg växel, så han kom igenom. Men sedan var det tomt. Han stannade till och väntade några minuter, men ingen kom. Det måste ha hänt någonting, tänkte han och vände cykeln för att rulla tillbaka. Just då dök Bokis upp och kunde berätta att Ynglingen fått in en gren i bakväxeln och dragit sönder densamma. Slutcyklat för honom idag. Företagaren och Ynglingen hade så tagit sig tillbaka till bilen för att åka hem och slicka såren. Välkomna tillbaka!
Bokis och Elitaren fortsatte till Järavallens parkering. Där blev det som vanligt ett kort stopp innan man rullade iväg. Ett par andra hade startat strax före. Det såg ut som om det var cyklister som man skulle komma ikapp. Det var lite konstiga cyklar som inte riktigt såg ut som perfekta MTB’s. Så blev det också. Strax innan ”Dödsstupet” stod de och pausade vid sidan av slingan vilket gjorde det lätt för Bokis och Elitaren att passera. Allt rullade på bra. Inga incidenter precis. Dock lyckades man se två vita akterspeglar från rådjur när man var på väg mot ”Jerkers ås”. När åsen var passerad så var det bara ”Mördarbackarna” kvar som kunde vara lite utmanande. Dels den gamla och speciellt den nya som kom till efter att slingan dragits om lite där vid början På Golfklubben. Från början hade stigen gåt en bit in på Golfklubbens mark. Nu var det fixat och man hade fått en ny ”Mördarbacke” som var snäppet jobbigare än den första.
Tillbaka igen så avrundade man som vanligt med Elitkaka. Dagen till ära nybakade! Det missade ju Kicken och tyvärr även Företagar’n och Ynglingen.
Nästa träning på torsdag kl 10:00 i Saxtorp. Samling vid parkeringen, Hagensvägen. Alla cykelsugna välkomna att hänga på!

Dagens runda!

Torsdag 8 februari. Vilket fint väder. Mer eller mindre hela dagen hade solen lyst från en blå himmel. Inte något speciellt blåsande heller. Molnen på himlen var att Bokis ringde och meddelade förhinder för cykling denna kväll. Kicken hade flaggat för att han var utan cykel då hans framhjul var paj och att nog inte skulle kunna få det från verkstan i tid. Ett samtal till honom för att höra hur det gick. Jo, sa han. Jag har tänkt att komma på min gamla MTB. Just nu har vi kaffegäster men de går nog så att jag hinner. Vad är klockan? Snart hav fem, svarade Elgitaren. Så mycket? Då hinner jag inte… Nähä, tänkte Elitaren. Då är det väl bara till att ta sig ett eget varv. Men en stund senare ringde en glad Kicken. Gästerna går nu så jag hinner. Jag kommer! Goda nyheter alltså!
Omklädd och redo rullade Elitaren iväg mot Saxtorp. Det var lite vitt på marken. Ja, man hade ju lovat regn eller snö under natten. Och nog var det något sådant som försiktigt föll från himlen. Som tur var så kom det inte några mängder så att det betydde något. Dessutom upphörde nederbörden efter ett tag. I god tid anlände Elitaren till Saxtorp. Där var det tomt. Så han tänkte rulla Kicken till möte. Jodå, där på Hagensvägen kom en cyklist med takgök mötande, Kicken. Tillbaka igen till parkeringen och så lite prat innan man rullade iväg ut på slingan.
Strax i början på slingan fick man höra Kattugglan ”jama”. Ornitolog Kicken kunde av hoandet bestämma att det var en kattuggla. Ännu ett vårtecken att ugglorna börjat låta! Härligt! Det var många tallruskor i varierande storlek som låg lite här och var. Tydligen hade det blåst så mycket att det ramlat ner en massa sådana. På ett par ställen blockerade ruskorna stigen. Vid första stället kunde man lyfta undan tallgrenarna. De var inte tyngre än att ett par man rådde på dem och kunde forsla dem till sidan. Men på slutet när man kommit in på kringelikrokarna efter ’”pumptracken” så låg där något rejält som man inte ens försökte flytta på. Utan hopp av cyklarna och gå över trädeländet för att fortsätta till Elitkakspausen.
Nästa träning på söndag kl 10:00 i Saxtorp. Samling vid parkeringen, Hagensvägen. Alla cykelsugna välkomna!

Kvällens runda.

Söndag 4 februari. Söndag förmiddag och dags för ett härligt cykelpass! Vädret hade varit riktigt fin om det inte blås så förbenat. Men som tur är märks det inte så mycket av vinden när man är i skogen. Men vid de passager där det inte är något nämnvärt med skog, ja då kan det bli jobbigt om vinden är emot. Idag var det ovanligt väl folket vid samlingen. Kicken och Ekebyar’n samt Ekebyarn’s kompis Företagaren hade dykt upp viket hade aviserats till Elitaren medelst SMS på morgonen. Strax kom även Kålle lugnt och avslappnat i medvinden som han haft från Landskrona (det blev nog något annat på hemvägen…).
Eftre ett kort snack rullade man så ut på lilla slingan i Saxtorp innan man drog över mot Järavallen. Ekebyar’n är ny på det här med MTB i skogen. Så när man närmade sig stockar eller annat hinder så aviserades det till honom så att han inte skulle vurpa eller så. Första gången han satt på en MTB kvaddade han sin axel. Några nya sådana bravader vill vi inte vara med om nu när axeln läkt. Det rullade på fint utan mankemang. Så över till Järavallsidan via Välanbäcken.
När man kom till stora sjön förvarnades Ekebyar’n om att det kunde vara ganska kletigt där på ett avsnitt. Och kletigt värre var det. Det gällde att ha en låg växel i för att orka trampa. Att stanna var inte ett alternativ för då hade man stått i minst ankelhögt vatten. Men alla klarade det. Efter lite mer trampande hade man så tagit sig över gångbron och vidare till MTB-slingans start.
Efter en kort paus släpptes Kålle och Företagaren ut i spåret så att de kunde jaga på lite mera medan de övriga tog hand om Ekebyar’n. Allt rullade på med bara en liten incident vid utförsåkningen vid den stormfällda björken. Det var Ekebyarn som v
fick hjulen på var sin sida om någon illvillig tallrot. Ett litet stopp sedan rullade det på igen. När man var framme vid korsningen av de gula slingan. var Ekebyar’n trött och ville då hoppa av. Han visades att ta höger på gula slingan och sedan bara hålla sig påg slingan så skulle han komma tillbaka till starten. Elitaren, Kicken och Bokis fortsatte på slingan. De fick lite pulshöjning som vanligt när man tampades med ”Jerkers ås” var efter man fick tillfälle sedan att släppa ner pulsen för att höja den igen vid ”Mördarbackarna”. Därefter sedan har man den lättaste delen av slingan längst med golfbanan och Lithorinavallen. Men längs med Lithorinavallen exponerades man för vinden. Det var inte utan lyckligt att hjälmarna hade hakrem. Annars hade nog fanskapen blåst av! Tillbaka igen n så stod Kålle och Företagar’n vid starten. Men var höll Ekebyar’n hus? Har han kört vilse i skogen, sa Företagar’n med ett hjärtligt skratt. Efter en liten stund kunde man sikta Ekebyar’n trampandes omkring vid orienteringstavlorna/skärmtaket. Det visade sig sedan att han varit lite desorienterad och kom inte riktigt ihåg hur det såg ut void startplatsen. Men sluttet gott, allting gott.
Efter Elitkakorna var det bara att rulla hemåt. Bokis och Elitaren via kohagen till Hänkelstorp medan de övriga fyra fick stånka norrut mot vinden. Nästa träning på torsdag kl 18:00 i Saxtorp. Samling vid parkeringen, Hagensvägen. Alla cykelsugna välkomna att hänga på!

Dagens runda.